En käftsmäll till undergångsprofeterna

 
Ett par fel man ofta gör i sådana här sammanställningar:

Man räknar in bostaden beräknade värde i förmögenhet. Detta är direkt missvisande eftersom en bostad inte är likvida medel utan en funktion som man betalar för, nämligen skydd för elementen, värme, sovplats mm. Om man till exempel skulle bli arbetslös kan man inte sälja ett av sina badrum och klara sig med ett för att få loss pengar. Alltså kan en bostad inte räknas som förmögenhet oavsett dess fiktiva värde, eftersom det inte handlar om en tillgång som kan realiseras. Ju högre bostadspriser desto mer missvisande blir det, och de ligger ju som bekant väldigt högt just nu. Därför handlar mycket om ökningen helt enkelt om en rent fiktiv ökning av värdet på bostaden men som saknar koppling till verkligheten eftersom man till skillnad från exempelvis aktier inte kan ta ut vinsten och fortfarande ha någonstans att bo, undantaget väldigt specifika fall som att man flyttar från någonstans där många vill bo till en plats där väldigt få vill bo, men det säger ju sig självt att detta tillhör undantagen.  

Man räknar med sammanlagda tillgångar trots att det är en liten del som äger majoriteten av förmögenheten. De allra flesta svenskar har betydligt större skulder än tillgångar, främst i form av bostadslån. 

"Riksgälden räknar med en BNP-tillväxt på 3,3 procent i år och 2,5 procent 2017. Det är 0,5 respektive 0,1 procentenheter högre än förra prognosen. Den inhemska efterfrågan fortsätter att driva tillväxten." 

Det innebär i klartext att prognosen bygger på att staten fortsätter kasta pengar på privata asylboenden och liknande verksamheter. 

Precis. Men så är det ju, har man skulder som är större än tillgångarna så har man ingen förmögenhet heller.

En bostad behöver man ju som bekant till skydd för väder & vind, för att skydda ägodelar från stöld, för matlagning, som plats för socialt umgänge mm mm. 
Det är alltså inget som man rimligen kan välja bort. Kontentan är att det spelar ingen roll om huset du bor i över en natt blir uppvärderat 10 miljoner så länge andra hus följer med i uppgången, för du kan inte realisera vinsten eftersom du om du säljer ändå måste köpa en ny bostad vilken kommer att ligga på samma prisnivå. 
Det hela liknar närmast någon form av pyramidspel. 

Så att räkna bostadens värde som "förmögenhet" är i de flesta fall totalt meningslöst, i alla fall så länge vi pratar någon sorts normalstandard med ett rum/person och 30 kvm gemensamma utrymmen, dvs inte herrgårdar och slott. 
Men givetvis är det tilltalande för folk att få höra att de nu "äger" en bostad värd x antal miljoner, även om man i praktiken bara hyr den av banken. 

Resonerar man logiskt så inser man dock ganska enkelt att det är ett rent spel för gallerierna att låtsas som att ökade bostadspriser leder till en ökning av den privata förmögenheten. 

Gå inte på den lätta.
Vi lever inte i en socialistisk stat, så att prata om det som att alla svenskar blir rikare är helt fel. Det handlar istället om en liten andel svenskar som äger den allra största andelen av aktier och tillgångar. Att prata om att "svenskarna" är rekordrika är därför bedrägligt.
Däremot så äger de flesta en bostad, så den uppgången är mer jämnt fördelad men helt meningslös i detta hänseende som jag skrev ovan.

Att den inhemska efterfrågan till stor del rör efterfrågan på platser på asylboendes, och att många privata företag som visar tillväxt är i asylbranschen och hyr ut boendeplatser, tolkar, juridiska ombud etc etc till Migrationsverket, tex Jokarjo mfl. 
Så det ser på papperet ut som tillväxt fast det egentligen är skattepengar det handlar om. 

En annan stor del är bankerna som redovisar bättre siffror ju mer vi behöver låna till våra bostäder, dvs höga bostadspriser => högre tillväxt, men enbart på papperet.

Kan du i så fall berätta varför bostad ska räknas som en realiserbar tillgång?

Säg att jag och min familjs hus ökat 500 kkr i värde på två år, hur får jag loss de pengarna så att jag kan få startkapital till att starta ett företag?

I staden vi bor i har vi inte råd att hyra en lägenhet som är tillräckligt stor utan köpa bostad är vår enda rimliga möjlighet.

