När man vill olika- Abort

Att ansvara för sin egen kropp är både en välsignelse och en förbannelse. En välsignelse eftersom du som kvinna aldrig behöver fullfölja en graviditet om du inte vill. En förbannelse eftersom det är upp till dig om det blivande barnet ska dö.

Vad känner du för graviditeten? Vill du ha ett till barn? Eller känner du bara obehag över en eventuell abort?

Tack för dit svar!

Klart man känner obehag inför aborten har gjort det för många år sedan både en kirurgisk och en medicinsk ,men då kom svaret de gångerna så självklart att det var det enda rätta att göra!

Så är det inte denna gång, jag vill vara gravid en sista gång innan jag blir för gammal och vill ha ett barn till.

Det känns ju som hur man än väljer blir det fel för någon av oss, fruktansvärt jobbigt...

Sitter i samma sist.
Jag och min sambo har 1 gemensamt barn på snart 3 år, sedan har jag två i skolåldern sedan innan. Denna graviditet var helt oplanerad. VI var nöjda och klara med barn kände vi båda innan. Vi har en hel del att göra med dom barn vi redan har.

Men, vi har en bra relation, bra ekonomi och jag vill verkligen inte göra abort. Jag vet att orken finns när man väl är där. 

Men min sambo har panik och bli nästan kall och elak det går inte resonera. Han vill verkligen inte!
Jag vill inte göra abort.. men vågar man äventyra sin relation känner jag. så hemsk sits..

[quote=75930565][quote-nick]Anonym (Samma sits) skrev 2015-10-28 08:44:47 följande:[/quote-nick]

Sitter i samma sist.

Jag och min sambo har 1 gemensamt barn på snart 3 år, sedan har jag två i skolåldern sedan innan. Denna graviditet var helt oplanerad. VI var nöjda och klara med barn kände vi båda innan. Vi har en hel del att göra med dom barn vi redan har.

Men, vi har en bra relation, bra ekonomi och jag vill verkligen inte göra abort. Jag vet att orken finns när man väl är där. 

Men min sambo har panik och bli nästan kall och elak det går inte resonera. Han vill verkligen inte!

Jag vill inte göra abort.. men vågar man äventyra sin relation känner jag. så hemsk sits..

Jag har varit hos en kurator idag, hon var jättebra! Men tyvärr står jag kvar i samma läge! Och prata med varann har vi inte hunnit ännu idag jag o mannen.

FY, frustrerande och ledsamt????

Samtidigt måste man ju komma fram till ett beslut så småningom..

Jag hoppas att ni kommer fram till ett beslut ni är tillfreds med, hör av dig så jag vet hur det gått??

Va konstigt det blev nu när jag skulle svara dig!

Jag har inte varit i din situation, men en väninna till mig gick igenom det för många år sedan. Hon hade tre barn sen innan och valde att göra abort eftersom hennes man inte alls ville. De har fortsatt tillsammans och verkar lyckliga. MEN hon är fortfarande, 20 år senare, då och då mycket ledsen över aborten/barnet som aldrig blev. Hon ångrar sig.
All styrka till er!

Min sambo går inte att resonera med. De känns som att han hellre mister mig än att överväga att behålla. . Förmodligen blir jag tvungen att göra abort. Men vet inte om ja någonsin kommer kunna förlåta honom för att han inte ens försöker förstå mina känslor.

Jag vet inte men hur man än väljer känns det som någon av oss kommer bli djupt besvikna, och hur man sedan kommer över det vet jag inte!

Tack för era svar, känns väldigt skönt att veta att man inte är ENSAM<3

Varför ska män alltid använda argument som att behåll så sticker jag, kvinnan är The bad guy osv? Sist jag kollade detta så var man 2 om att ha sex som faktiskt kan leda till graviditet. Att utpressa någon för att få igenom en abort är fan fucked up!

Kvinnor, vill ni till 100% behålla barnen så gör det! Säg till era män att passar det inte så stick då. Och väs till med att säga till dom att de inte var de män ni trodde!

Låter enkelt men kanske inte. Men ändå måste vi sätta ner foten mot dessa förvuxna trotsiga pojkar!