Han finns inte mer...

Hej!

Beklagar!

Jag har också precis hamnat här. Har upprepade missfall i bagaget och har varit orolig hela graviditeten, blandat med total lycka och längtan så klart! Nu hade jag börjat slappna av och bara längtade efter vårt älskade barn.

För en vecka sedan började allt plötsligt gå väldigt fel. Först en liten blödning, sedan för tidig vattenavgång, blev inlagd och inställd på för tidig födsel (v 29+6), men kände oss väldigt trygga på sjukhuset. Sedan utan någon som helst anledning vad det verkar som hittills (återbesök om ca 2 veckor) slutade hjärtat slå och vår lilla fina Filip föddes på min födelsedag i v 30+0. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna ta mig igenom ett helt liv utan min vackra Filip. Kan inte förstå hur vi kunde hamna här! Vad är det för prövningar vi måste genomlida innan vi ska få vårt efterlängtade barn? Jag älskar Filip och är stolt mamma till honom. Jag fick känna hans värme efter förlossningen och hålla honom hur länge jag ville, men min kropp skriker efter en bebis att ta hand om! Vill sätta igång nu direkt att försöka bli gravid igen och är livrädd över ifall det kommer dröja innan det tar sig. Det är fem dagar sedan jag födde barn men kan inte tänka på något annat än att göra det igen.

Hur man går vidare kan jag inte svara på tyvärr. För oss innebär det att leva timme för timme just nu.

Det är skönt samtidigt så oerhört hemskt att veta att man inte är ensam. Vi har fått hjälp av kuratorn vi fått kontakt med via sjukhuset för att sköta mycket av det praktiska. Hon har ringt både försäkringskassan och begravningsbyrån åt oss. Begravningsbyrån i sin tur hjälpte sedan med annons, bokning av kyrka för begravning (hade även hjälpt med församlingshem om vi hade velat) och hon ringde även försäkringsbolaget. Dock behöver jag nog ringa dem igen då det lät som jag skulle ha mer i ersättning. Som sagt, pengarna ger oss aldrig Filip tillbaka men det hjälper något för begravningskostnader och utebliven inkomst. Sedan skulle jag såklart betala miljoner för att få göra om förra veckan och plocka ut honom dagen innan han dog!

Idag klarade vi föresten även av att avboka barnvagnen. Det var hemskt! Vi försöker även komma ut på en promenad om dagen för att få luft och vi försöker att ibland komma bort hemifrån... Dock har jag fortfarande inte varit utanför huset utan min man.

Idag började jag även skriva brev till Filip. Det hjälper en hel del att skriva ner alla tankar och frågor som jag har. Rensar hjärnan lite så det kan jag rekommendera!