Vi som planerar barn i slutet av -16

Har ni börjat med folsyra eller andra förberedelser?

Började nu när du sa det :)

Nu har jag pratat med mannen. Det verkar som att vi på allvar börjar försöka i slutet av december.

Hur lång tid tog det för er med era ev tidigare barn?

Härligt! Det är ju snart!

Det tog tre månader. För er då?

Vi har velat ha en trea sedan 2013 så jag har köpt en ny säng och lite gravidkläder. Jag köpte ägglossningsstickor i våras för att kolla exakt hur min cykel fungerar... För att ha lite kul medan vi väntar! Folsyra kommer härnäst! Imorgon tror jag :)

Vår första blev till när vi var skyddade så vi har ingen aning om hur lång tid det tog. Den andra blev till just när vi ville, då var den stora 21 månader, helt i enlighet med försäkringskassans föreskrifter! Hade det inte vart för att det var "förmånligt" med 21 mån mellanrum hade min kropp velat vänta iaf 24 månader eller lite mer. Men 2 år och fem månader är en väldigt bra åldersskillnad har det visat sig! Min personliga rekommendation skulle vara att undvika att ha två blöjbarn, ganska bra tumregel av flera anledningar... Nu ser fram emot alla fördelar med en sladdis!

Är det upp till 2,5 år mellan barnen som det är "förmånligt"? Spelar det någon roll om man redan skyddat sin SGI? Har dålig koll på det där.

Vi blev gravida utan att försöka förra gången. Vi körde avbrutet, men det gick inte så bra... Dottern var så klart välkommen och nu är vi ju överlyckliga över henne, men det finns ändå en längtan hos mig att vi verkligen ska vilja nästa gång, alltså att vi ska hinna längta och verkligen vilja ha ett barn till. Vi kanske ska ställa in oss på december och se hur det känns när vi väl är där. Är det dumt att börja försöka när det blir 2 år emellan, trots att vi helst vill ha närmare 2,5 år emellan? Så svårt att vara strategisk.

Så här känner jag:

+
Får vara gravid och potentiellt känna mig lika fantastisk som sist
Få föda barn igen
Passar bra med min tjänst
2-2,5 år känns som en bra åldersskillnad mellan barnen
Ha småbarnsåren "avklarade"
Få snusa på en liten bebis igen (kanske kan jag njuta denna gång)

-
Kan bli en hemsk graviditet
Ännu en sommar utan riktig träning och öl i solen
Ha två blöjbarn, eventuellt
Sömnbristen (de har ju äntligen blivit bra med sömnen!)
Ha en nyföding och vända upp och ner på vardagen igen
Rädd att få en förlossningsdepression igen (hade en lätt sådan)
Min man får ännu mindre tid för sitt fritidsintresse, som han mår så bra av.

Det är som att ju äldre hon blir och ju lättare tillvaron blir, desto mindre vill jag krångla till den :) Samtidigt är ju barn så jävla grymma.

Första var oplanerad men vi låg en gång på 3mån och tog. Andra så på första försöket så får väl se hur de går med 3e..

[quote=75841510][quote-nick]Emmask skrev 2015-10-06 10:36:35 följande:[/quote-nick]

Är det upp till 2,5 år mellan barnen som det är "förmånligt"? Spelar det någon roll om man redan skyddat sin SGI? Har dålig koll på det där.

[/

Om det inte ändrats sedan jag var föräldraledig senast (2010/2011) så ska man bli gravid innan föregående barn blivit 21 mån för att inte behöva gå upp till heltid mellan barnen... Det var så vi tänkte då! Och att vi ville ha tätt mellan syskonen och att vi var bebistokiga! Lika bebissugna efter andra barnet men vips så har det gått fem år...

Verkar som de flesta andra av er fått er senaste 2012 eller 2014 och några har nämnt att kanske varken kropp eller familj är riktigt "redo". Sånt löser sig visserligen, men är det någon av er ser tjusningen med/eller önskar att vänta lite, egentligen? Som jag skrev så hade vi kunnat skaffa säkert både ett och två barn under de här fem åren, men jag känner nu att jag nog blivit en bättre förälder genom att inte få fler barn lika tätt. Det finns en poäng med att alla syskon är hyfsat jämngamla, men det verkar lyxigt att få en sladdis! Dels är det blöjbiten, klä på sig själv -biten, kunna förmedla i ord vad man vill -biten... Men också att de stora fått en pre- och post- det tredje syskonet tid, alltså mycket egen tid under de åren de vara var två och det nya syskonet får en mindre konfliktfylld och mer omhändertagande familj med Stora storasyskon. Visserligen kanske de inte blir lekkamrater och delar skolåren på samma vis, men å andra sidan så vet den minsta inget annat... Och verkar det trist för hen/ den tredje så får vi väl la skaffa ett syskon till ;)

Fler tankar kring detta...?

PS. Dessutom har man efter fem år glömt hur det känns att bli fet som helvete, ha ont i fogarna, inte dricka alkohol vid grillning, springa efter en ettåring, bli vätskefyllda, svettas på nätterna, kissa på nätterna, sova för lite, ömma bröst, magknip på bebis osv osv...

