En käftsmäll till undergångsprofeterna

Den som i en diskussion om en rädd kvinna i Fruängen och en annan rädd kvinna i Värnamo ens försöker koppla ihop folks rädsla för våld i samhället (finns) med  barns tro på monster under sängen (finns inte) förtjänar ingen respekt.

Den totala respektlösheten mot rädda människor (för att det stör Partiets bild av samhället) är samma respektlöshet som ger glada smileys i inlägg om mord.

Det går inte heller att fly problemen genom att flytta.

De kriminella flyttar efter till mindre orter.

sverigesradio.se/artikel/kriminella-flyttar-till-mindre-orter-nar-trycket-i-storstaderna-okar

En femåring och en sexåring skjutna. När de lekte på en lekplats.

. 
Så de som tycker det är en bra idé att håna folks rädsla för allt detta våld: 

"Det har skjutits 21 salutskott från Skeppsholmen i Stockholm …" 

” … brottslighet mot vanligt folk är samma sak som monster under sängen som inte finns." 

De här monstren fanns visst ändå visade det sig. Skjuter kulor gör de. En femåring och en sexåring. 

.
Ingen dog eller skadades när det sköts bland folk i Långbro Park för en tre-fyra år sedan. Ingen dog på Ica i Jakobsberg när en person gick in där och avlossade ett vapen bland kunderna. 

"Är man inte med dem är det ingen fara" påstods det från de som ville påskina att folk inte hade någon orsak att vara rädda. Som jämställde en kvinnas rädsla med "monster under sängen". Tänk på Sverigebilden. Statsministern själv attackerade en författarinna som spred bilden av svenskar oro i utländsk media. 

Många andra såg varåt det var på väg. De blev hånade. Men det var förstås bara en tidsfråga innan till och med barns skulle drabbas. 

Först en fyråring dödad av en handgranat. Sedan en flicka dödad av en bilbomb. Därefter en tolvåring nermejad med automatvapen. Nu en femåring och en sexåring skottskadade när de lekte på en lekplats.

Och så Damberg.

I sju år har han suttit en regering som inte har lyckats förhindra skjutningen av en femåring och en sexåring. Sju år har han och hans regering haft chansen att sätta stopp för detta våld.

SJU. ÅR.

Men icke ...

Det har istället bara ökat och ökat.

.
Och han har nu mage att prata om att det är "hänsynslöst" att barn blir skjutna?

"Det är fruktansvärt, inga barn som leker på kvällen i ett bostadsområde ska känna oro över att drabbas på det här sättet", säger har till reportern.

Han har haft sju år på sig att göra nåt åt saken.

Man undrar vad det är som driver dem att ens söka makten. De vill absolut inte, för Guds skull, ta tag i problemen.

Och då är det inga lyx-problem som någon procent på skatten hit eller dit eller någon miljard extra till infrastruktursatsningar.

Det handlar bokstavligen om liv och död i främst förorterna men även på bättre adresser än så.

De har haft sju år på sig att föreslå sådant som möjligheten att dra tillbaka utdelade medborgarskap. Att införa automatisk livstidsutvisning för vissa brott.

Sju år.

Det används fortfarande samma körschema trots att ministern deras börjar låta annorlunda. De behöver göra en uppdatering av materialet kan man tycka.

Det här tror jag en del behöver titta på.

.
Lyssna på Linnea:
www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/lotte-och-hennes-dotter-blev-vittne-till-skjutningen

"Jag blev jätteledsen,  jag började gråta, jag blev jätterädd. Det var jätteobehagligt."

Vad kan hon vara? Åtta år? Nio år, kanske?

.
En pojke här. Tyst sedan det hände.
www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/sonen-sag-de-skadade-barnen-nu-pratar-han-inte

Avtrubbning och tillvänjning vid en allt våldsammare tillvaro i vissa delar av landet går dessvärre fortare än att nå den logiska punkt, då de styrande faktiskt övergår från allmänt ojande till att dra i alla de spakar en regering förfogar över för att säkra lag och ordning. Nu.

twitter.com/KristerThelin/status/1416769720926232584

J'accuse! 

Det börjar ta slut på tålamodet nu. Nu även i tidningen Affärsvärlden.

Destination: normlöshet

www.affarsvarlden.se/kronika/varje-kula-en-ny-reva-i-samhallskontraktet
.

Jag anklagar er som med öppna ögon blundat, relativiserat och brunstämplat, alltmedan gräns efter gräns passerats mot destination normlöshet. Jag anklagar er som lagt grunden för denna samhällsutveckling, liksom er som omöjliggjort en kriminalpolitik i paritet med ert misslyckande. Jag anklagar den medelklass som på behörigt avstånd talat om öppenhet och medmänsklighet, men som aldrig skulle riskera sina egna barns säkerhet genom att bosätta sig i dessa områden.  

Jag anklagar er som ignorerat sambandet mellan migration och integration, där den senare är en förutsättning för den förra. Jag anklagar er för statens eroderade våldsmonopol, för det nya klassamhälle där den invandrade underklassens utanförskap går i arv. Jag anklagar er som för sjuttiotolfte gången gråter ut på Twitter, som vältrar er i bombastiska formuleringar om hur oacceptabelt det hela är, trots att just ni är de som haft den reella makten att få ett slut på våldet. Jag anklagar er som år efter år oroat er mer för bilden av verkligheten än för verkligheten i sig. 

Det är tack vare er som allt fler oskyldiga - direkt som indirekt - drabbas av det besinningslösa våldet. För varje kula, oavsett vem den träffar, uppstår ytterligare en reva i det samhällskontrakt som vävts av den sköraste av trådar. Det eskalerande våldet är ingen naturkatastrof, ingen slump, det beror inte otur, det är inte ens en naturlag. Det eskalerande våldet är en följd av politiska beslut och enbart politiska beslut kommer att få bukt med problemet. Ändå - trots alla ord - saknas den politiska viljan att gå till botten med det.

Men allt det där är sekundärt nu. Statsministern och hans statsråd har i praktiken två val; antingen sluta göra sig till åtlöje med pubertala kraftuttryck och i stället börja agera – eller kliva åt sidan och lämna över till någon annan som vill och kan vända utvecklingen.