dagispersonalen lyfte ut min 5 årige pojke med adhd!
Inte okej. Låter som det behövs en plan, en kunnig resurs och någon form av vilorum. Tryck på ordentligt om det TS.
Inlägg från: Litet My
|
-
-
Fast det där stämmer inte att "väldigt väldigt många gömmer sig bakom diagnosen". Det skulle aldrig hålla och stämmer inte. Däremot jobbar många lågaffektivt och bemöter barnet på ett helt annat sätt än man gör med barn som bara är "bråkiga", då kan det se ut som föräldern gömmer sig bakom diagnosen för ett icke insatt öga. Att hålla på med "väldigt stränga handlingar" är inget någon expert eller kunnig inom området rekommenderar. Däremot jobbar man stenhårt med sådana saker, men inte alls på det sättet. Det handlar alltså inte om barn som behöver en hårdare uppfostran, däremot mer strukturerad, förtydligad och på ett sätt som gör att barnen klarar av det som man vill uppnå.ssa123 skrev 2015-10-28 23:57:37 följande:Jag förstår hur du menar och som moster till en gosse med autism adhd och utvecklinstörning så vet jag vilket helvete det kan innebära att få ihop liv och vardag.
Däremot är det väldigt väldigt många föräldrar som gömmer sig bakom sitt barns diagnos. Som släpper allt vad uppfostran heter så fort diagnosen finns på print.
Min systerson har dagliga problem med det mesta socialt men två saker har syrran jobbat stenhårt med, med ibland väldigt stränga handlingar om det krävts, det ena är att inte ge sig på någon fysiskt och det andra (i mina ögon inte fullt så viktiga) är att ALLTID säga Tack om han får ngt och tack för maten.
Och det fungerar utmärkt trots handikap. Han är nio år nu -
Kan bara skriva under på det. I synnerhet det sistnämnda med alla okunniga och dåligt insatta som skyller på curling och slappt föräldraskap.Särskilt stöd skrev 2015-10-28 23:45:16 följande:Jag menar såklart att förskolan har brustit som skapat den här situationen från första början. Hade han haft ett adekvat resursstöd med strategier för såna här situationer så hade det inte hunnit gå överstyr.
Mitt inlägg är riktat till alla dem som skuldbelägger barnen med diagnos som faktiskt inte fått det stöd de har rätt till. Eller som skuldbelägger föräldrarna till dessa barn. Som inte ens är på plats utan som är på jobbet och försöker tjäna ihop pengar till hyran.
Det är en tuff verklighet vi föräldrar lever i som det är. Mycket frånvaro pga habiliteringsmöten, förskolemöten, kurser. Inget socialt liv för att allt kretsar kring barnet med diagnos. Och jag lovar att det är faktiskt väldigt tungt rent mentalt att hela tiden få höra att det är vårt fel, att det är synd om personalen etc. De kan göra något åt situationen, (eskalera problemet uppåt så att resurser sätts in) det kan faktiskt inte jag. -
Ja, eller hur!!!Fröken Apelsin skrev 2015-10-29 03:16:54 följande:Fast jag har sett många med barn som har en diagnos där de låter sina barn knuffa, kasta sand i ögonen, riva, sparkas och slå andra barn. De lyfter inte bort sitt barn, de säger ingenting och konfronterar man säger de bara "lilla Kalle har ju ADHD så han kan onte hjälpa det" så återgår de till sin telefon. Det är att gömma sig bakom en diagnos!
-
Eller så är det den kategorin som läst kriterierna och diagnostiserat sina barn själva i köket. Dessa finns också tyvärr. Stötte på en häromdagen, hennes sambo hade ADHD så hon hade bestämt att även hennes barn hade det "det behöver jag ingen läkare för att veta". Fast då handlar det ju inte om barn med diagnos på riktigt så att säga. Annars har jag samma erfarenheter som du.Grus grus skrev 2015-10-29 10:27:02 följande:Det ser jag aldrig. Däremot ser jag föräldrar som vägrar acceptera diagnosen, och tycker att hen funkar helt normalt på alla andra ställen utom just på förskolan, så det måste vara förskolan det är fel på. Sånt är svårt att bemöta.
Sen har jag mött flera föräldrar som nästan helt gett upp. Som accepterat diagnosen men sliter sitt hår och inte orkar längre. Man blundar för man är så förkrossad att man inte orkar att ta tag i det längre. Som gråter i tamburen efter ännu en sömnlös natt och frågar om livet ska se ut såhär nu.
