Hoppar in här jag med :)
Ska börja med sprutor nästa vecka, väntar på min mens. Ska bli spännande och lite skrämande också för den delen. Att bara få se ett + hade betytt mycket då jag aldrig ha upplevt det. Att få en bebis, ja det vet ni själva :) Så därför ser jag fram emot den här resan
Är det någon av er som är med i en forskningsgrupp? Jag är med i en där man testar metoder för att slippa bli överstimulerad. Dels lämnar man extra blodprov och så gjorde vi vul där vi räknade ägg (kanske alla gör?)
Det kanske bara är på Sahlgrenska studien pågår.
Jag har nu varit på första kontrollen och det gick inte riktigt som det var tänkt. Jag hade en blåsa som var väldigt stor och blir tvungen att avbryta första försöket. Istället blir det att ta ovitrelle nu och försöka själva, men det har jag inte så stora förhoppningar på att det ska fungera. Nästa gång blir det även långa protokollet för mig. Nu funderar jag bara på när vi ska börja, vi får börja i januari om vi vill men funderar på om det är bättre att vänta till mars? Jag pluggar också vid sidan om jobbet och i november nästa år ska vi ut på vfu och jag skulle gärna hinna med den innan jag går på ledighet. Samtidigt så kanske det inte tar sig på första försöket och då hinner vi knappt med något mer försök på våren. Hur hade ni tänkt?
Nu är det gjort!
Dom fick ut 11 ägg, vilket jag tror är bra!?
Nu blir det att vila och invänta information om resterande steg.
Nu hade jag väldigt ont innan ingreppet pga att jag hade så många blåsor samt att jag har väldigt låg smärttröskel, men jag önskar inte ens den här smärtan till min värsta fiende. Jag har aldrig varit med om en liknande smärta i hela mitt liv. Ville typ sparka gynekologen i ansiktet för det gjorde så ont.
Bröt ihop totalt när vi kom till rummet och börja storböla.
Men nu är det gjort och jag hoppas innerligt att jag aldrig mer behöver gå igenom detta igen!
Hej!
Nu har jag varit på ett andra UL (dag 9, korta protokollet) och fick tyvärr det tråkiga beskedet att jag riskerar att bli överstimulerad.
Var på UL i fredags (dag 6) och läkaren sa då att jag svarat väldigt bra på behandlingen, lite mer än väntat, så de sänkte gonal F från 112,5 till 100, vilket jag sa redan då lät som en ganska liten sänkning, jag hade nämligen på känn redan i fredags att jag kommer bli överstimulerad, för redan då hade jag 12-13 ägg (största ca 13 mm) och idag hade jag 18 st (ca 18 mm).. så inte så oväntat enligt mig att de skulle växa snabbt o dessutom bli fler. Irriterande att de inte varnade mer för detta i fredags.
Det kom därför mer eller mindre som en chock i morse när de sa att det nog bara blir äggplock (på tors) men ingen återföring. Kom som en käftsmäll. Lutar åt totaltfrys och får inte ta ovitrelle utan blir istället Suprefact.
Tänkte, jaha, men på´t igen om en månad då. Men nej, då kom nästa käftsmäll. Troligtvis hinner jag inte få min egna mens efter denna behandlingen förrän i dec, och eftersom åtförande i så fall sammanfaller med klinikens julledighet så får jag mest troligt vänta till januari, kanske februari... Jag började storböla. Fick sån chock.
Hade räknat med insättning nu i nov, inte att allt blir framskjutet till jan/feb. Är arg (jag vet att det inte är hans fel) på läkaren för att de inte lyckades med rätt dos. Den läkaren jag hade i början sa att jag nog är lättstimulerad pga min ålder, vikt m.m. men ändå lyckas det bli såhär. Jag har ju tidigare haft tendens till PCO ? vilket de borde ha tänkt på, enligt en läkares uttalande på webben ökar det risken för överstimulering. Plus om kvinnan är liten, nätt och ung.. Hallå, det är ju jag!
