En käftsmäll till undergångsprofeterna

Det vanliga klassföraktet. Urbana akademiker bra, outbildade lantisar dåligt.

Särskilt illa är det tydligen om de outbildade massorna inte vet sin plats och röstar på något annat än Socialdemokraterna eller, till nöds, något parti som Socialdemokraterna kan använda för att få makten.Det finns högskoleutbildningar i genusvetenskap och vi vet inte om det är just de som läst genusvetenskap som är den största gruppen "välutbildade" väljare som röstar på Miljöpartiet medan gruppen som läst Tekniskt fysik är underrepresenterade hos Miljöpartiets väljare.

Så vem tror du är bäst lämpad att förstå komplexa system som klimatet eller energiproduktion, genusvetaren eller ingenjören?

Vilket jag redan påpekat i två inlägg som du citerat men uppenbarligen inte läst.

Vi vet inte vilken utbildning de "högutbildade" MP väljarna har. Vi vet inte om MP väljarna har någon förståelse för komplexa system.

Det vi vet är att så länge de outbildade massorna röstade på Socialdemokraterna eller ett parti som Socialdemokraterna kunde använda sig av för att få makt så hade varken du eller ditt parti några problem med samma outbildade lantisar som du nu vill svartmåla.

Det var väl på tiden:

Låga födelsetal oroar Kristersson (M)

De historiskt låga födelsetalen i Sverige oroar statsminister Ulf Kristersson (M). I det jultal som han höll på lördagen öppnades för åtgärder för att stimulera barnafödandet.

- Det är få saker som på sikt påverkar hela samhället lika mycket som just demografi och födelsetal, sade han.

Enligt Kristersson har regeringen förenklat för föräldrar att vara lediga ihop. I somras förändrades även reglerna för föräldrapenningen så att fler än bara mamman och pappan kan vara föräldralediga, och fler åtgärder för att vända trenden med de låga födelsetalen är aktuella.

www.svt.se/nyheter/snabbkollen/laga-fodelsetal-oroar-kristersson-m

Vågar man hoppas på att tidigare familjevänlig politik återinförs som exempelvis sambeskattning eller vad kan man förvänta sig? Jag hoppas att inte allt för många nya hjul uppfinns på nytt utan att man spelar med säkra kort - politiken behöver göra skillnad och det både snabbt och kännbart.

Ska vi klara det här problemet på ett hållbart vis så får vi lämna den politik som premierar individen bakom oss och fokusera på samhällets sociala enheter varav 'familjen' tordes vara den sundaste och nyttigaste enheten som mänskligheten har frammanat - för såväl samhället som för den enskilda individen.

Det mesta som du nämner är långt ifrån nya problem liksom det låga barnafödandet i Sverige.

Vad är problemet om diverse kvinnor och män väljer att stanna hemma med sina barn? - eller för den delen med att stanna hemma och ta hand om de äldre.

För mig är det bara en fråga om huruvida någon kan stanna hemma med barnen/de äldre eller inte och allra minst är det ett val som jag borde ha åsikter om/försöka diktera utfallet för.

Den mentala hälsan hos våra barn och ungdomar har sedan länge varit i ett fritt fall och vi hade inte lika stora problem med den förr - då familjen var en starkare enhet i både samhället och för individen.

Vi automatiserar för fullt och är på tröskeln till en guldålder för AI - jobb i allmänhet kommer inte vara någonting som kan garanteras någon och i en högst potentiell framtid.

Att beröva tid från föräldrar och barn - eller helt enkelt från medlemmarna i en 'familj' hur den än må se ut - för något slags högre syfte, blir bara svårare att motivera för var dag som går och var dumt redan från början. 

Det jag skriver är i kontrast med ett samhälle där vi lämnar över barnen till förskolor någonstans efter blott ett års ålder.

Lämnar vi exempelvis över barnen till förskolor någonstans efter tre års ålder istället så innebär det att vi skulle 'stanna hemma med barnen' tre gånger längre - 300% mer.

Är det inte dagens mönster som är det mest häpnadsväckande snarare än 'familjevänliga' förslag - när man formulerar det som ovan?

Vidare så lämnar vi över barnen och äldre till personal för att själva vara personal någon annanstans - personalen i det första ledet får alltså ett större utrymme för fler barn och äldre när vi själva tar hand om våra egna.

Det är möjligt att det drabbar någon part som blir utan personal under en period men frågan är enkel: ska vi fortsätta bygga på ett samhälle som lider av att vi skaffar barn och personligen tar hand om dem?

Vad är det för samhälle att bygga på?

Backa in i framtiden och försöka få kvinnor 'tillbaka till spisen'? Kvinnor har egen agens och det är en fråga om att göra det ekonomiskt enklare för dem som vill (kvinnor som män). Vilka trötta plattityder - en bild av att det är omodernt att personligen ta hand om sina barn.

Hela västvärlden har en födelsekvot lägre än två barn per kvinna så att använda Grekland som ett slags skräckexempel är tämligen poänglöst - inget västerländskt land har lyckats lösa det här problemet.

Självklart finns det mer att göra än vad jag nämnde som ett exempel på vad jag hade velat se. Annars är det inte svårt att rada upp problem som borde lösas - svårare är det dock att komma med lösningar.

Såhär uttryckte jag mig om specifikt sambeskattning:

"Vågar man hoppas på att tidigare familjevänlig politik återinförs som exempelvis sambeskattning eller vad kan man förvänta sig?"

Vad jag hoppas på och ställer en fråga om utgör inte ett argument.

Har jag argumenterat för någonting i sak så har det varit för att ge familjer bättre förutsättningar för att kunna vara hemma med sina barn - sambeskattning vore en del av den lösningen på ett ekonomiskt plan.

Jag undrar fortfarande vad problemet skulle vara med att specifikt kvinnor väljer att stanna hemma med sina barn en längre tid.

Varför problematiserar du kvinnors val som om de vore ett offer i sin egen agens?