Just dessa två kategorier möter jag ofta när det handlar om barn med diagnoser. Men aldrig har jag mött föräldrar som skiter i ens barns beteende bara för att barnet har en diagnos.online you can be anything you want. Strange why so many choose to be stupid. -
Det finns få barn som vet/fått höra reglerna så väl som barn med diagnos. Det är liksom inte där problemet ligget att de skulle vara ovetandes om det.HenryIronstead skrev 2015-10-29 12:33:16 följande:Precis. NPF eller ej NPF, han behöver lära sig att det handlande /agerandet inte är tillåtet och inte ger honom något."ensamhush. el barnlösa par kan vackert akta på sig f att ge plats åt flyktingar som behöver bostäd. mer" - FL
-
Kanske för att du är inne i var och varannan tråd och gnäller över hur dåliga alla andra föräldrar är och om jag inte missminner mig fel ger helt felaktiga tips gällande barn med diagnos. Detta är ett barn som behöver struktur och hjälp, inte skällas på. Ditt prat om daltande föräldrar kanske du skulle starta en egen tråd om?Fröken Apelsin skrev 2015-10-29 16:31:41 följande:
Litet My, kan du sluta svara snorkigt med ett fåtal ord. Svara ordentligt och tillför något eller låt bli att svara alls.
Varför är det så svårt för vissa att se att det finns dåliga föräldrar? Föräldrarna blir inte automatiskt bra bara för att barnet har en diagnos. Överlag daltas det för mycket med barn, inte bara barn med diagnos, utan barn i allmänhet. Det är ett stort problem i skolan att barnen inte kan uppföra sig, lärarna saknar all auktionäritet och föräldrar kräver att lärarna sätter högsta betyg på deras barn oavsett vad barnet har presterat.
-
Du kanske skulle bemöda dig med att läsa TS inlägg. I övrigt har jag både utbildning kring barn med diagnoser, har ett själv och haft förmånen att få följa många fall och träffa många experter. Så ja, fel enligt mig är nog mer välgrundat än att bara "tycka".Fröken Apelsin skrev 2015-10-29 20:08:45 följande:Felaktiga enligt dig ja. Jag har skrivit i TVÅ trådar angående det här ämnet, det skulle jag inte kalla var och varannan tråd.
Den här tråden handlar ju om en daltande förälder så det kändes lämpligt att ta upp det här. Grejen är att om hon tycker det är helt okej att hennes barn misshandlar andra barn nu hur ska det bli i framtiden? När tycker hon inte det är okej längre? Då barnet är 10 år, 15 år, 20 år eller 25 år? Ingen verkar överhuvudtaget tänka på barnen som blir misshandlade. Skulle du själv tycka det var okej om din som blev slagen i skolan?
Jag har aldrig sagt att barnen inte ska få struktur och hjälp. Jag har sagt att man måste sätta gränser också. Också, inte bara. I det här fallet lyfte de bara bort pojken från platsen. -
Tråden handlar i övrigt om TS barn, inte de andra barnen. Om du läser TS skriver hon både att de får plocka honom bort från platsen och tom släpa om det behövs. Och återigen gällande dessa barn så är det inte gränssättningen som är problemet och det som behöver jobbas kring.Fröken Apelsin skrev 2015-10-29 20:08:45 följande:Felaktiga enligt dig ja. Jag har skrivit i TVÅ trådar angående det här ämnet, det skulle jag inte kalla var och varannan tråd.
Den här tråden handlar ju om en daltande förälder så det kändes lämpligt att ta upp det här. Grejen är att om hon tycker det är helt okej att hennes barn misshandlar andra barn nu hur ska det bli i framtiden? När tycker hon inte det är okej längre? Då barnet är 10 år, 15 år, 20 år eller 25 år? Ingen verkar överhuvudtaget tänka på barnen som blir misshandlade. Skulle du själv tycka det var okej om din som blev slagen i skolan?
Jag har aldrig sagt att barnen inte ska få struktur och hjälp. Jag har sagt att man måste sätta gränser också. Också, inte bara. I det här fallet lyfte de bara bort pojken från platsen. -
En diagnos borde vara ett "frikort" till att man sätter in en kunnig resurs. När det blir utbrott liknande det TS barn fick är det vi vuxna som missat något, inte läst av eller förberett tillräckligt. Sedan förstår jag att det inte hinns med om han inte har resurs till bara honom. Hur skulle du kräva att ett barn skall flyttas? Det kan man inte utan man får flytta själv i så fall eller ännu hellre trycka på att det stökiga barnet får resurs. Vem vet, det är mycket möjligt att det finns ett lika utåtagerande barn i ditt barns grupp/klass men som lyckad hålla sig ifrån utbrott genom rätt stöttning. Hur tänkte du om särskola? ADHD ger ingen som helst rätt att gå på särskola tillsammans med barn med utvecklingsstörning.hurtänktedunu skrev 2015-10-30 12:41:51 följande:
Jag ser faktiskt inte heller problemet riktigt. visst hade han kunnat få en tröja och en personal borde stått med honom men jag hade gjort helt samma sak själv. Hade mitt barn gjort något sådant hade jag burit ut. med eller utan diagnos.
