En enkel definition av begreppet kulturrasism är att det är idéer och tankar om rasmässiga ?väsen?, egenskaper, färdigheter och förmågor som uttrycks i termer av kultur och kulturell tillhörighet. Begreppet kulturrasism utgår från två begrepp ? kultur och rasism. Båda är innehållsrika och komplicerade begrepp. Därför har dessa definierats och beskrivits var för sig. Begreppet kulturrasism började användas i början av 1980-talet. I England och USA används även begreppen nyrasism och etnifiering för att beteckna samma fenomen. Kulturrasism har ersatt de tidigare allmänt accepterade formerna av biologisk rasism på bred front under 1980- och 1990-talen. Flera vetenskapliga studier, både svenska och internationella, visar att rasism antar olika skepnader och uttryckssätt. Man brukar skilja bl.a. mellan följande typer av rasism: biologisk, religiös, vetenskaplig, och kulturell rasism.
Den biologiska rasismen
Den biologiska rasismen bygger på tron att biologin är ödet och att kroppsliga eller fysiska aspekter ? såsom hudfärg, kroppsbyggnad, skallstorlek, näsa, ansiktsform, osv. ? representerar väsentliga skillnader mellan världens olika folkgrupper. Dessa egenskaper antas alltså stå för gruppens, samhällets eller individens väsen och bestämma olika förmågor, färdigheter, begåvningar. I den biologiska rasismen används olika fysiska eller kroppsliga aspekter för att hierarkiskt rangordna olika folkgrupper på en skala från högt till lågt stående folkgrupper.
Den biologiska rasismens började i slutet av 1400-talet när slaveri, slavhandel, kolonialism och imperialism uppstod med merkantilismen och ?upptäcktsresor?. Europa var den mest aktiva delen av världen och engagerat i den ekonomiska och politiska exploateringen och utsugningen. Följaktligen rankade den biologiska rasismen ?vita? som överlägsna och överst på en tänkt stege av utveckling, följt av de ?underlägsna raserna? ? asiater, amerikanska indianer samt asiater och indianer längre ner i denna ?utveckling?. Längst ner på skalan placerades nästan genomgående afrikaner.
Den religiösa rasismen
Den religiösa rasismen å andra sidan utgick från rasifierade tolkningar av bibeln och från doktrinen om att icke-vita är lägre stående eftersom Gud har förbannat dessa. ?Icke-vita? ansågs därför inte värda att behandlas som människor utan skulle ?tjäna den vita rasen?. I Guds och bibelns namn rättfärdigades således den religiösa rasismen bland annat slaveri, kolonialism, plundring och folkmord. Den religiösa rasismen rättfärdigade erövringarna och kolonialismen, som framställdes som civilisationsprojekt för att ?frälsa hedningar och förlorade själar?. Den hamitiska myten (Joshua kapitel 9, vers 20) ? Guds förbannelse över Hams ättlingar ? användes för att t ex rättfärdiga slaveri, plantage- ekonomin t ex i USA och apartheid i Syd Afrika.
Den vetenskapliga rasismen
Den vetenskapliga rasismen blev allmängiltig och vedertagen ?sanning? först på 1700 och 1800-talet. Den vetenskapliga rasismen åberopade stöd i så kallade ?objektiva fakta?. Man gjorde mätningar och iakttagelser samt formulerade ?vetenskapliga?, rasistiska teorier som legitimerade folkmord i Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika sedan slutet av 1400-talet. Vissa propagerade till och med för folkmord och plundring för att påskynda den ?naturliga? utplåningen av ?underlägsna raser?.
Således hävdade Georges Cuvier (se vidare Sven Lindqvist 1993) att ?de mindre begåvade [intellektuella] raserna? kommer att förintas. Robert Knox (ibid) skrev ?för mig är ras, eller med andra ord, härstamning allt: den märker mannen. Rasen är allt: dikt, vetenskap, konst, kort sagt civilisation ? allt beror på rasen.? Många hävdade att denna utplåning skulle ske vare sig man ville eller inte och därmed gynna den ?överlägsna vita rasens? ?naturliga? utbredning på jorden.
Kulturrasism
I kulturrasism uttrycks rasistiska principer och tankar om rasmässiga ?väsen?, egenskaper, färdigheter och förmågor som effekt av kultur och kulturell tillhörighet. Kultur tros förklara dessa ?väsen? och skillnader i egenskaper, förmågor och färdigheter bland människor. Kulturrasismen utgår från läran eller tron om att kultur är ett fenomen med eget ?väsen? och given en gång för alltid. Kulturen framställs ofta som en färdighet man får för att man tillhör en viss etnisk grupp eller religion och att man bär med sig ?kulturen? som ett bagage livet ut. Den ses som en egenskap som följer av en slags självklar, gemensam identitet och ursprung.
Kulturrasism följer ungefär samma principer som den biologiska rasismen och har på många sätt blivit det ?acceptabla? eller ?respektabla? sättet att föra rasistiska argument och åsikter som t.ex. att ?muslimer har svårt att jobba under kvinnliga chefer på grund av sin kultur?, eller ? zigenare, kosovoalbaner o s v, har en kulturell benägenhet att stjäla?. Kulturen fyller således samma funktion som biologin, religionen eller vetenskapen för att framföra rasistiska diskurser, åsikter och argument. Skillnaden är att det sker på ett mer subtilt eller dolt sätt. Genom kulturrasismen inramas fysiska eller kroppsliga aspekter (som kännetecknar den biologiska rasismen) i tillsynes neutrala termer, som sättet att vara eller genom att åberopa en gemensam kultur. Ett bra exempel på detta är när man säger ?Afrikaner har rytmen, dansen eller musiken i kroppen?. Kultur har blivit ett finare ord för hudfärg och ?ras?tillhörighet.
