BF maj 2016
Vad har ni för symptomer? Jag plussade idag och de berodde på väldigt ömma bröst för ett par dagar sedan, inget annat. Men inatt var jag upp och kissade och fått gå på toa flera ggr redan på jobbet.
Vad har ni för symptomer? Jag plussade idag och de berodde på väldigt ömma bröst för ett par dagar sedan, inget annat. Men inatt var jag upp och kissade och fått gå på toa flera ggr redan på jobbet.
Vad har ni för symptomer? Jag plussade idag och de berodde på väldigt ömma bröst för ett par dagar sedan, inget annat. Men inatt var jag upp och kissade och fått gå på toa flera ggr redan på jobbet.
Hej,
Jag hoppar in i tråden, har bf 21/5 2016. Så just nu är jag i v.4 (3+4) och bara håller tummarna att allt ska gå vägen.
Hur mår ni alla här som är i ungefär samma vecka? Jag känner bara av trötthet, hade sjukt ont i brösten men det har avtagit lite.
Heej! Har bf 18 maj och är alltså i vecka 5 (4+3), jag undrar om någon annan ungefär i samma vecka som upplever dålig nattsömn? I vanliga fall så somnar jag otroligt lätt och sover sedan ostört hela natten, men inte nu, jag har lite svårare att somna, känner mig som trött men de är anmoröunda, sedan när jag väl somnat så vaknar jag flera ggr på natten delvis för att jag måste kissa men jag är pigg och kan nästan inte somna om?!
Övriga symtom som kan ha med grav o göra:
Inte lika sugen på mat, inte direkt illamående men minskad matlust, lite yr, konstigt kissnödig, kissar lite och ofta, dålig i magen just nu ? , tungandad, känner mig vätskefylld i kroppen, brösten har definitivt blivit fylligare, fryser fast jag är varm... kan någon känna igen sig i mig?
Jag har BF 19 maj, så vi ligger väldigt nära. Känner verkligen igen mig i den oroliga sömnen. Kan vakna flera gånger per natt och har sen svårt att somna om. Har även många andra av dina symtom, idag jag jag även känt av metallisk smak i munnen vid flera tillfällen.
Känner verkligen igen mig! Kissar hela dagarna och är vansinnigt trött, somnade 21.30 och sov till nyss (med undantag för 2 kisspauser inatt). Har inte börjat må illa på riktigt men har halsbränna och min förra graviditet spydde jag ca 4 ggr om dagen mellan v 6-14. Fryser också fast jag är varm, beror det på trötthet kanske??
Bf enligt egna beräkningar 18/5. Jag har bara typ svårt att sova...inga andra gravtecken... någon annan?
Hej, jag måste bara få fråga- Vad är de ALLA är så oroliga för?? Vi har inte berättat till någon och är i vecka 9, men de är inte för att "om de skulle hända något"... utan bara för att chocka dom lite att vi är så långt på väg när de väl får veta. Min önskan är att kunna hålla de hemligt/osynligt till jul Men iaf, om man får MISSFALL (hatar alla förkortningar) är de ju för att något inte är som de ska, de går inte att påverka, och jag kan tycka att detta är helt fantastiskt att kroppen stöter bort något som inte är okej. Då får man ju vänta till nästa gång de är aktuellt att bli med barn och hoppas att allt fungerar. Jag har verkligen inte kämpat för att bli gravid utan jag har nyss blivit övertygad om att jag vill ha en till. Har en dotter på 3 år nu. Efter henne har jag blivit gravid 2 gånger, ena gången med minipiller och andra slarvat med p-piller. Då kändes absolut inte okej med en till, nu tror jag att de blir mysigt och kul. Jag tycker förresten många stressar med att skaffa massa barn, sen sitter dom där med två ungar och de finns ingen tid för att uppvakta sin partner eller göra något kul, han lessnar och de tar slut. Min mardröm. Jag tar mig alltid tid för min partner!
Jag är inte så galen som de verkar i förra inlägget, och de spårar från de ena till de andra... men behövde bara få de ur mig. Tack!
Jag tycker också att kroppen är häftig som kan upptäcka att ett foster inte utvecklas som det ska, men när min son fyller tre år i höst så ser jag åldersskillnaden bara växa och växa och önskar verkligen att det ska vara vår tur denna gången. Så jag är väl inte rädd för själva missfallet som sådant, det vet jag sker av en anledning, utan att det i så fall troligtvis kommer ta lång tid innan vi får efter efterlängtat syskon till vårt barn.
Har aldrig haft missfall. Hade hellre haft det än att få se i vecka 20 på RUL att bebisen har en skada på centrala nervsystemet så han inte kan överleva graviditeten. Men det är bara jag. Och får vi missfall får vi börja om och för oss tar det tid. Har man inte kämpat för en graviditet eller förlorat en så tror jag inte man kan ifrågasätta en annans oro heller
:)
Även om kroppen är bra som stöter bort foster som inte kommer överleva så är det en sorg för många att få ett missfall då dom fått förhoppningar om att få ett barn snart. Missfall är ju ganska vanligt i början av graviditeten och klart många blir oroliga att lyckan över att ett barn är på väg ska försvinna.
Och vilken åldersskillnad folk vill ha mellan barnen är ju individuellt. För vissa krävs det en tid mellan för att relationen ska fungera och andra drömmer om att få syskon tätt. Finns så många familjer med olika förutsättningar så det finns ju inget rätt eller fel. Alla är olika och får bestämma över deras egna familjer. Ditt sätt är nog jättebra för din familj!
Jag får be om ursäkt att jag rörde om i grytan, slängde ur mig lite åsikter, inte höll mig till trådens rubrik m.m. Du som skrev att du tycker synd om mig behöver inte alls göra de, jag strävar inte efter ett jämställt förhållande så isf kan jag ju börja tycka synd om dig också. Så bara onödigt. Jag accepterar att alla är och tänker olika! Jag kände bara ett behov av att få ur mig lite... Ursäkta!