En tråd för oss ruvare

Hej,

Är på ruvardag 10, 3-dagars. Hade återföring den 14/9 och fick tesdag den 30/9.
Det är vårt andra försök. Inga till frysen så jag hoppas att det här går vägen.

Jag har pendlat mycket i mitt humör. Hade ont i magen till och från de första fem dagarna men det har avtagit. Har haft lätt huvudvärk varje dag och är väldigt trött.
Jag brukar sova hela nätter men har sedan en vecka tillbaka drömt väldigt mycket och vaknat på natten.

Det är nog det jobbigaste med att vara ruvare, att jag kan tolka allt och inget. Det kan betyda något men det behöver inte göra det heller. Den eviga väntan känns tungt. Jag tjuvtestar inte, mest för att jag tänker att tills motsattsen är bevisat så är jag gravid. Så länge jag inte blöder och en sticka säger att det är kört så kan jag fortsätta hoppas.

Vi är öppna med att vi gör IVF till våra nära och kära och mina närmaste kompisar. Det känns bra att ha deras stöd men samtidigt är det många som också har koll och är på och frågar hur det går. Just nu har jag känt att jag helst inte vill prata om det. Mest för att jag inte pallar deras " du måste vara positiv" eller "försök och slappna av" "tänk inte så mycket på det"......Vad säger man? Det kommer bebisar från alla håll och kanter men inget är mitt/vårt.....

Känns skönt att läsa alla inlägg och veta att det finns andra därute som faktiskt vet vad jag går igenom. Jag känner igen mig i allt ni skriver och vi delar samma hopp och samma rädsla.

Jag håller tummarna för oss!

Styrkekramar till er alla!