Aprilbebis 2016
Jag vill också vara med :) 27 år gammal, norrlänning och är i vecka 6. Ringde barnmorskan idag och fick tid för inskrivningssamtal 28/8.
För mig och sambon är det första barnet, har inte greppat att jag är gravid ännu trots symptom som molvärk, yrsel, kissmaraton, trötthet och ömma boobies, kanske för att jag är så van vid att ha 4 av 5 av dessa symptom inför varje ägglossning och mens? Jobbigast just nu för mig är dock hormonjäklarna som attackerar mitt psyke nu i början (säger i början för jag hoppas innerligt att det försvinner snart). Jag tvivlar på alla omständigheter runt ikring mig, speciellt min sambo och vårt förhållande -kommer vi klara denna förändring, kommer jag störa ihjäl mig på hans smågrejer som blivit så överjäkligt störande de senaste tre veckorna, var han ett så klokt val trots att jag kände så fort jag såg honom för tre år sedan att det är mannen som kommer bli pappa till mina barn? Ja ni ser ju, ångestbruden nummer ett här trots att vi planerat och velat det här länge nu :P Dem kloka säger att hormonerna är mäktiga i början av graviditeten så jag får väl lägga mig (och gärna sova;)) och min tillit i deras händer nu tills hormonerna börjar chilla en stund :)
Natten innan jag plussade drömde jag att jag var gravid och skulle föda och känner på något vis att detta känns bra, allt kommer gå vägen. Måste ba fatta det hela mer och försöka hitta mitt Hakuna Matata med allt runtomkring :) Ingen annan som känner av det psykiska?