Hjälp! Behöver tips på "snäll" somna-själv metod 1-åring!

Nu har vi inte lärt våra att somna själva men jag tänker att det kan vara vettigt att byta säng. Skaffa en vanlig säng, av med benen och ligg bredvid henne inledningsvis. Sedan sitta bredvid och så sitta en bit ifrån etc.

Annars brukar väl TASS-metoden rekommenderas.

Tålamod. Det låter som ni gör helt rätt. När ni sitter bredvid spjälsängen efter att ha nattat/sjungit, var lite "tråkiga". Inget kul ska hända även om hon bökar runt. Det kommer att ta tid, men det tar kortare tid för varje kväll. Ni ska självklart inte lämna henne gråtande, det brukar lösa sig om man sitter bredvid och håller handen. Det kan ta flera timmar i början, men efter ett tag går det fortare.

Många säger att man ska ligga bredvid, men alla barn somnar faktiskt inte fortare av det. Vill ni att hon ska somna om ni sitter bredvid är det bara att ha tålamod, sitta bredvid och sjunga etc som ni gör i början, men ha tålamod och sitta tysta den tid det tar.

Tack för svar Mutti! Men hur göra när hon ställer sig upp (vilket hon ALLTID gör) när vi siter bredvid? lägga ner henne gång på gång eller vänta på att hon lägger sig ner själv av utmattning?

Vänta ut henne. Som sagt det kan ta många timmar i början. Efter en vecka skulle jag gissa att ni är nere på 20 minuter.

Jag satt bredvid sängen i 1 vecka och monotonläste Nalle puh med svag belysning. Efter det kunde vi gå över till sagoband på låg volym. Med nr 2 körde vi tecknad film med låg volym.

Varför är det så viktigt att hon ska klara att somna själv vid ett års ålder? Det gör inte min tvååring. Jag tänker att det är naturligt att inte vilja bli lämnad själv så vi ligger bredvid tills hen somnat. (Och ja, det tar väääldigt lång tid ibland, och ja, vi har fler barn)

Jag lärde mina tvillingar att somna själv strax innan dom var 1 år. Jag började med att ligga i ena spjälsängen, det var bara den ena som behövde det men jag hade båda sängarna bredvid varandra så jag kunde klappa på den andra. Sedan under ca 2 veckors tid flyttade jag mig först ur spjälsängen och satt bredvid och höll handen på dem, sen satt jag bara emellan sängarna och klappade endast om dom grät, sen flyttade jag mig en meter, och ytterligare en meter tills dom efter 2 veckor somnade tryggt och lugnt efter bara några minuter. Märkte jag att någon blev ledsen och ville ha mamma så flyttade jag mig tillbaka ett eller två steg, dom visste att jag kom tillbaka om dom behövde. Idag är dom snart 3 år och har sovit lugnt och tryggt i sina sängar sedan dess. Någon kväll ibland efter en lång och stressig dag behöver någon av dem lite mammagos och då stannar jag kvar i rummet men oftast blir dom bara distraherade och vill busa om jag är kvar i rummet.

Jag har aldrig haft ledsna barn vid läggning och det är jätteskönt. Oftast sover dom hela natten men ibland kommer dom in och sover hos mig framåt småtimmarna men det gör mig inget, så länge dom somnar i sina egna sängar.

Mitt tips är att stressa absolut inte, låt det få ta den tid det tar, gå alltid tillbaka och trösta och stoppa om om det behövs och sen fortsätt och du kommer få ett tryggt och lugnt barn som inte har några problem med läggningen. :)

Lycka till!

De flesta barn kan somna tryggt själva. För små barn tar vanor tid att ändras, men det betyder inte att ena sättet är sämre än det andra, bara att övergången tar tid. Ett par dagar till ett par veckor kan det ta att lära nya vanan att somna i spjälsäng, och detta kan ske utan skrik och gråt, men barnet kommer att böka omkring, och första dagarna kan det ta flera timmar. Sedan kan det räcka med nattningsritual med hålla handen i ett par minuter, så sover barnet sedan. Det är inte frågan om att lämna barnet ensamt i rummet om barnet vill ha närhet vid insomningen, utan att det ska ligga i sin säng. Men många barn somnar tryggt själva också så föräldern kan gå ut ur rummet.

När barnet sedan vant sig är den stora vinsten att barnet somnar tryggt i sin egen säng, kan lättare somna om om det vaknar till på natten, man får tid till syskonen och och sin partner och blir en mindre utsliten familj.

När sonen var 1 år så nattade vi honom i vår säng genom att ligga bredvid. Han fick sedan ligga mellan oss under natten. Fungerade utmärkt och inget skrik. Han började sova i egen säng då han var 3 år (jag mutade honom då att han skulle få en leksak om han började sova i sin säng och det fungerade). 

Om nattningen tar hela kvällen kanske hon sover för mycket eller för sent på dagen tänker jag? Kanske behöver ni justera det. För övrigt tycker jag det låter helt OK att natta i famnen så som du beskriver att ni gör nu. Om nattningen tar kortare tid kanske famnen är det smidigaste sättet? Jag tror på att göra enkla lösningar om det går.