Aprilbebis 2016

Hej! Här är en till som är nyplussad och beräknad bf till 3/4 2016(beroende på hur man räknar!) är i v 5 (4+1). Har bara varit tillsammans med min kille i knappt ett år, ska flytta ihop snart... Börjar plugga på distans i augusti, ja herregud, livet känns lite rörigt... Det var planerat men trodde inte jag skulle bli gravid så fort... Samtidigt är jag så glad! Har lite molande värk och känner mig trött men i övrigt inte så mycket...

Hur gamla är ni? Jag är 30 och det är mitt flesta barn.

Känner ni mycket oro? Jag oroar mig för allt ???? sjukdom, föräldrapenning, kommer jag och min älskling klara pressen av att skaffa barn så tidigt. Vad ska folk runtomkring säga? När tänker ni berätta?

Är också gärna med i fb-grupp :)

Hur känner ni andra? Är ni glada och förväntansfulla eller har ni små frön av tvivel/oro ibland? Funderar mycket på allt som kan gå fel, både under graviditet, förlossning och efter... Jag mår ganska bra i övrigt, imen på mindre än ett år har jag gått från singel till sambo, kommit in på utbildning som startar i höst, flyttat 20 mil (eller SKA snarare) och nu gravid för första gången . Jag försöker vara snäll mot mig själv, inte gå händelserna eller veckorna i förväg men det är lite överväldigande.

Nån som känner samma eller liknande?

Vaknade precis med världens smärta, trodde jag skulle dö. Kändes som knivhugg i magen och ryggen, strålade ut i benen och höfterna. Blev helt kallsvettig och illamående, Gick över när jag bajsa dock, var helt stenhård. usch, så ont vill jag aldrig mer ha! Ringde 1177 och hon trodde inte på min teori om tidig foglossning. Hon sa att det kanske inte ens berodde på graviditeten... Hmmm... Ingen mer sån smärta, tack!