Ska göra en ganska sen abort (pga Downs) men magen syns. Rejält. Det är tredje graviditeten och jag började få kula tidigt och nu ser jag ut som jag gjorde i vecka 25 med mitt barn.
Får kommentarer hela tiden senaste veckorna.
Hur har andra gjort i samma läge? Jag är lite rädd för att säga, för jag tänker att en del blir sårade?
Om vi hade vetat att nån av våra barn hade Downs hade vi inte tvekat att göra abort oavsett hur långt gången graviditeten var..
Vad andra säger och frågar ja varför inte svara att barnet hade Downs för?
Jag hade varit ärlig. Sagt som det är. "JA jag är gravid. Men tyvärr har barnet ett kromosonfel så vi måste avbryta graviditeten. Detta är väldigt jobbigt och vill jag prata om det så säger jag till"
Jag hade gjort samma om jag var i din sits ts. Jag jobbar med barn som har olika sorters syndrom däribland Downs och det måste vara en sorg att få ett barn som aldrig kommer kunna klara sig själv.
Du behöver ju inte alls berätta att det är just downs/kromosomfel som gör att ni väljer att avbryta, utan det räcker att svara att ja jag är gravid, tyvärr har det visat sig nu att barnet inte är friskt så vi kommer göra abort. Tyckte formuleringen i inlägg 2 var bra "detta är väldigt jobbigt och vill jag prata om det så säger jag till". Förhoppningsvis förstår folk då att de inte ska fråga vad som är fel på barnet, om ni verkligen måste avbryta osv. Jag hade troligen själv gjort abort om det var DS, men andra tycker annorlunda och det är ingen debatt man ska behöva ta när man själv är i situationen så jag hade inte nämnt DS utan bara sagt att barnet inte är friskt. Andra har inte med att göra exakt
vad det är för fel på barnet.
Jag kan förstå om folk blir ledsna. Hade jag haft en funktionsnedsättning hade jag också blivit det. Man känner ju sig inte önskvärd när folk väljer bort barn som liknar en själv. Att folk inte kan se att det finns en människa bakom funktionsnedsättningen liksom. Så egentligen tror jag inte du kan svara något "bra" på varför.
Grejen är väl att jag själv inte tycker det känns särskilt jobbigt, och vill inte ha en massa "åh stackars dig vad hemskt". För mig är detta som att dra en nitlott, men inte värre än att jag går vidare och försöker igen. Jag har haft turen att ha väldigt lätt att bli gravid hittlls, och är inte särskilt orolig.
Nej, jag skulle såklart inte säga till någon med downs. Men jag känner ingen. Jag tänker mer på jobbet där alla kommer hinna se min mage nu (börjar jobba imorgon och har aborten om en dryg vecka). före semestern syntes det ju inte.
Ingen som varit samma sits?
Jag hade sagt att barnet var sjukt så vi måste ta bort det. Hade inte sagt att det var downs för det är ju inte en sjukdom och jag vet att folk som känner mig skulle räkna med att jag skulle föda ett barn med downs.
Alternativt gjort aborten och varit sjukskriven hemma tills det inte var så tydligt längre
[quote=75625050][quote-nick]Anonym (skämmigt) skrev 2015-08-11 14:24:32 följande:[/quote-nick]Grejen är väl att jag själv inte tycker det känns särskilt jobbigt, och vill inte ha en massa "åh stackars dig vad hemskt". För mig är detta som att dra en nitlott, men inte värre än att jag går vidare och försöker igen. Jag har haft turen att ha väldigt lätt att bli gravid hittlls, och är inte särskilt orolig.
Nej, jag skulle såklart inte säga till någon med downs. Men jag känner ingen. Jag tänker mer på jobbet där alla kommer hinna se min mage nu (börjar jobba imorgon och har aborten om en dryg vecka). före semestern syntes det ju inte.
Ingen som varit samma sits?[/quot
Hade sjukskrivit mig i det läget. Hade nog inte varit i skick att utföra mitt arbete som jag Borde ändå
Hur fort försvinner magen efter en abort? Brösten är också större, men det är ju inte lika uppenbart.
Om det bara är på jobbet du inte vill berätta så sjukskriv dig både före och efter aborten då.