En tråd för oss ruvare

Nu är även jag ruvare! Fick tillbaka en toppenfin liten blastocyst idag, och minst två (kanske fyra) till frysen. Det är första IVF-försöket för oss :)

Vi firade det hela med att gå till hotellrummet och sova i två timmar. Ljuva romantik :D

Hur räknar ni ruvardagarna förresten, är jag på RD1 idag eller är det imorgon?

Ah, det verkar ju logiskt, tack för infon och tum-hållandet :) Märker du nåt av ruvningen?

Vad tråkigt, hoppas du har en liten ninja där inne som bara inte vill göra så mycket väsen av sig.... När har du TD då?

Vad roligt! Stort grattis, håller tummarna! :)

Vad tråkigt att det känns som om det inte har funkat. Har ni några små eskimåer i frysen?

Äsch, vad trist! Ja, nålarna suger, men är väl förhoppningsvis värt det i slutändan ändå :)

Välkommen :)
Det frågar man sig ett oräkneligt antal gånger under processen. Men det sägs ju vara värt det, ändå ;)

Jag har också nån slags känning av nånting, men jag vet inte vad det är jag känner, progesteronet, svullna äggstockar eller en livmoder med en boande liten blastocyst? Jag hoppas förstås på det sista, men det kan ju vara precis vad som helst. 
Och jag är på RD 3. 3! Det är verkligen evigheter kvar....

Åh, vad tråkigt :( Hoppas det lyckas för er på nästa försök, hur och när ni väljer att försöka! 

Jag kände det redan tidigt under ruvningen, de ömma brösten beror på progesteronet, och antagligen "mensvärken" (som lika gärna kan vara "växtvärk") också. 

Håller tummarna! :)

Åh, vad tråkigt tjejer. Är väl bara att bryta ihop och komma igen... Eller vad som nu passar för er.

Styrkekram!

Anmäler mig härmed som ruvare! Fick tillbaka en superfin liten blastocyst idag, som var halvvägs ute ur skalet. Får hoppas den är lika driftig i livmodern som i odlingsskålen. 
Bonus den här gången var Trombyl och Prednisolon (och så Lutinus förstås...). 

Känns lugnare den här ruvningen, på nåt vis. Är inte alls lika stressad. Skönt!