Att banken delar din uppfattning är föga förvånande då deras affärsidé som bekant bygger på att låna ut pengar, det förändrar dock inte det faktum att man inte kan sälja delar av sin bostad för att få loss pengar.

Precis som jag skrev, det finns några undantag, de två viktigaste är att om du har en bostad som är alldeles för stor kan du byta till en mindre och därmed få loss en liten del av värdeökningen, dock inte allt eftersom den mindre bostaden också ökat i värde, eller så kan du flytta från en plats där många vill bo till en plats där få vill bo. 

Men för de allra flesta, särskilt barnfamiljer som bor i hus, gäller inget av dessa undantag, och man kan således inte få loss kontanter annat än om man låter uppvärdera sin bostad för att öka på lånet, men det är fortfarande inte något vinstuttag det handlar om. 

Det handlar i grund och botten om att vår civilisation blivit så dekadent  att vi numera tror att vi kan bortse från de grundläggande behoven för vår överlevnad: Värme, vatten, mat, skydd.
En bostad tillhandahåller tre av dessa, och är alltså en grundläggande funktion för överlevnad som man inte kan välja bort med rimliga konsekvenser.

Man är alltså inte förmögen för att man har tak över huvudet, lika lite som man är förmögen bara för att man har ett fast jobb med månadslön. 
Man är helt enkelt beroende av en bostad för att överleva, och det spelar ingen roll vad man själv och alla andra låtsas att den är värd i kronor och ören. 
Äger man däremot en fastighet som man inte bor i kan man se det som en realiserbar tillgång eftersom man inte är beroende av den för sin överlevnad.

Men det hela har att göra med vanlig enkel psykologi, för det är självklart roligare att känna sig förmögen än att tvinga sig själv att se sanningen, dvs att man har mer skulder än tillgångar och egentligen är fattig som en kyrkråtta. 

Ok, låt oss anta för resonemangets skull att du har rätt, eftersom det förhoppningsvis blir en bättre diskussion än om jag bara skulle skriva "källa på det tack".

På det kan man svara att det finns en anledning till att man väljer att redovisa just BNP och inte BNP per capita, trots att det senare enligt nationalekonomer är ett bättre mått om man har en stor befolkningstillväxt , vilket Sverige har haft de senaste 4-5 åren pga den höga invandringen, eftersom det även är fler som ska vara med och dela på kakan. 

www.svd.se/ny-varning-skenet-bedrar-om-svensk-ekonomi

Helt korrekt. Det finns dock inget som tyder på att det kommer att byggas billiga hyresrätter så länge man tjänar mer pengar på att bygga dyra bostadsrätter. 

Det behöver i och för sig inte vara orättvist att man betalar mer om man hyr sin bostad i och med att då är det ju inte man själv som tar risken, vilket det är om man äger sin bostad. Dels risken för en värdeminskning, men även avsättningen av medel till skador och slitage ("reparationsfond") slipper man om ju om man hyr sin bostad. 

Att man kommer att kunna sälja med vinst vet man ju aldrig säkert, utan däri ligger risken man tar med att äga sin bostad, till exempel om oförutsedda händelser  gör att man tvingas sälja i ett ofördelaktigt marknadsläge. 

Läser ofta Cervenkas kolumn i SvD, och han har flera gånger påpekat att det i första hand inte är tillgången på bostäder som styr priserna, utan tillgången på billiga krediter, dvs låg ränta och lätt att få lån. Detta har blåst upp priserna till vad som bäst beskrivs som en bubbla. 
Här finns lite grafer över hur bostadspriser och lån ökat mycket mer än reallönerna: 
flutetankar.blogspot.se/2016/04/bostadsrattspriserna-annu-mer-maniska.html

Och därmed får jag tacka för mig i den har förvissa mycket intressanta diskussionen. 

Där tror jag du fått huvudet på spiken faktiskt. 
Det går relativt bra för ekonomin, men välfärden och grundläggande trygghet och säkerhet krackelerar oroväckande.

Inget som varken Löfven eller Andersson förmår att ta in, än mindre agera utifrån dock. 
För övrigt intressant hur Andersson och regeringen nu kommer bemöta det parti, SD till exempel, som inför valet 2018 lovar att satsa, säg 30-40 miljarder, på försvaret, polisen, äldreomsorgen eller vad som helst annat. 

Argumentet "det finns inga pengar" har ju Andersson själv visat att det inte gäller. 
SD kommer säkert inte att låta ett sånt gyllene tillfälle gå förbi.