Minnesstund

Hade minnesstund igår för min lilla kille. Trodde att när den var över att jag kanske kunde sova men det händer inte. Efter alla tårar så känner jag mig just nu helt tom. Har så svårt att förstå att jag har en ängel. Det var ju inte så här det skulle vara.

Jag kanske inte ens kommer få fler barn. Jag är 41 å när jag berättar för andra att jag vill ha en till så tycker dom jag är för gammal. Att jag ska fokusera på annat. Men min saknad o längtan är fortfarande stärk.

Ska på möte snart o kanske får jag reda på vad som gick fel. Är så orolig för att det är mitt fel. Att om jag kanske har gjort något som jag inte skulle ha gjort. Eller tänk om jag inte får resa på något alls.

Hela min kropp är som ett öppet sår. Hur kan jag göra för att kunna börja läka? Så många tankar o känslor. Tänk om jag aldrig kommer må bra igen?

Du kommer att må bra igen. Din förlust är ny och du måste igenom den tunga sorgeperioden. Du kommer att få kommentarer från vänner, bekanta och släktingar som kommer att såra mer än de tröstar. Men du får förlåta dem, de menar väl och det blir ofta fel när vi försöker trösta någon i djup sorg.

Sorgen kommer att komma i vågor, ungefär som när man badar i havet och slås omkull av en stor våg, tappar fotfästet, tappar känslan för riktning, tror att man ska drunkna. Men vågen drar bort och man kan andas igen. Dessa vågor kommer tätare i början men sedan klingar de av. Du kommer också att uppleva att såret rivs upp när man möter nya svårigheter i livet.

Livet går vidare, kanske eller kanske inte kommer du att få ett barn igen. Låt livet hända, vi kan inte styra allt. Kom framförallt ihåg, det är inte ditt fel.

Med varma tankar till dig. Andas och försök se det vackra och fina som också finns, även om du bara klarar att hålla fast de stunderna ett ögonblick.

Minnesstund

INNEHÅLL