Åh, är så arg och ledsen nu. Hade sett fram emot första försöket nu i november, har nämligen väntat först i 2 år utan att lyckas på egen hand, och var ?startklar? i sep redan men cykeln blev såklart megalång inför starten och drog ut till 57 dgr innan jag fick mens o kunde starta.. Å så kommer detta bakslag.
I bästa bästa fall, men inte så troligt, och kanske dumt (?) så kan de göra ett "rescue" försök, dvs efter äggplock sätta in ändå, men då får man andra läkemedel tex. östrogenplåster m.m. för att ägget ska ha chans.
Märkligt nog ska jag ta Gonal F ikväll ändå, dos 100, fattar inte varför de inte sänkte den då.. Men desa att de inte ville att det skulle avstanna heller, men den risken känns ju liten nu? Tänk om kvällens spruta förvärrar det ännu mer..? Ska jag verkligen ta den, vad tycker ni???
Någon som har råd eller tips?
Tack för dina värmande ord! Det hjälpte mig väldigt mycket igår när det var dags för ÄP. Och faktiskt, det gick över förväntan!
Här kommer min berättelse om ÄP:
Jag hade förberett mig på världens hemskaste upplevelse (hade läst skräckupplevelser och var megaorolig eftersom de sa att jag riskerade överstimulering och att mitt ÄP skulle ta lite längre tid pga många blåsor) men hade turen med mig och allt gick väldigt bra.
Eftersom det var risk för överstimulering (hade 17 äggblåsor på UL några dagar innan, och de växte till 19 st dagen för ÄP) fick jag inte Ovitrelle innan ÄP utan Suprefact, en spruta man tar för att undvika överstimulering, men som alltså också gör att allt stannar av. Så jag var förberedd på att antingen göra "rescue"-insättning om det blev några ägg, eller totalfrys.
Jag kände faktiskt på mig att mina 17 ägg hade blivit ännu fler, och mycket riktigt hade det hunnit bli några fler, fast bara 19 totalt. Men hade stålsatt mig för ett jobbigt äggplock pga förhållandevis många blåsor, och dagarna innan, framför allt natten innan, hade jag grymt ont i magen och var svullen som en ballong.
Väl på ÄP (igår) bad jag om all smärtlindring som gick att få, så jag fick 2 vanliga panodil, en lugnande tablett, en extra panodil som stolpiller (=)) samt den vanliga infarkten med morfin och såklart lokalbedövningen. Den lugnande tabletten märktes ej, gav ingenting tyvärr, kanske blev jag lite trött men hade räknat med att känna av den o bli "go och lugn". Istället var jag klar som vanligt och pratade på under ÄP.
Var mest orolig för smärtan att sätta bedövningen i slidan, eftersom jag hört skräckhistorier om att instrumentet som "öppnar" så de kan få in nålen gör ont, men den kändes ingenting, utan bara som en vanlig ultraljudstav. Det är samma "stålspatel" som vid cellprov och det brukar ju gå bra.
Bedövningen stack till en millisekund men sen var allt bra och den tog jättebra, så själva äggplocken (var totalt 19 st blåsor) kändes knappt. Även sambon blev förvånad, han var ju helt livrädd innan eftersom jag var så rädd stackarn, satt och värmde min hand hela tiden vilket underlättade.
Så summa summarum, ett äggplock kan, trots att man har rätt många äggblåsor, faktiskt vara helt ok. Jag lipade flera ggr innan hemma, för jag var så orolig, men eftersom jag hade turen att få bra smärtlindring o lugnande var det över förväntan och jag har bestämt mig för att skiter sig allt denna gången så är det ok för mig att göra om proceduren en gång till senare. Även om jag såklart hoppas på att slippa det!
