Två-åring som är "duktig" på teoretiska saker men inte klarar samspel med andra barn.

Hur hanterar ni när han gör andra illa, vad säger ni? Jag är ingen expert direkt men var väldigt avig som barn och väldigt dominant själv och ville ha det på mitt sätt hela tiden. Tyvärr resulterade det i att jag inte kom så bra överens med de andra barnen och hade få vänner, om ens några. Blev rätt så retad med tiden eftersom jag inte ansågs vara snäll när jag egentligen bara inte kunde hantera min starka vilja. Jag förstod inte varför jag inte kunde bestämma och tyckte ju själv att mitt sätt, och bara mitt, var rätt. Därför är det kanske bra om han får öva på att dela med sig och anpassa sig även efter andras lekar?

Kan dock tillägga att jag har adhd och det spelar ju såklart in i det hela. Saknade all form av tålamod med andra barn, även om mitt största problem ändå var att jag var dominant.

Kan även nämna att jag också lekte bättre med äldre barn, jag kände en sorts respekt inför dom och trivdes bättre i deras sällskap eftersom jag inte kunde bråka med dom på samma sätt. Respekten för dom fick liksom dominansen att ge vika :P

Låter mer som att ni föräldrar påtvingar barnet att lära sig saker.

Tvååringar är viljestarka och inte den mest empatiska åldern. Så det är antagligen alldeles för tidigt att fundera på om han faller utom normalspannet på den sociala biten. Han är helt klart onormalt tidig på bokstäver och siffror men det är ju inte skadligt så ta det lugnt.

Det är inte förrän barnen är runt tre år som de leker MED varann och har ett socialt samspel med varann. Innan dess kan de leka samma sak men var för sig

Om en vuxen är med i leken, då? Hur fungerar det då?