7+4 :) första barnet. Jag har haft tur med illamåendet, har kräkts 1 gång bara. Men den där tröttheten, daaaaamn! Det känns som att jag aldrig vaknar till. Jag skulle vilja veta hur det är med lillen, men när jag frågar mvc säger dom att jag får vänta.. det är jobbigt just nu. Man vet ju inget? Finns det något där? Kanske. Kanske inte. Så mycket frågor i huvudet!
Igår fick jag se den lilla krabaten. Så liten, med ett tickande hjärta :) underbar känsla. Jag hoppas det går vägen.
Nu är jag i vecka 12 (11+6) !!!
Känns så otroligt annorlunda. Jag har mer energi, och jag mår inte alls lika illa längre. Men magen känns så sjukt uppsvullen. Jag är väldigt smal sen innan, så kan det vara så att det syns snabbare på mig? Känns ju konstigt när den lille bara är typ 5 cm.
Jag har också märkt att jag redan beter mig som en lejonmamma. Att jag är rädd för framtiden. Att min kille ska ta lillen och typ sticka till Italien. Sjuka tankar? Och otroligt sjuka drömmar? Enbart att vi skiljs åt och att jag hamnar med dåliga killar.
Hur går det för er? Spökar er hjärna också med er?
Dunderkramar, starka ni!