Hej, jag hänger också på! :)
Är i vecka 4+2. Har en dotter på 19 månader.
Jag tycker också att det är läskigt men spännande, velade mycket fram och tillbaka om vi skulle försöka bli gravida, när bästa tidpunkt var, hur vi ska orka, osv.
Är det förresten någon mer som är rädd för att drabbas av illamående? Förra graviditeten hade jag riktigt jobbigt illamående och yrsel dygnet runt under v 6 - 12. Är så rädd att jag ska få det nu igen med tanke på hur jag ska klara jobbet. Har tidsbegränsad anställning så jag måste prestera på topp så att jag får förlängt till våren. Det löste sig förra graviditeten eftersom det värsta illamåendet kom på sommaren under semestern, men denna gången är det kört känns det som :/
Jag är 32 och bor i södra Skåne.
Vi har berättat om graviditeten för några i min familj, och kommer antagligen berätta för min sambos familj om ett par veckor. Tycker att det är svårt att förhålla sig till det här med missfallsrisken. Å ena sidan vill jag vara förberedd på att det kan hända och ta det lugnt men å andra sidan känns det lite som att man går omkring och väntar på missfall och det tar bort det roliga med en tredjedel av graviditeten (dvs första trimestern).
Jag får hela tiden hejda mig från att köpa gravidkläder, syskonvagn, bebiskläder m.m. Vill shoppa och planera!! 
Jag har också konstant illamående, dock är det hanterbart än så länge, v 6+1 idag. Åkte på en infektion, troligtvis uvi (har inte fått svar än), har legat med 40 graders feber, äter antibiotika nu. Fick ont i magen samtidigt så har oroat mig konstant för graviditeten. :( Som grädde på moset har jag nu fått ryggskott verkar det som, av allt sängliggande. Väntar på bättre tider..