Resultatet av ÄP blev 19 äggblåsor som resulterade i 17 ägg. Idag ringde de och sa att 10 hade injicerats med ICSI (mannen har dåliga spermier) och av dem är 9 befruktade. Antar att de andra som inte befruktades var omogna eller något? Men de tyckte att 9 befruktade var ett gott resultat, så det finns chans denna gången trots allt...
De gav mig det glädjande beskedet att om allt går bra så vill de göra "rescue" dvs återförande i början av nästa vecka och eventuella resterande till frysen. Jag vet att det kan bli så att inget av de 9 äggen överlever även om chanserna är goda, men har ändå fått påbörja "rescue" behandling vilket innebär en liten minidos av Ovitrelle, östrogenplåster samt Lutinus. Blir det ett negativt besked efter helgen så slutar jag med det.
Hoppas mina erfarenheter från ÄP kan ge er som inte gått igenom det lite postiv känsla att det faktiskt kan vara smidigt trots risk till överstimulering och som jag megaont dagen innan. Be om lugnande och mkt smärtstillande så ökar sannolikheten för att det ska bli så bra det kan. Självklart kan man ha otur, och är man orolig, gör som jag, berätta det innan! Jag snålade inte med att berätta hur orolig (haha och arg för överstimuleringen) jag var och tack vare det behandlade de mig så fint och jag vet att de ansträngde sig lite extra för att minska min oro. Dessutom var de supersnabba, 19 äggblåsor tog ändå bara max 15 min inkl. tvätt, bedövning, lite tjöt innan osv. Kändes faktiskt som 5 min.
Nu efteråt har jag haft ont i magen o ryggen, som stark mensvärk och även lite ömhet efter sticken inne i slidan, så var hemma från jobbet dagen för ÄP men kunde gå och jobba lite lugnt hela dagen idag tack vare vila igår. Dricker minst 2 liter vatten per dag för att undvika överstimulering och nu har magsvullnaden lagt sig och har bara pyttelite ont i magen när jag sitter böjd. Har inte blödit något efteråt, mer än pyttelite rosa (som en spotting) direkt efter plocket igår.
Hoppas ni andra där ute som inte gjort ÄP får ett bra plock med bra resultat! Sen kan man bara hålla tummarna, och går det inte första gången, bita ihop och försöka igen. Svårt, men man måste liksom.
Jag är så tacksam för att ni finns och kan ge råd och tankar till mig, och andra, när man behöver det!
Var på äp I morse o det var inte alls så farligt som jag trott.
Fick lugnande först o sen i op salen fick jag smärtstillande intravenöst. Bedövningen dom sätter inne i kändes knappt. Vänstra sidan kände jag heller knappt något när dom sög ut äggen. Höger gjorde rätt ont men då fick jag bara mer smärtstillande. Det snurrade en del o man blev tung i huvudet men det gick över rätt fort. Nu har jag lite ont, mest när jag rör mig men de e inte värre än mensvärk. Fick ut 4 ägg ur 6 blåsor o imon får vi reda på om något blivit befruktat.
Tycker inte ni ska oroa er över äp. Jag hade helt klart oroat mig helt i onödan
Hej!
I söndags satte de in ett 3-dagars embryo som jag nu ruvar på men idag fick jag ett negativt besked från kliniken att alla andra befruktade ägg (9 st totalt) som de försökt odla vidare på, inte klarat sig för att frysa. De flesta utvecklades för långsamt, vad det nu beror på. En för snabbt.
De försökte trösta mig med att det de satte in ändå såg fint ut men med tanke på resultatet av alla andra så känns inte chansen för detta lilla embryo så bra. Men försöker tänka positivt och svar får jag ju oavsett nästa vecka o mensen kommer eller ej.
Man tror man är förberedd på alla negativa besked men hur väl man än är det är ändå resan som en berg och dalbana..
Nu har jag fått tillbaka ett 4 celligt ägg :)
Ägget var helt perfekt enligt dom, ett riktigt kanon ägg.
Så nu e de bara o vänta tills jag får testa :)