Flera studier visar att rasistiska ansatser formulerar frågor om identitet och skillnader inte i termer av biologiska, kroppsliga eller fysiska aspekter utan utifrån kulturella egenskaper. Kultur och kulturell tillhörighet har blivit ett av flera sätt att beteckna människor som inte anses uppfylla kroppsliga eller hudfärgskriteriet som finns i den föreställda svenska (och inte minst europeiska) gemenskapen. Några exempel på resonemang av kulturrasistiska slag är när vissa forskare skriver om omvänd kolonisering av Västvärlden eller risken för etniskt krig i Sverige med hänvisning till de kulturella skillnaderna mellan svenskar och invandrare; eller när politiker hetsar folk genom tal om den ?muslimska faran? och att ?det inte dröjer längre innan våra barn skall vända sig till Mecka?.
Andra exempel är när framstående politiker talar om att ?man ska ta seden ditt man kommer? samt att ?man skall rätta sig efter den svenska kulturen?; eller när framstående skribenter och forskare målar ett hotfullt scenario där de kulturella skillnaderna är av sådan grad eller natur att de inte går att överbrygga och assimileras i ?svensk? kultur, samt att detta medför påtaglig risk för socialt sammanbrott. Således används begreppet kultur för att i grunden uttrycka rasistiska idéer, i och med att hierarkier och särskiljningar av olika samhällsgrupper inramas i en kulturell förpackning och presenteras som naturliga och givna. I en sådan förpackning uppfyller ?kulturen? funktionen att rangordna människor som tillhörande högre- och lägre stående, över- och underlägsna kulturer.
Detta har medfört att rasistiska idéer förs fram av ?eliter? i form av salongsrasism. Dessa kommer till uttryck i t ex media och vetenskapliga diskurser om ?kulturkrock?. De utgår från föreställningen att kulturer är mekaniska företeelser och att kontakt leder till krock eller konflikt, och inte till öppenhet och utvidgad insikt om sig själv eller den Andre. De ?kulturella skillnaderna? tas sedan som förevändning för att utestänga och diskriminera de grupper som upplevs som kulturellt annorlunda. Därmed förvandlas i grunden rasistiska idéer och diskurser till ?acceptabla? och självklara förklaringar på socioekonomiska och politiska företeelser och problem, t ex att ?invandrare är lata, bidragsberoende, kriminella, drogsmugglare, respekterar varken lagen eller kvinnor, de förökar sig som kaniner, osv.?. Kulturen framställs i den offentliga debatten som både orsak och förklaring till sociala klyftor, arbetslöshet, kriminalitet, våldtäkt och andra problem.
LitteraturBarker, M. (1981), The New Racism. London: Junction books.
Goldberg, D. T. (1993), Racist Culture. Philosophy and the Politics of Meaning. London: Routledge.
Hall, S. (1988), ?The New Etnicities? i Black Film British Cinema. London ICA, Document 7
Lindqvist, S. (1993), Utröta varenda jävel. Bonneirpocket.
Molina, I. (1997), Stadens rasifiering Geografiska region studier. 32. Uppsala universitet
Pred, A. (2000), Even in Sweden. Racisms, racialized spaces, and the popular geographical imagination. Berkeley: University of California Press.
Tesfahuney, M. (1998), Imag(in)ing the Other(s). Geografiska region studier. 34. Uppsala universitet
Ålund, A. & Schierup, C-U (1992), Paradoxes of Multiculturalism. Essays on Swedish society. Aldershot: Avebury"
Digestive skrev 2024-12-22 21:10:55 följande:
Ja, jag känner till det påhittade språket som du hänvisar till.
Vart uttrycker sig Donald Trump om någon specifik etnicitet, kultur eller religös grupp?
I övrigt så finns det både kulturella uttryck och religösa grupper som inte är värda tolerans i vår del av världen/i den västerländska världen.
Exempelvis giftemål med småbarn och KKK.
Jag är gärna en 'kulturrasist' om min fientliga inställning till ovanstående kan kläs i sådant nonsens.
På det språk som den övriga världen använder så heter det dock fördomar när man har, eh, fördomar om folk och om fördomarna berör raser så heter det specifikt rasism (en persons syn på etnicitet kan i ett sammanhang inkludera raser och då gäller föregående).
Uppfattningar om raser har varit en del av vårt västerländska arv, vår vetenskap och världsbild på ett vis som inte befattar sig med allt detta svammel - som folk vill vattna ur ordet 'rasism' med idag.
Försöken med att praktisera 'rashygien' i Sverige var inte för att sålla bort kultur och religion utan oönskade raselement. Adolf Hitler ville inte utrota judarnas religion och kultur utan vad han uppfattade som den judiska rasen. Ingen mätte skallar för att ta reda på någons kultur och religion och så vidare
Det är det här tankegodset som termen 'rasism' addresserar - inte vad folk som leker språk har fått för sig.
