Va fan är det för kul med att vara singel?

Är inte ordkonstruktionen "singel" likt alla andra kategoriseringar, det vill säga, något som endast bäst bör ses utifrån talesättet "gräset är alltid grönare på andra sidan"? Därmed bör det att vara singel, såväl som att vara i en relation, förmodat, vara en subjektiv bedömning på om det utgör "gott eller ont" att vara så...

Att vara singel är schysst, enligt mig, eftersom jag enbart behöver ta hänsyn till mig själv; likväl som att det är så så är det oschysst att vara singel för att jag enbart behöver ta hänsyn till mig..

Tack och lov är det lördag!