BF maj 2016

- Jag har fött tre barn och för mig är epidural det som gör hela skillnaden. Och det vet väl alla - men det jag menar är att antingen om jag inte har epidural och det gör panikont så leder det inte bara till att jag blir helt utmattad/dränerad på energi under lång tid även efteråt (inte kul när man har sin lilla nya bebis) men hela öppningsförloppet går väldigt långsamt. Med epidural så gick jag nu i torsdags från 4 till 10 cm på ett par timmar bara, och helt smärtfritt.

Epiduralen hjälper ju inte vid utdrivningen. Sägs det. Men det gjorde det verkligen på mig nu. Helt fantastiskt. Jag kände allting och visste vart bebisen var osv men det gjorde inte alls ont. Jag toppade upp en extra gång med en dos när jag skulle tippa att jag var kanske 8-9 cm öppen. Många bm är emot det "då känner man inte när man ska krysta" - struntprat skulle jag säga - men ni får ju resonera er fram själva i stunden förstås. Och om jag förstår det rätt så har olika BB lite olika inställning till epidural, hur konservativa man är med doser osv. Jag hade världens bästa som sa att jag bestämmer själv och så fort jag kände att den avtog så skjutsade vi i en ny dos med en gång. Finns ingen anledning till att ha ont i onödan tycker jag. Om värkarna stannar av så får man ju värkstimulerande dropp ju.

- Med barn nr 2 var jag extremt förlossningsrädd (till största delen eftersom jag blev så smärtchockad med barn 1: igångsättning drygt 2 v över tiden, kroppen noll redo helt fruktansvärda smärtor under alldeles alldels för lång tid "ingen epidural förrän 3-4 cm" - bullshit). Så med barn 2 tog jag förutom epidural även pdb heter det tror jag. Psb eller pdb, hmm minns ej. Men det är en bedövning som få känner till, som man tar inför att bebisen ska ut. Spruta upp inne vid sidan om livmoderöppningen (eller vart det nu är..). Vet inte om den hjälpte, jag hade också epidural då så svårt att veta vad som är vad. Men bra att veta att det finns, det får man ofta ingen info om automatiskt. Kanske finns anledningar till det, jag vet inte. Tror inte att så många bm är vana att lägga den. Ev nackdel: svårt att veta när krystvärkar kommer och den tar en stund (20 min?) att verka. Så timing känns viktig antar jag.

- Lustgas har jag aldrig fått att funka.

- Bada var toppen i torsdags men jag öppnade mig ingenting då så även om det var skönt så gick jag upp eftersom det hela mattades av och jag öppnade mig inte alls något på ett par timmar (precis som jag trodde, bada är magiskt för mig, funkar för de flesta åkommorna till vardags, lugnar ner alla åkommor)

- Andas. Gör hela skillnaden liksom epidural. Om man lär sig andas typ yogaandning och kan våga vara kvar i situationen och i det totala nuet, då har man halva jobbet gjort.

Borde nog lägga till här också: jag är extremt känslig för smärta. Allting gör ont på mig och jag är ingen tuffing alls när det gäller smärta. För andra som klarar mer är smärtlindring kanske inte lika mycket ett måste. Men för mig gör det hela skillnaden skräckförlossning (nummer 1) jämfört med den mest fantastiska stunden i mitt liv (nr 3). Och nr 2 rätt så nära nr 3 så den var också bra.

Igår hade bebis full fart i magen tänkte att snart så är det kanske dags. Idag varit en sovdag i magen och vaknade sjuk. Förkyld, halsont, öronont och ont i bihålorna. Skit dag. Fyllde år igår och då blev ena hunden chokladförgiftad. Och riktigt riktigt dålig. Djursjukhuset och fick stanna.

Nu hoppas jag på att bebis vill komma ut. Dottern kom 12 dagar förtidigt

Enligt min bm och personal på Förlossningen så är det en myt och rena tillfälligheter att fl sätts igång om man putsar fönster, pysslar i trädgården osv. De försöker informera om detta och att någon promenad om dagen är bra. Men vila är att föredra, det är det som kroppen behöver inför fl. :)

Hoppas det är din tur snart.

Imorse valde vår lilla prins att komma ut. BF+3. Vi mår bra allihopa men tävlar nog om vem som är tröttast just nu haha!

Jag har inte heller sett den själv, men låter ju onekligen som slemproppen. Kul med någon form av tecken på att det händer något :)

Själv har jag känt av lite förvärkar, tror jag, haft lite molvärk kortare stunder som sen gått över...minns inte att jag kände nåt innan det kom igång sist. Har oxå sprungit på toaletten en hel del hela veckan, men sen lugnt i en dag igen... Vill så gärna att det ska bli dags nu.

En fundering. Illamående, har någon mer än jag fått tillbaka det? Började i förrgår typ. Var illamående länge i början och hade mycket halsbränna men det slutade tack och lov men är som sagt tillbaka. Och dessutom svullnade mina fingertoppar upp igårkväll helt utan förvarning. Gick över till i morse och nu känner jag att de håller på att svullna igen, lika så tårna denna gång.

Har oxå mått illa igen, men mer som halsbränna och samarin har funkat ganska bra.

Har oxå svullnat, känner mig som en flodhäst och hela kroppen värker. Har gått upp 30kg även denna graviditet...såå kul.. sticker i fingrar och ben :(

Ska till bm imorgon, tänkte våga mig på att fråga om hon kan kolla om jag öppnat mig nåt.. vågade inte fråga sist, kände mig så dum. Ska göra ett nytt försök att gaska upp mig och fråga imorgon iaf :)