Krystskedet jämnfört med rejäl förstoppning

Så förstoppad har jag nog aldrig varit lider med dig men jag kan säga att en förlossning är en helt annan sak. Där har du värkar som hjälper dig o både din kropp och bebisen hjälper ju till under en förlossning. Visst det är inte superskönt att föda barn men som min mamma alltid sa innan jag fick barn ( idiotförklarade henne helt klart innan jag fick barn) det är en skön smärta. Hon menade nog som så att det går över relativt fort (om man inte haft några större komplikationer) och man får ju faktiskt något alldeles underbart på kuppen vilket man sällan får när det gäller annan smärta.

Lycka till när du ska föda det kommer säkert gå alldeles galant.

För mig känns krystningsskedet som en rejäl magsjuka. Krystningarna kommer liksom inifrån, kroppen tar över och kör över dig totalt! Det är som om magen (livmodern) spyr ut sig själv eller vad man ska säga, den vränger ut och in på sig själv och man kan bara försöka hänga med.

Ungefär så kändes det för mig, förutom att det är en MYCKET kraftfullare känsla att föda barn (och att man ju gör det med snippan, såklart). När man bajsar styr man ju själv krystandet helt och hållet, man väljer när man vill pausa och ibland kan det kännas som att man inte riktigt orkar spänna musklerna och öka buktrycket och ta i allt man kan, eller så kan det vara så smärtsamt att man inte vågar ta i. Är det för jobbigt ger man kanske till och med upp.

När man föder bestämmer däremot kroppen vad som ska hända och själv följer man mest bara med. Du kan inte välja när du vill krysta eller att du ska spänna musklerna, du bara spänner dem och tar i med en kraft du inte ens visste att du hade, helt automatiskt. Ja, så upplevde ja det, i alla fall. Det var faktiskt riktigt häftigt.

Att kroppen sköter sig själv lindrar också smärtan, tycker jag. För att försöka likna det vid något så skulle jag t.ex. aldrig klara att medvetet klämma fingrarna hårt i en dörr, det skulle vara helt vidrigt och jag skulle antagligen klämma lite försiktigt och sen bli livrädd när det gjorde ont, och börja gråta om någon sa åt mig att jag måste klämma hårdare. Skulle jag däremot göra det av misstag så är det mer "Aj aj aj, tusan också! Jaja, nu blir det inte värre än såhär. Snart är smärtan över". Samma sak tycker ja det är med krystandet, det är värre att vara förstoppad och att aktivt krysta ut tennisbollen än att bara ligga där och låta det ske.

Sen har man ju oftast ingen lustgas på toan heller

Hahaha, vilken hemsk/rolig beskrivning av dina magproblem! Jag tycker faktiskt att det är precis samma känsla att göra nummer två när man är förstoppad som att krysta ut en bebis. Så lite vet du nog vad du har att vänta dig, men som någon skrev så har man ju lustgas mm, och folk som peppar på en hela tiden, plus att du får ju en bebis när du är klar, ingen bajskorv! Haha! Jag fick aldrig några krystvärkar varken med ettan eller tvåan så för mig var det precis exakt som att göra nummer två när man är förstoppad utav attan. Exakt samma sätt att ta i, samma känsla. Men man är så inne i arbetet då och så peppad på att få ut bebisen så jag tyckt såklart att den mentala känslan är en helt annan! Du fixar det såklart!

Inte krystvärkarna men öppningsvärkarna kändes som att någon körde upp ett basebollträ in the very behind... :O Inte alls den smärta jag hade tänkt mig då denna satt alltså satt baktill och ja, den blixtrande smärtan kan iaf jag jämföra med din ...situation beskriven ovan :P

Jag trodde alltså att jag var förstoppad och bad att få ett lavemang. Hjälpte inte ett spår förstås eftersom det ju inte var det som var problemet, men när jag blev undersökt och de insåg att jag var öppen 7 cm så fick jag lustgas = tjoho! (om man börjar i tid; innan vågen av smärta rullar in och slutar i tid; innan man blir snurrig). För min del blev det sedan inte värre och värre, utan med lustgas så blev timmen det tog att gå från 7 till 10 cm uthärdlig.

Själva krystvärkarna gjorde inte särskilt ont för min del, man jobbar med de värkarna på ett annat vis och det går inte att låta bli att krysta. Det som var jobbigt var att BM tyckte jag skulle krysta på mer än vad jag tydligen gjorde - man blir rätt trött efter en timme! Det som gjorde ont mot slutet var att det brände och sved i öppningen, troligen när det gick sönder.

Skillnaden mellan krystarbetet vid förlossning 1 och 2 var att jag försökte trycka på á la förstoppad vid nr 1 - men det händer inte så mkt då. Vid nr 2 körde jag på varianten 'blås ut ljus' och det är mkt mer effektivt! 

Lycka till :)

För mig var det så att folk sa det gjorde ont men jag blev överrumplad eftersom en sån fruktansvärd smärta hade jag aldrig kunnat föreställa mig.