Sitter och funderar efter att ha läst de senaste dagarnas inlägg och även på mina egna upplevelser. Vissa har fått positiva besked och vissa negativa. Besked som har stor inverkan på våra liv. Precis som flera av er skrivit kretsar ens tankar mer eller mindre hela tiden kring detta ämne. Igår kände jag mig helt sänkt och funderade mycket på varför just vi hamnat i denna situation. Jag orkar snart inte gå ut på Facebook. Fullt med familjebilder och småbarn. Drömde i förrgår natt att jag födde en liten flicka och igår att det var något fel på mannens spermier. Känns som man aldrig riktigt kommer i vila.
Pratade med en kompis igår. Hon babblade på om sina problem. Barnen kivades och stökade till, mannen lyssnade inte och hon fick för lite egentid. Var på vippen att säga att du ska vara glad för dina problem!
Men det vore inte rätt av mig som vän. Alla har sina bekymmer och förtjänar att lyssnas på.
Men innerst inne blev jag lite avundsjuk på hennes problem. Fula avundsjuka! Måste bli en bättre människa. Jag hade gärna haft barn som stökade till lite och delat min tid med dem.
Nu har jag fått mitt lilla embryo tillbaka. Nu börjar ruvarperioden! <3
Hej alla! Har inte skrivit på ett tag men har läst allt. Både glädjeämnen och sorg. Jag känner med er alla och hoppas ni kämpar vidare. Jag hade en dipp med jobbiga tankar och misströstan men nu är jag tillbaka igen. Jag och sambon ska göra ett andra försök. Hoppas hoppas....
Ungefär samma upplägg som sist. Långt protokoll med nedreglering och sedan högsta dosen av Menopur från start. Börjar med spray den 28 feb. Pga påsken ska jag spraya extra länge innan jag börjar med sprutorna den 23 mars. Antar att sjukhusets anställda vill vara lite lediga och smaska i sig påskägg! Känns bra och köra igång igen. Nu vet jag ju mer om hur det går till. Ska bli intressant och se om kroppen kommer reagera på samma vis. Hoppas på mycket ägg till påsk 
Ni diskuterar trådar och om man bör starta upp en ny. Jag har full förståelse för att de som blivit gravida inte finner denna tråd så lämplig längre. Jag kommer sakna er massor men gläds oerhört över att ni lyckats. Vi andra kan väl bli kvar här ett tag till för det är ju fortfarande början av 2016. Tycker ni andra som är i samma situation som jag annorlunda hänger jag på till ny anvisad tråd. Det viktiga, tycker jag, är att vi hänger ihop och stöttar varandra efter bästa förmåga.
Kanske en dum fråga.....
Är det någon mer här som fått större bröst av era behandlingar? Jag har fått det även fast jag är mellan två behandlingsperioder. Kanske beror på att jag gått upp något kilo i vikt. Nåväl inte mig emot 
Nu ni tjejer ska ni få höra! Ett mirakel har skett!
Jag har inte velat skriva någon tidigare, inte förrän jag var säker på sak <3
I fredags när jag pratade med läkaren så sa han att resultatet av befruktningen var dålig, men att de skulle låta äggen vara kvar för att sedan kolla igen på lördagen. Då det har hänt att vissa ägg tar längre tid på sig.
Men vi skulle vara realistiska - det såg ju inte bra ut.
På lördag efter lunch ringer de ifrån kliniken och meddelar att det finns ett ägg som de vill odla vidare på. Det kan finnas potential!
Gissa om att vi blev förvånade! Vi trodde ju att de skulle ringa och bekräfta det läkaren hade sagt dagen innan...
Så en strimma hopp väcktes så klart.. Det finns ett ägg!
De skulle höra av sig igen idag för att berätta om det blivit en blastocyst eller om det avstannat..
Det hade blivit en fin blastocyst ringde de och sa kl 10.20 i förmiddags!!
Lyckan är total! Snacka om att ha slitits mellan hopp och förtvivlan! Vi trodde ju det var helt kört.
Läkaren förklarade att ibland ser man inte hela befruktningen då äggen kan vara för ivriga och själva delningen inte blir korrekt, eller något liknande.
De är bekymrade över min äggkvalite. Men detta ägg har ju växt till sig fint och ett ägg är ju det som behövs <3
Kl 15.00 satte de in den lille kämpen!
Jag är nu ruvare och ber till högre makter att detta ska gå bra!
MIRAKEL sker!
Helt otroligt!
Hoppas jag får hänga med er igen?
Hej! Härligt med nya tag och nytt försök. Håller tummarna för er den här gången! Du verkar ha en väldigt positiv inställning :) Det tror jag man kommer långt på! Jag hänger kvar här o följer alla även om jag är gravid, vill inte lämna tråden än...vill så gärna se att alla får uppleva plusset en dag. Kram!
Vi
Fint att du skrev. Då kommer vi ha samma behandling, men jag börjar senare än du. Inväntar mens nu för att få veta när vi kan köra igång. Hoppas det blir denna cykel så det inte är köer och så. Nu när man börjar känna sig redo igen så vill man verkligen komma igång direkt.
Jag får se hur jag gör med gruppen. Jag tror inte heller att de som blivit gravida kommer vara kvar i gruppen, utan den blir ju för oss ändå. Men känns jobbigt med listan och allt. Man vill liksom börja om. Men vi får se vad jag känner när vi får köra igång. Jag meddelar här hur jag gör. Och visst, följer ingen med mig till en annan grupp så lär jag nog bli kvar ändå, haha
Hoppas ni får många fina "påsk-ägg"! ;)
Jag tycker absolut att alla som kämpar vidare ska stanna kvar. Själv hänger jag nog kvar ett tag och håller tummarna för er. Är otroligt rädd för missfall också och räknar absolut inte med att det kommer gå hela vägen än.
Själv tycker jag att plus hör hemma i tråden. Som ruvare tyckte jag det var skönt med lite positiva vindar. Efter ett eget minus är det inte lika kul.. men det är ju ett resultat av ifv:en. Själva graviditeten däremot tycker jag man kan ligga lite lågt med.
Lycka till alla kämpare!!