Anonym (Ledsen) skrev 2015-08-10 02:34:58 följande:
Jag vill verkligen vara glad för deras skull. Men det gör så ont. De visste hur dåligt vi mådde, menar inte att de ska skämma eller vara tysta, men kanske gett oss någon vecka till att bearbeta allt... Jag vet inte. Har samtalskontakt men kommer ingen vart med något. Skäms för att jag känner som jag gör...
Men jo, du menar visst att de borde varit tysta. Dem kan inte kväva sin lycka över något så stort bara för att du mår dåligt. Det gick en hel månad mellan. De är inga tankeläsare och kan inte spå framtiden och kunde alltså omöjligt veta någon perfekt tid att säga något.
Känner du ens hans familj väl? Det står att ni bara hade dejtat i två månader innan aborten och en månad efter det berättade brodern om graviditeten. Har ni bara känt varandra i tre månader verkar du förvänta dig extremt mycket från dem.
