En till här! Har tre grabbar födda 06, 08, 12 och väntar fjärde nu i april. Några närmsta vet iom att jag mått fruktansvärt illa och gör fortfarande. V. 11 nu o hoppas det lugnar sig. De flesta är mer oroliga för oss än glada, att det ska "bli för mycket". Denna var inte planerad, vilket de andra tre var :p
Jo, att tre räcker har de antytt här också. Mest kommentarer som "va skönt att vara klar med födandet" efter den tredje. Jobbet blir intressant, redan varit borta tre veckor p som det känns nu blir det en vecka till. Är lärare, så jag vet vilken hög med jobb som väntar när jag kommer tillbaka. Början av terminen också, ingen kul start.
Jag är mest nöjd med att jag inte har ont i fogarna. Det har varit värst med de andra tre, men känner inget alls hittills.
Jag väntar ivrigt på att illamåendet ska lägga sig. Tycker dagarna känns lite bättre, men kvällarna är hemska. Hoppas kunna jobba på måndag... Själv?
Jag är i v. 12 (11+3) idag. Illamåendet är kvar, spyr nån gång per dag och mår illa hela dagen med stegring på kvällen då det är som värst.
Jobbar på högstadiet i språk, vet att en stor hög böcker väntar på att bli rättade när jag kommer tillbaka. Är sjukskriven nästa vecka också men hoppades kunna jobba. Osäker då jag mår ganska kasst idag.
Ang pappor var inte min make särskilt glad heller och vände först förra veckan. Fram till dess var det prat om abort titt som tätt... När jag då gjorde klart att det inte är ett alternativ slog det väl honom. Till saken hör att jag har en kass rygg/höft efter de tre första barnen och ett barn till riskerar att jag får mer ont. Men jag förlitar mig på min sjukgymnast som säger att träning kan göra hela skillnaden.
Förstår dig, kände samma när min karl höll på. Hans variant var "jag kan inte lova att vi kommer hålla efteråt", som att fyra barn skulle bli för mycket. Hela tiden drog han upp skräckscenario för hur det skulle bli efter barnet var fött med frågan "vad gör du då?!". Blev så trött och undrade varför vi inte kunde tänka positivt o ta smällarna när/om de kommer.
För saken är den att man är två om att göra ett barn men det är bara en som tvingas göra abort. Han försökte med allt som "du kommer ju komma över en abort" och "ingen kommer tycka det här är en bra idé". Jo, jag blir fortfarande arg bara jag tänker på all skit han hävt ut sig, men vet också att en stor del av det var ren rädsla / nervositet.
Min man jobbar i Norge och vi funderar också på flytt i vår. Bor på landet nu och vill närmare samhället. Tanken var att han skulle jobba i Norge 2-3 år för att vi skulle bli av med våra lån, han hann bara jobba där två månader när vi fick veta att jag var gravid. Så ja, tajmingen kunde vara bättre..
Jag har önskat sterilisering i samband med snitt. Hoppas det kommer gå igenom. Tredje sonen kom med snitt efter två kassa vaginala förlossningar där värkarna var klenare än klena. Nummer två kom med sugklocka efter att ha krystat 2.5 timme.
Så tänker jag också, antingen kommer allt gå bra eller så blir jag ensamstående. Vi har haft perioder i vårt äktenskap där det varit svajigt, men de har löst sig de också. Varit tillsammans i 15 år, så det hör väl till...
Vad gäller saker hade vi sålt det mesta. Bebiskläder är borta och mammakläderna med... Leksakerna för första året, babysitter, vagn... Allt sålt, så övertygade var vi att tre räckte ;) men är det nåt man lärt sig efter tre barn, så är det att man inte behöver allt heller... Vi tar det eftersom o tar en Ullared tripp i februari :)
Nåt annat min man sa var "nu kan vi glömma barnvakt" :p stämmer rätt bra. Med två hade vi jämt barnvakt, efter tredje inte alls lika mycket. Nu med fyra blir det nog halvt omöjligt...
Jag mår illa, men börjar kännas som att det släpper lite nu, inte spytt på två dagar :) v. 12+1 idag. Hoppas kunna börja jobba på måndag.
Har iaf världens bästa kollegor! Är lärare på högstadiet och varit sjukskriven 5 veckor. De har hjälp mig med planering samt rättat åt mig... Så jag har verkligen fått tagit det lugnt :) sen när jag var där igår för att prova lite var det "kul att se dig!" och man kände sig saknad. Rektorn har satt en vikarie fram till v. 44 åt mig, så även om jag kommer tillbaka före dess är hon kvar som backup. Känner mig lyckligt lottad :)
Fått tid till rul också. 9/11. Kändes väldigt skumt...
V. 12+4 idag och äntligen börjar illamåendet släppa! Iaf dagtid, alltid nåt, mår rätt dåligt på kvällarna, men det löser jag genom att lägga mig när jag nattat barnen, blir vid 20 som senast :)
Ang bf-trådar kan det gärna bli lite... Överdrivet ja :) vet inte om det är för att man redan har ett gäng barn, men jag kände redan vid andra att jag inte passade in. Men med första barnet - 06 blev jag med i en tråd å vi pratar/träffas ofta fortfarande mer än 9 år senare. Så det är ju kul när man hittar ett gäng som är roliga att skriva med.
Att köpa vagn gör jag nog rätt så tätt inpå beräknat , kommer inte köpa en ny utan letar på blocket då istället. Först vill man ju vara säker på att allt går bra hela vägen.
Trött ska vi inte prata om, jisses. Redan skrivit att jag lägger mig tidigt, kan sova utan problem då :p
Lizz85: jag kan känna som dig titt som tätt, man känner sig sjuk men jag tror det är graviditeten som bidrar en del där :)
Här börjar man återvända till mänskligheten efter ett illamående som inte var av denna värld. Startade v. 8 och satte då igång rejält. Nu v. 15 (14+5) och jag mår bara lite småilla på kvällarna.
Har fyra veckor kvar till rul o tänker ta reda på kön om de ser. För nyfiken. Men är nervös, jag fick inget kub för de hade inte nog med personal för att erbjuda "icke riskgrupper" att kolla. Så ja, får snällt vänta till rul, inte sett bebisen sen v. 8.
Fogarna känner jag av också, börjar för ett tag sen och nu ömmar de. Har bälte variant värre som jag köpte för 1300. Värt varenda krona, sitter bättre än det vanliga bältet o hjälper ländryggen också :)
Hej hej!
Undrar om man får hoppa in här?
Väntar dock inte fjärde barnet, men nummer 5
Gick in i vecka 14 igår och har bf 29 April.
Jag ligger ikväll....
Har så ont på vänster sida ischias liknande smärta.
Benet domnar bort ibland och en ihållande smärta i vänster skinka. Haltar mig fram.. Törs inte göra någon hastig rörelse för känns som det ska gå av då.. Kan det vara en hemsk foglossning?
Fjärde dagen idag.. Och tvivlar att helgen kommer vara bättre.. :-/
Illamåendet är också kvar.. Dags för en sjukskrivning!?
16 dagar till ultraljudet, så nervös. Inbillar mig att de ska hitta diverse tråkigheter med bebisen, så jag kommer ligga på nålar tills jag förhoppningsvis får höra att allt är ok...
Annars har vi höstlov till veckan, ska bli skönt att få stressa ner lite, var väldigt mycket på jobbet när jag kom tillbaka efter sjukskrivningen..
Var sanning i mina aningar. Akuten idag efter magkramper och jag har fått ett ma. Bebisen dog för två veckor sen. Får lämna er, lycka till ni andra.