Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Dottern friserar sanningen och arg när man ifrågasätter. Är det vanligt i den här åldern?

    De har inte mognat så de kan skilja på sanningen (som vi ser det) och den sanningen som de upplever det.

    Jag skulle inte ens brytt mig att ta upp harmlösa friseringar, är det något allvarligare så är just "pojken som ropade på varg", en bra saga att läsa. Då kan man samtidigt ta upp detta med det viktiga att inte hitta på massa saker, eftersom man till slut inte blir trodd.

  • sextiotalist
    isolande skrev 2015-09-22 14:14:45 följande:
    Jag har försökt att ignorera smågrejer, men hon kan vara rätt så påstridig för att jag eller pappa ska bekräfta hennes osanning. Och det vill vi ju inte göra, eller ska man det?

    Och idag var ju svårt då hon hävdade att hon var sjuk och inte skulle gå till dagis. Det kan jag ju inte strunta i hur länge som helst för till slut är det dags att gå och klä på sig liksom.... Och då är hon redan HELT förkrossad för att jag inte ville säga att hon var sjuk och skulle vara hemma. Tycker det är jättesvårt....
    Det är svårt att vara förälder ibland, det är jobbigt med konflikterna. Men då är det bara att bita ihop, ta konflikten och ha mantrat "det är ett barn, det är ett barn". Man får bli arg, världen går inte under av ett barn som fastnat i sin trotsutbrott.
    Man kan inte trolla bort alla konflikter, de kommer och blir i perioder väldigt många fler och perioder så är det väldigt få.

    Inse att vara förälder är att ta dessa konflikter och inte vara rädd för dom
Svar på tråden Dottern friserar sanningen och arg när man ifrågasätter. Är det vanligt i den här åldern?