Hej, får man hoppa in i tråden?
Vi har två fina barn födda december 13 och juli 15. Det skiljer alltså 19 månader mellan barnen och jag känner mig sugen på att ha lite tätare mellan tvåan och trean. Jag tycker att det funkar så smidigt hittills och jag bara älskar att vara hemma med våra små så jag tycker det är lika bra att köra på när man ändå är inne i vaknättersvängen. Har alltid velat ha en stor familj ganska tätt så det här är helt enkelt det som passar oss bäst. Intensivt JA, men under en begränsad period ändå.

Skulle gärna få barn i oktober nästa år, ingen våra familjer fyller år då så det hade passat bra :) Men vi får väl se. Jag helammar så mensen lever ju sitt egna liv för mig. Vi kommer börja försöka/sluta skydda oss 1 januari. Jag behöver gå ner lite babykilon innan och jag vill ändå att barnet ska komma tidigast på hösten nästa år, så det blir perfekt. Sedan är det bara att hoppas att allt går bra. Vi har haft 4 misslyckade graviditeter förutom våra 2 barn så man vet ju aldrig hur det går.

Roligt! Jag hade en sån förstabarnschock att jag inte riktigt kunde glädjas på länge. Det var så otroligt intensivt att fokusera så fullständigt på någon annan och jag kände att jag för en lång tid förlorade mig själv. Därför blir jag väldigt intresserad av att höra med om din övergång, eftersom vi upplevt det så annorlunda. Hur upplevde du första tiden/omställningen? Var är bra och dåligt med 19 månader? Vad är största skillnaden för dig mellan ett och två barn? Några tips?

Nu börjar jag vänja mig vid tanke på att börja försöka göra barn i december. Det blir runt julafton första försöket, tror jag.

Jag upplevde första tiden med sonen som ljuvlig. Jag mådde så otroligt bra i kroppen direkt när han kom ut. Kände mig lätt, smidig och hade inte ont någonstans. Jag hade längtat så mycket efter honom och jag kände enbart lycka av att han var här. När lillasyster kom kände jag också lycka och glädje över att allt gått bra och att hon äntligen var här. Men förlossningen var lite kämpigare och min kropp återställdes inte riktigt lika fort. Jag kände mig rätt mörbultad i en hel vecka efteråt vilket gjorde mig rätt lättieriterad.

Hittills ser jag bara positivt på att ha 19 månader emellan. Jag upplevde att sonen var ganska stor ändå. Han har alltid varit den lugna typen så han reder sig själv ganska bra. Kan roa sig bra på egen hand och lyssnar när man säger nej osv. Jag tror att barnen kommer ha mycket glädje av varandra när lillasyster blir äldre och jag ser fram emot att se dem leka ihop. Jag tycker inte att det är jobbigt med två böjbarn och lillan sover bra och storebror sover hela natten lång. Den största omställningen från ett till två barn har nog varit svårigheten att komma iväg och göra saker. Med ett barn kunde vi liksom oftast ta med honom utan problem men nu funkar det inte alltid så smidigt att ta med två barn på alla aktiviteter. Vi får helt enkelt anpassa aktiviteterna mer till saker som funkar för barnen istället för att de får anpassa sig efter oss. Men det är roligt. Vi gillar lekland och djurparker :) jag upplevde det nog mest som en omställning att gå från noll till ett barn. Inte så att jag tyckte att det heller var särskilt jobbigt men ibland kunde man bli lite överrumplad av känslan att aldrig längre få vara ifred. Särskilt jag som ammade hade ju sonen med mig precis överallt det första året. Men å andra sidan har vi ett jättestarkt band idag som jag är väldigt glad över och hoppas kunna utveckla med alla mina barn.

Hm, om jag ha några tips... Gör det som funkar för er. Strunta i vad andra anser vara rätt eller fel. Jag menar... Om ni sover gott hela natten i samma säng hela familjen. Gör det då. Strunta i att man kanske borde låta storsyskonet sova i eget rum eller att lillsyskonet borde sova i egen säng. Om ni alla får sova hyfsat blir vardagen så mycket enklare. Stressa inte hjäl dig med att försöka få till gourmetmat varje dag. Barn gillar ju ofta korv. Köttbullar och sånt där. Det är helt okej att bjuda på det emellanåt också. Om allt känns kaos hemma och storbarnet faktiskt är lugn om hen får se på en film. Låt henne göra det så du kan amma, städa, laga mat i lugn och ro. Det kan man behöva ibland och barn far inte illa av lite v emellanåt. Om du är trött, sov när barnen sover. Strunta i om hemmet är kaos. I början får det faktiskt vara det utan massa krav. Man kommer in i allt det där efter ett tag och lär sig plocka och fixa när man har tid. Skaffa en bra bärsjal eller sele. Vår dotter ärballtid nöjd bara hon får vara med. Det har hjälp oss många gånger när man behöver använda båda händerna till storebror. Hon ligger nöjt i min famn och sover sig igenom i stort sett hela dagen och jag kan laga mat eller annat fix utan att vara stressad över en skrikande bebis som vill ha min uppmärksamhet.

Lycka till. Det kommer gå kanon. Det är underbart med ett hus fullt med små barn :)