Aprilbebis 2016

Så det "ska" kännas ju!

Ni som har lite erfarenhet!

Finns det någon medicin mot åksjuka man får lov att ta? 
Calma (tuggummit) ska man enligt bipacksedeln inte ta när man är gravid, och jag kollade på fass.se hur det låg till med postafen och där stod det "i samråd med läkare".
Jag ska flyga inom kort och är åksjuk i vanliga fall, har märkt redan nu hur det blivit 10 gånger värre och ser inte riktigt fram emot resan... :S

Tog nytt test idag,Bim+1. Och visst är det tydligare och starkare? :) <3
Tillräckligt starkt för bim+1 väl? :)

Tänkte hoppa in här lite enkelt. Ny med allt som har med detta att göra.

22 år gammal och gravid för första gången. Tre positiva graviditetstest 25 och 26 juli. Beräknad födsel får jag till 3 och 4 april på olika sidor.
Spännande och nervöst blandat med en oro för att det inte ska gå vägen..

Tack snälla :)  Är så glad nu och försöker bara njuta av det :) <3

Jag hoppas att lilla <3 vill stanna bara,men försöker vara positiv och njuta och ta en dag i sänder. Att oroa sig varje dag mår man inte bra av heller,vet av erfarenhet och man glömmer bort graviditeten och allt mysigt :) Så en dag i taget och njuter för varje dag :)

Tyvärr slutar min resa här:( Har hela tiden haft på känn att allt inte stod rätt till. Har nu blött och test visar inget längre. Vi får ligga vidare;) Önskar er alla en lyckad graviditet <3

Jag vill också vara med :) 27 år gammal, norrlänning och är i vecka 6. Ringde barnmorskan idag och fick tid för inskrivningssamtal 28/8.

För mig och sambon är det första barnet, har inte greppat att jag är gravid ännu trots symptom som molvärk, yrsel, kissmaraton, trötthet och ömma boobies, kanske för att jag är så van vid att ha 4 av 5 av dessa symptom inför varje ägglossning och mens? Jobbigast just nu för mig är dock hormonjäklarna som attackerar mitt psyke nu i början (säger i början för jag hoppas innerligt att det försvinner snart). Jag tvivlar på alla omständigheter runt ikring mig, speciellt min sambo och vårt förhållande -kommer vi klara denna förändring, kommer jag störa ihjäl mig på hans smågrejer som blivit så överjäkligt störande de senaste tre veckorna, var han ett så klokt val trots att jag kände så fort jag såg honom för tre år sedan att det är mannen som kommer bli pappa till mina barn? Ja ni ser ju, ångestbruden nummer ett här trots att vi planerat och velat det här länge nu :P Dem kloka säger att hormonerna är mäktiga i början av graviditeten så jag får väl lägga mig (och gärna sova;)) och min tillit i deras händer nu tills hormonerna börjar chilla en stund :)

Natten innan jag plussade drömde jag att jag var gravid och skulle föda och känner på något vis att detta känns bra, allt kommer gå vägen. Måste ba fatta det hela mer och försöka hitta mitt Hakuna Matata med allt runtomkring :) Ingen annan som känner av det psykiska?

Beklagar EmPe

Gällande oro för missfall/MA är jag väldigt krass, händer det så händer det. Inget jag kan påverka tyvärr.

 

Här har illamåendet kommit med besked. Mår illa i princip konstant. Slipper kräkas men ändå. I övrigt är det lite lite ömma bröst som kommit.
Psykiskt har jag fått väldigt lätt att gråta, för allt som är lite sorgligt. Konditionen börjar vara på väg bort här också tyvärr, flåset är värre .-P

 

Ska på bröllop till helgen, tur att jag kör så man har en ursäkt att inte dricka!

LjuvaMirakel - eller hur! 3:e barnet här och tiden står ju still... Går inte alls fortare tyvärr

Jag känner väldigt lite oro för missfall, kommer tanken som hastigast försvinner den lika fort. Däremot har mina hormoner gått bananas mot ångesthållet, ifrågasätter valet av tvåsamhet och kan känna en jävulsk irritation mot min partner (kan verkligen inte vifta bort de där småsakerna man annars kan leva med iöht). Det är väldigt jobbigt att tänka så, det känns tabu att känna ångest inför något sånt här när vi skapar något fint men jag har så svårt att slå bort dessa tankar, dem tränger sig som förbi allt annat. Det blir nästan tvångstankeliknande. Ångesten är inte kopplat till barnet, det vet jag kommer bli svinbra, bara mot den livsförändring vi nu skapar. Är kanske dålig på att hanskas med större förändringar i livet :P