BF maj 2016

Hej alla glada väntande! Äntligen äntligen fick vi positivt besked. Förväntad BF 14 maj 2016. Det är första barnet men vi hann till v.11 innan vi tyvärr fick missfall i julas. Så just nu känner Jah igen alla känslor, illamående å trötthet (ändå trodde jag bara att jag var sjuk förra veckan ) hehe men ser fram emot att uppleva nya saker som ultraljud å faktiskt få ett barn :). Men är väldigt orolig för att bli för glad å hoppfull å därmed ännu en gång bli besviken. Men ska försöka vara optimistisk. Grattis alla ni andra! :)

Oh eller hur kielal! Önskar de 12 kritiska veckorna kunde flyga förbi! Idag har jag sluppit illamående men då börjar jag direkt noja att det är ett dåligt tecken :s MEN jag ska njuuta! Novembersmile: jag har redan ringt för min BM hade inte tid på en vecka. De på Mvc var jätteförstående att jag vill ha ett tidigt VUL så fort det bara går (förra var missed abortion: symtomen försvann i v,6 då fostret dog men då sa de bara att jag inte skulle oroa mig!! Suck liksom sen fick jag gå en månad i onödan med allt :() så nu ska jag få titta, längtar tills det är dags! PS. Förslår för tjat om neg. Upplevelser det ska sluta nu haha.

Ln2015: illamående, trötthet, väldigt arg på min sambo för ingenting haha (stackaren: jag lipade typ när han råkade välta å ta sönder en kruka ), sjukt kissnödig! Får gå typ tre gånger per natt :( huvudvärk också samt det bästa symtomet: jag klappar på å sjunger redan för embryot i magen :)

MHK: dela på med känslorna! Förstår din känsla precis, läs mina tidigare inlägg för att förstå (har lovat att va positiv framöver hehe) men det är ju så svårt att börja glädjas när man är livrädd för att just börja glädjas ???? alla känslor är ju okej, känn båda även om de motsäger varandra! Gråt av rädsla å sen av glädje! Jag ska försöka avsluta varje dag innan jag somnar med de positiva tankarna om jag nojjat under dagen. Då laddar Jag inför natten med optimism!

MHK: dela på med känslorna! Förstår din känsla precis, läs mina tidigare inlägg för att förstå (har lovat att va positiv framöver hehe) men det är ju så svårt att börja glädjas när man är livrädd för att just börja glädjas ???? alla känslor är ju okej, känn båda även om de motsäger varandra! Gråt av rädsla å sen av glädje! Jag ska försöka avsluta varje dag innan jag somnar med de positiva tankarna om jag nojjat under dagen. Då laddar Jag inför natten med optimism!

Majorie: varning kring hårfärgning: min frisör hävdar att det inte ska vara farligt för fostret, att idag är färgerna så milda. MEN när Jag färgade håret förra gången jag var gravid påverkade mina gravidhormoner så färgen blev helt fel: och inte lite utan istället för kallt brunt hår med inga som helst varma/röda pigment (typ bara förstärka min naturliga färg) blev håret starkt rött/kopparfärgat! Mer rött än vad det blir när jag försöker färga det rött med flit! Jag vågar inte färga sv den anledningen haha. Så ett tips är att om du verkligen vill färga : prata med din frisör å testa på en slinga i underhållet hur färgen reagerar på dig! Lycka till :)

Tallbarr12 finns de på hm sida nu? Aldrig hört talas om men ska kika på det isåfall för sist blev jag svullen sjukt fort men känns för tidigt med värsta mudden över magen. Det är mammabyxor eller? :)

Så tråkigt för er två som fått era drömmar krossade denna gång :( kan relatera då jag själv gått igenom det <3 hoppas ni får bra stöd och att ni snart får er lilla bebis

Missmissis vet inte om det framgår av LN text att hon gjort abort? Hon kanske fick missfall? Jag blev också lite förvirrad av hennes inlägg då Jah skulle sörja ett missfall, för mig är alla bebisar individer och går inte ersätta med en ny graviditet. Men hon har bett om ursäkt för sitt inlägg och alla kan kläcka ur sig ogenomtänkta saker så vi kanske kan let her off the hook den här gången för trevnadens skull? Ingen i gruppen ska känna sig påhoppad eller moralisera (åt något håll) för nån annan tycker jag. Peace sister!

Snelson: symtom kan komma och gå så det är inte säkert att det är nåt att oroa sig över. MEN man ska vara 100% ärlig mot sig själv: nojjar jag bara eller känner jag längst in att nåt är fel? Jag hade ett MA i v7 men upptäckte det på ul först v.12. Grejen är att jag kände att alla mina symtom avtog i v.6, ringde bm som sa att det var lugnt så länge jag inte blödde. Så jag körde på. MEN undermedvetet visste jag för jag slutade ta kort på magen, att läsa i appar å att klappa magen. SÅ: det behöver inte va nånting alls men försök verkligen känns om du är lite nojjig eller om du har en magkänsla som säger dig nåt: ring sen bm och KRÄV (vet hur svårt det är) att få komma på undersökning. Inte vill mam gå en månad i onödan... Lycka till!!!