Cyanea skrev 2015-09-23 21:22:05 följande:
Jag ser att du redan fått svar på en del frågor :)
Det kommer så fort man börjar komma in i IVF-processen. Det ni behöver veta kommer ni att få reda på när ni påbörjar behandling :)
Vi har betalat som för vanliga läkarbesök fram tills vi uppnådde högkostnadsskyddet. Då blir det helt gratis. Det vi gjorde var att leta upp en så kallad egenremiss på Sahlgrenskas hemsida (tror jag att den var på). Sen fyllde vi i den. De har krav som t.ex. att man har försökt i minst ett år. När vi skickat in den hörde de av sig inom vårdgarantin. Dock var detta för utredningen. När utredningen var gjord och de såg resultatet av spermaproverna skickades vi direkt vidare till deras egen IVF-avdelning där vi snart påbörjade behandling.
Man använder lite olika mediciner under en kur, och dessa mediciner varierar från vilken metod man kör och vilken klinik man är på. Det man egentligen gör är att mixtra med kroppens hormoner så de inte gör som de ska. Normalt ska bara ett ägg åt gången mogna, men vid IVF vill man ha fler. Det man börjar med är att "stänga av" kroppens egna hormoner för att på så sätt ha full kontroll över hur mycket som sätts in. Det gör man med en nässpray (t.ex. Suprecur) som gör att man hamnar i klimakteriet. När kroppen är nedreglerad, dvs. hormonerna är nere på "noll", börjar man med första sprutan som gör att många ägg växer till (Gonal-f). När tillräckligt många äggblåsor är lagom stora, vilket man ser med hjälp av vaginellt ultraljud, får man klartecken att ta en ägglossningsspruta (Ovitrelle) som får äggen att lossa från äggstocken. Efter äggplock tar man tabletter i slidan som innehåller progesteron (Lutinus) som är samma sak som ett befruktat ägg utsöndrar. Medicinerna kostar mycket, så man kommer snabbt upp i högkostnadsskyddet på apoteket.
Du är i en jättejobbig period just nu, och jag tror inte att något är värre än det du gör just nu. Ovissheten om när det blir barn eller till och med om det blir barn är fruktansvärd. Jag upplever att det är den värsta delen av min resa, att inte veta att det löser sig. IVF var räddningen för mig. Det gav oss en ärlig chans att bli föräldrar, och vi har alltid blivit väl omhändertagna och känt oss trygga. Mitt bästa råd är att inte tvinga dig att vara positiv. Det är så tungt med barnlöshet, och sorgen måste få komma ut. Sörj i de perioder du behöver det så behöver du inte hålla det inne. Det gör det lättare att ha bra dagar också. Ödsla inte energi på att tvinga dig att vara positiv, för det är en enorm livskris du går igenom just nu. Ge det tid och hantera din sorg så gott det går, så kommer optimismen också när du behöver den.
Jag ska inte säga att jag tyckte att det var en mysig behandling direkt, men heller inte så farlig. Jag var en riktig klimakterie-häxa på nässprayen, det var jobbigt ;) Sprutorna gjorde inte ont alls, jag hade inga problem med dem trots att jag var rejält nålrädd innan. Plocket var inte alls trevligt, men precis som Ellie skrev innan så får man både det ena och det andra ;) Jag var smärtlindrad och fick lugnande, så det var ingen fara alls, dock väldigt intressant och spännande. Att få tillbaka embryon är en baggis, det går fort och känns inte. Jag har fått tillbaka ett färskt embryo två dagar efter äggplock samt tre frusna embryon vid senare tillfällen (ett åt gången).
Jag behövde knappt ta ledigt alls. Jag bor nära min klinik och jobbet ligger nära också. De flesta prover som ska tas (t.ex. för att se så man är tillräckligt nedreglerad av nässprayen innan man börjar ta sprutorna) tas på morgonen, så jag åkte dit innan jobbet och var på jobbet i vanlig tid. När vi gjorde plocket var jag hemma hela dagen, och det rekommenderar jag dig att också vara. Man är lite groggy och lite öm ;) När man sätter tillbaka embryon går det på en kvart eller så, plus att man inte har ont eller behöver ta det lugnt, så det räcker att man slinker iväg en liten stund. Så för äggplocket var jag borta en heldag men för återföranden har jag bara "flexat" lite.
Sen har jag en bra relation till min chef. Vi känner varandra och jag litar på henne. Hon har vetat om både utredning och IVF, så hon har hjälpt till att täcka upp. Ett annat förslag är att prata med någon kollega du litar på, så kan denne hjälpa dig att styra undan uppmärksamhet när du är borta eller bortförklara din frånvaro. Jag gjorde den varianten också eftersom jag har elever. Kollegorna kunde då smidigt styra dem vidare utan att de ifrågasatte var jag var.
Jag föreslår att du först och främst kikar på egenremiss på nätet för den klinik som ni bor närmast. Väntetiden kan vara lång, men har man inte massor med pengar att lägga eller kanske vill lägga dem på eventuellt syskon i framtiden (man får bara ett barn av landstinget) så kanske väntan är värd det.
Ge inte upp hoppet om att ni kan bli föräldrar, för nu för tiden är de grymt duktiga inom IVF. De allra flesta av oss lyckas förr eller senare. Det kan dröja, men sannolikheten är ändå stor att ni kommer få hjälp. Ibland går det fort att lyckas, ibland tar det lite tid, men ni kommer åtminstone att försöka på riktigt nu. Det ni står inför är en jättespännande process :)
Det är bara att fråga om du undrar över något :)
Ja, det gör väl det. Känns som att det finns väldans många metoder.
Aha okej, hur lång tid tog det för er innan ni fick börja behandlingen?
Låter som att man ska gå igenom om en massa innan allt sätts igång på riktigt, du hade ju tur som bor nära kliniken, jag har en bit att åka från jobbet.
Ja, det är verkligen tufft att inte veta någonting just nu. Det där med att sörja hade varit bra för mig, men med tanke på att när jag gråter längre än 5 min hemma på en vardag får jag så röda och svullna ögon att det sitter i nästa dag. Och jag har ingen lust och åka till jobbet så och se helt förjävlig ut, så det är mitt problem. En gång ringde jag och sa att jag har mensvärk för att jag hade skämts och visa mig så på jobbet. Så jag får väl lite gråtatacker hemma då och då, men försöker direkt att inte gråta och försöka tänka på nåt roligt istället. Och sen när helgen kommer så har jag inte tid och gråta för då kopplar man av på ett annat sätt och hittar på roliga saker. Så det är lite jobbigt att inte kunna gråta när man behöver det. Kan tillägga att jag är en extremt känslig person.
Hoppas jag kommer dit att jag också ska känna att det är spännande och att nu drar det igång på riktigt, och ska man föda ett barn så lär man ändå klara av lite smärta om det skulle kännas. Så typiskt att det ofta är vi kvinnor som ska gå igenom mer smärta än männen :P
Jaså...så man är groggy efter äggplock och så...Då antar jag att man inte kan köra bil efteråt vilket jag alltid gör. Åker ju bil till jobbet. Hade ju varit skönt om dom hade sånt på kvällstid så man slapp oroa sig över jobbet.
Ja det är just det, är det värt att vänta eller betala...om man ens får gratis med tanke på att man måste uppfylla vissa kriterier. Och sen som sagt att man ofta tänker att det kommer ta lång tid att bli gravid även fast dom skulle sätta igång idag, just att man inte har något facit i hand.
Tack för de sista orden...det ger hopp :)
