Positiva junibebisar 2016

Introducerar mig lite i den här tråden ...

34 år och bär på en "hoppsan". Min tredje, mannens fjärde. Mina andra barn har jag tätt och dom har börjat skolan. Nu är vi glada över "Hoppsan" och oroar oss över att något ska gå fel och längtar, planerar för en större bil Jag vet inte till 100% vilken vecka vi är i men ska göra KUB i slutet på Nov och hoppas att vi får veta mer då. Vi hoppas såklart att allt ska se bra ut.
Barnen vet inget än och våra familjer vet inget än.

Härligt med alla småttingar som ligger och gror och speciellt glad blir jag att alla ni som försökt så länge har ett lite frö som ligger och gror. Jag har en vän som går igen ivf svängen och jag önskar dom inget annat än att turen ska komma till dom snart.

Oron upptar en stor del av min första graviditets tid med ett MA i bagaget så har jag svårt att slappna av och lita på att det ska gå vägen. Dock har jag haft 2 friska graviditeter med 2 friska barn men oron finns alltid där som ett litet grått moln.

För att dränka oron så försöker jag tänka , vi väntar barn och inte missfall. jag dyker ner i mina planer inför framtiden. Vi hade lagt det här med småbarn åt sidan. Gjort oss av med vagnar, de mesta i barnklädesväg och allt annat en bebis behöver så det blir lite som att börja om. Jag tänker på vad som behöver införskaffas. Vi växer ur vår bil till exempel så ska hela familjen få plats behöver vi en ny bil. Jag har eget nystartat företag så jag kommer inte att kunna vara helt föräldraledig utan det blir att ha bebis på jobbet. Jag satt på kontoret häromdagen och funderade om jag kanske kan hänga en takvagga där inne. Lite mysigt är det att få planera och fundera.

Vad är tecken på att man kan ha fått det. Jag har inte haft några problem med dom andra men kom på häromdagen att jag vet inte alls vad man ska titta efter för symtom.

Vilket gäng vi har blivit. Kul.
Jag väntar ju nr 3, mannens nr 4. Var ju inte alls tänkt att det här pyret skulle komma men det gör det inte mindre önskat för det. Jag känner att mina tankar vandrar iväg i bebistankar väldigt ofta. Egentligen vill jag bara börja förbereda för bebis. Samtidigt ligger alltid en oro och spökar. Jag har haft ett MA en gång i tiden och i den här fasen i graviditeten så återupplever känslorna från mitt MA om och om igen. Om 2 veckor ganska precis ska vi iväg och göra KUB test. Jag känner att jag nästan har svårt att ta till mig KUB test delen just nu. Jag behöver först bara få se att det finns någon som växer där inne. Sen kommer jag kunna fokusera på ev testresultat.

Jag vet ju inte riktigt vilken v jag är i så det känns också som det ska bli skönt att veta. Antingen har jag passerat v 12 snart eller så har jag nån vecka kvar.

Jag mår illa om kvällen så sömnen blir störd av det. Jag är så trött men kan ändå inte somna när jag lägger mig. Annars har de där väldiga illamåendet som spökade förra veckan lugnat sig en hel del.

Skönt att läsa att det är fler som är trötta. Jag kommer inte ihåg den här tröttheten från mina förra graviditeter. Jag är så förlamande trött.

Nästa vecka har vi ultraljud. Jag är så nervös men också så spänd. Jag tror inte riktigt jag fattat att vi faktiskt kanske får ett barn till.

Min bror var här i går med sin lilla bebis bara någon månad gammal. Jisses jag har glömt hur små dom är haha. jag kan inte fatta att vi kanske har en sån till sommaren. Helt galet

jag tar också magnesium på kvällarna. Jag tar i spray form. Gör att jag slipper sendrag vilket jag annars har mycket när jag är gravid.

Jag har för så väl. Tröttheten är ju omänsklig. Jag har inget minne av att jag var så trött med dom andra barnen. Det här med flygande har jag funderat på oxå. Jag ska också iväg och flyga snart och funderar över hur det kommer kännas.

Ju närmare vi kommer nästa vecka ju mer nervös blir jag. På tisdag ska vi på ultraljud. Jag hoppas verkligen vi får se en levande liten sprattlande unge. Varje kväll kommer illamåendet och slår ner som en bomb. Jag spyr upp allt jag har i magen och sen ligger jag till mitt i natten och mår illa. Dåligt med sömn om kvällen bidrar till tröttheten om dagarna.

Ni som gjort KUB test hur gjordes ert ultraljud, utanpå magen eller vaginalt?

Tack för svar på angående KUB. Ja visst det där med "morning sickness" förstår jag inte riktigt . Det tycks sällan vara begränsat till morgonen. Med dom andra barnen har jag inte heller mått så illa om kvällarna som jag gör nu. Det var en ny överraskning för den här graviditeten :-P . Mått illa har jag däremot gjort med dom andra barnen med och ofta triggas det av lukter.
Det är värt det om vi får se en levande liten liten bebis på tisdag

Åh idag fick jag hem mina mjukisbyxor gravid/yogabyxor från Sobea. Ah min mage är så tacksam för dessa mjukisar. Nu kan den svälla bäst den vill.
Jag har märkt att illamåendet blir värre när byxorna trycker mot magen.
Om allt ser bra ut på tisdag ska vi berätta för barnen och våra familjer. Det blir skönt för illamåendet och det faktum att magen redan syns gör att det börjar bli svårt att dölja graviditeten.

Jag vet faktiskt inte riktigt vilken vecka jag är i då. Jag hoppas att få reda på det på ultraljudet. Någonstans mellan v 11 och v 14. Jag har otroligt dålig koll den här graviditeten. Vi vill berätta för våra närmaste, framför allt barnen. Så ser allt bra ut på ultraljudet kommer vi berätta. Det är framför allt för att jag mår så dåligt och det är jobbigt att dölja för barnen. Våra barn i skolåldern så vi känner att dom kan få veta även om det är tidigt. Jag är rädd att de kommer tro att mamma är sjuk annars eftersom jag är sjukligt trött och kräks så mycket.

Jag har inte mycket till mage i vanliga fall men som gravid så får jag mage väldigt tidigt  och den blir stor och den här gången är inget undantag. Redan nu syns det en stor skillnad mot mitt ogravida jag. Mannen skrattade åt mig igår för nu syns magen även om jag ligger på rygg. Den går liksom inte dölja längre. Jag vet inte varför min mage blir så jädra svullen så tidigt.