En diagnos är inget frikort för särbehandling vilket många verkar tro nu för tiden. Och man måste ta sitt ansvar som förälder.
Det där låter ju som en totalt ohållbar situation och hade jag haft mitt barn där hade jag krävt att det där barnet omplacerades. Jag hade verkligen fruktat för mina egna barn om ett barn kunde få dom där utbrotten. Låter rent livsfarligt. Om du säger att 1 blåmärke på din son kan vara 5 på en personal så låter det inte säkert alls för de andra barnen.
Låter som ni borde överväga särskola eller liknande för honom.
Hur som helst hoppas jag ni kommer fram till en lösning för jag tror ju inte han mår bra av den där situationen heller.
-
Han hade nån form av assistent, tyvärr är dessa och speciellt på förskolor utbildade i diagnoser och hur man bemöter dessa och oftast missas de viktiga delarna i hur man jobbar förebyggande. Det räcker inte att hugga tag i barnet när något sker, detta skall man kunna se innan och ha kartlagt när utbrott uppstår, varför och hur man kan undvika det. Vi har ett sådant barn på mitt stora barns skola, han har varit på bla sonen flertal gånger, senast flög han på honom bakifrån och då var både lärare och hans resurs brevid, det har även varit incidenter med många andra barn. Men inte en enda gång har jag lagt någon skuld på pojken eller försökt få honom därifrån, däremot har jag tillsammans med andra tryckt på att skolan måste göra något för såhär kan det inte vara. Sedan får man inte glömma att flertal barn tycker att det är superskoj att reta upp det barn som exploderar, har själv ett barn med högfungerande Autism (han är inte våldsam på något sätt, men kan bli arg utan att slåss) de odiagnosticerde barnen tycker det är skitkul att kasta saker på honom, sparka till hans väska, slänga bort hans kläder, kalla honom saker osv, dessa barn gör det av ren illvilja, för det är roligt tydligen att se honom skala av ilska, blir röd i ansiktet och säga ifrån men tappa orden. Många gånger är det väl genomtänkt att det skall bli konflikter och våld, något som tyvärr bara det barnet som exploderar får skulden för. Men oavsett, sär tycker vi annorlunda, jag kräver att skolan skall lösa saker under det utåtagerande barnets vistelse så alla kan vara trygga, du vill stöta bort ett enskilt barn från skolan/förskolan.hurtänktedunu skrev 2015-10-30 22:32:58 följande:barnet hade ju resurs som jag förstod det vilket gör det ännu värre tycker jag. Men om barnet får sådana utbrott och dessutom har en resurs men inte verkar kunna göra något åt det så måste ju någon form utav åtgärd göras.
Som sagt andra barn kan ju skadas av hans beteende och hur dom ser det som hållbart förstår jag inte alls.
Jag hade som sagt som förälder till annat barn varit allt annat än glad om mitt barn hamnat i skottlinjen och hade detta barn på något sätt skadat mitt barn så hade jag dragit det så jävla långt jag bara kunde för att få bort det barnet. Hur illa det än låter så vill jag inte behöva vara rädd för vad som kan hända på mitt barn på förskolan.
Sen är det väl självklart att barnet ska få hjälp och stöd. MEN i en stor grupp med för få vuxna är absolut inte rätt sätt. Och han hade som sagt en resurs och det hjälpte ju inte heller så då får dom ju göra något annat. -
Nej, föräldrar ser inte diagnos som ett frikort att låta ungarna göra vad de vill. Skulle i så fall vara de som satt diagnos på ungen själv, såna föräldrar finns tyvärr. Väljer man att utreda sitt barn och får en diagnos har man redan kämpat sig blå, sedan börjar grovjobbet för föräldrarna. Däremot BORDE de få frikortet att rätt mängd kompetent personal kopplas in när man vet att det finns ett barn med diagnos som kan agera ut, likaväl för det barnets skull som för alla andra.hurtänktedunu skrev 2015-10-30 22:36:58 följande:
inte alls. Men något måste ju uppenbarligen göras. diagnos eller ej så kan man inte ha ett så utåtagerande barn bland så många andra barn som kan hamna i skottlinjen.
Det är varken bra för barnet i fråga eller dom andra barnen. Däremot tycker jag att väldigt många använder diagnoser som frikort och många föräldrar tar det som ett argument istället för att handskas med problemet.
"Nej men jag gör inget åt det där för han har adhd så det är så han är"
Sett väldigt mycket utav detta och det är skrämmande.