Har precis gjort mitt första VUL efter en vecka med sprutor (med uppenbart lite för låg dos) Läkaren kunde endast se 3 äggblåsor. Ska nu ta sprutor under helgen också för att göra VUL igen på måndag..
Finns det ens hopp med endast 3 blåsor såhär långt?
Någon mer som haft såhär få blåsor på VUL?
Ha en fin helg alla..
2 stycken 2-dagars embryo ruvar jag på.
2 stycken 2-dagars embryo ruvar jag på.
Så fint! Hoppas allt går bra för dig!
Finaste Regnbågsdröm!
Jag är 44 år, min man 41. Vi fick vårt första barn spontant och på första försöket när jag var 39 år. Förlossningen slutade med ett akut kejsarsnitt som gick mindre bra och för att göra en lång historia kort var vi länge i ngt slags "aldrig-i-livet-mode". I april i år hade vi aktivt försökt i ett år och fick trots min ålder på nåder lov att göra ett försök. (privat). Detta då min mormor och min mamma bägge blivit spontant gravida vid 42. Å jag själv alltså vid 39.
Försök 1: Kort protokoll, menopur. ÄP 17 ägg och totalfrys av 15. Chockbesked på ÄP-dagen då min man tre veckor tidigare drabbats av lunginflammation och spermierna plötsligt blivit värdelösa. (Kliniken var informerad, men vi blev lugnade med att det "nog" inte var ett problem och att vi inte skulle avbryta.)
Sedan började månader av "försök till återförande i naturlig cykel". Hade kanske gått om inte min kropp envisats med att få ägglossning på en helg - tre ggr i följd. Å det enda kliniken inte gör på en helg är att tina just ägg. Till slut bestämdes att alla ägg skulle tinas, befruktas och frysas som embryon. Hälften klarade inte upptiningen, andra hälften blev befruktade men slutade växa. End of story, sex månader "till spillo". Det kändes tungt kan jag säga. Å min åldersfaktor på det gjorde inte saken bättre. (43 år då)
Jag har nu fyllt 44 år och vi är mitt i försök 2: Kort protokoll, menopur. ÄP 9 ägg, 8 befruktade, 1 ET och 3 till frysen.
RD 7 idag. Nervös, otålig, men glad. 
TD på söndag. Håll tummarna...
Jag önskar dig och din partner ALL lycka på er IVF-vandring! <3
Finaste Regnbågsdröm!
Jag är 44 år, min man 41. Vi fick vårt första barn spontant och på första försöket när jag var 39 år. Förlossningen slutade med ett akut kejsarsnitt som gick mindre bra och för att göra en lång historia kort var vi länge i ngt slags "aldrig-i-livet-mode". I april i år hade vi aktivt försökt i ett år och fick trots min ålder på nåder lov att göra ett försök. (privat). Detta då min mormor och min mamma bägge blivit spontant gravida vid 42. Å jag själv alltså vid 39.
Försök 1: Kort protokoll, menopur. ÄP 17 ägg och totalfrys av 15. Chockbesked på ÄP-dagen då min man tre veckor tidigare drabbats av lunginflammation och spermierna plötsligt blivit värdelösa. (Kliniken var informerad, men vi blev lugnade med att det "nog" inte var ett problem och att vi inte skulle avbryta.)
Sedan började månader av "försök till återförande i naturlig cykel". Hade kanske gått om inte min kropp envisats med att få ägglossning på en helg - tre ggr i följd. Å det enda kliniken inte gör på en helg är att tina just ägg. Till slut bestämdes att alla ägg skulle tinas, befruktas och frysas som embryon. Hälften klarade inte upptiningen, andra hälften blev befruktade men slutade växa. End of story, sex månader "till spillo". Det kändes tungt kan jag säga. Å min åldersfaktor på det gjorde inte saken bättre. (43 år då)
Jag har nu fyllt 44 år och vi är mitt i försök 2: Kort protokoll, menopur. ÄP 9 ägg, 8 befruktade, 1 ET och 3 till frysen.
RD 7 idag. Nervös, otålig, men glad. TD på söndag. Håll tummarna...
Jag önskar dig och din partner ALL lycka på er IVF-vandring! <3
Fan också. Blev inget för oss vid denna blödning. Får vänta ytterligare en innan vi eventuellt får köra igång igen. Alltså den här väntan..
Fan också. Blev inget för oss vid denna blödning. Får vänta ytterligare en innan vi eventuellt får köra igång igen. Alltså den här väntan..