Jag är 35 år och plussade på nyårsafton. Är i vecka 5 nu (4+4) enligt mina beräkningar. Har gjort IVF så det borde stämma ganska bra. Det är mitt första barn och första graviditet. Har väldigt svårt att förstå att jag är gravid och för min sambo är det nog ännu svårare. Men såklart är vi väldigt glada och förväntansfulla.
Någon som vill följas åt och dela tankar, glädje och oro?
Gratulerar!
Jag följs gärna åt. Plussade för några veckor sedan och bör vara i vecka 8 ca, enligt egna beräkningar.
Skall på inskrivning & ul den 14:e så får väl mer exakt status då.
Jag fyller snart 36, och är gravid för första gången. Känner i ärlighetens namn inte så mycket av det- lite illamående och olust för mat till och från- men i övrigt är det svårt att föreställa sig att det (förhoppningsvis) pågår något i magen. Hade mycket ilningar, stick och ''dragningar'' i magen precis innan jag plussade och någon vecka efter det, men det har avtagit tycker jag.
Hur känns det för dig? Är det första IVFen?
Hej
Jag är 35 med mitt första barn är i v.18 men hänger gärna på ???? om jag får
Kul att vi blir några här:)
Jag försöker fortfarande förstå att jag faktiskt är gravid. Har inte så mkt symptom ännu. Mest ont i magen till och från. Men det är ganska tidigt för mig än så länge, är ju inte ens en vecka sedan jag plussade.
Vill bara att tiden ska gå så jag kommer förbi dessa första 12 veckorna. Nu går jag och hela tiden tänker på att det är stor risk att det blir missfall. Så dumt, det är ju faktiskt större chans att det går bra än att det blir missfall...
Igår gick jag, enligt fls gravititetsuträknare, in i vecka 6. Mer exakt är jag nu i vecka 5+1. Tiden verkligen smyger fram. Inte mycket symptom än så länge. Brösten svullna och bröstvårtorna ömma och stora. Ett lite mindre trevlig graviditetsåkomma är att jag är väldigt gasig i magen. Inte så kul...
Ringde kliniken där vi gjorde vår IVF och vi har fått tid den 29/1 för att göra ett VUL. Känns så långt borta. Bara att hålla alla tummar att allt ser bra ut då.
Nu har jag börjat blöda och har ont... Så tror det blir tidigt missfall..:(
Imorgon går in i vecka 7 (6+0). Har fortfarande inte mycket symptom. Ömma bröstvårtor, blir snabbt andfådd när jag tränar och sen är det inte så mkt mer. Men bara att hoppas att allt är bra där inne i magen och att jag får fortsätta må så bra som jag gör. På måndag ska jag till barnmorskan och skriva in mig. Det ser jag fram emot, känns som att det blir mer på riktigt då. Även för min sambo.
Hur går det för er andra? Hur mår ni? Hur tränar ni andra? Jag vet att man kan träna precis som vanligt så här tidigt i graviditeten men kan ändå inte låta bli att oro mig lite. Allt känns bra när jag tränar och rör på mig och jag känner att jag mår bra av det och att jag håller mig pigg när jag motionerar dagligen. Är verkligen ingen träningstok, dagliga promenader och några pass i veckan på friskis och svettis, skivstäng, spinning och medeljympa.
Bor norr om Stockholm. Detta är första barnet för oss.
Gick idag in i vecka 8. I måndags var jag på inskrivningssamtal hos bm. Ska dit igen om några veckor för provtagning. Fattar inte varför dom inte gör allt på en gång... Nästa vecka är det dags för VUL, det ser jag fram emot. Hoppas på att se ett fint pickande hjärta då:)
Har de senaste dagarna börja känna av illamående, tack och lov har jag inte behövt kräkas. Men måste äta väldigt långsamt för att det inte ska vända sig i magen. Drygt.
Jag upplever att jag sover väldigt dåligt ofta. Har svårt att somna och när jag sover känns det inte som en sån där härlig sömn. Har ni märkt av sämre sömnkvalitet? Väldigt frustrerade då jag upplever att illamåendet blir värre när jag är trött. Får hoppas att det är övergående.
Ska på mitt andra vul snart. Har gått en v. De tog HCG prov och ska se om det ökar dom det ska. Känna som att vänta ett missfall...har haft ont under veckan men inga blödningar. Får snart veta om graviditeten är mkt tidigare än jag trodde (hur det nu skulle kunna vara det..?) och om den är I livmodern eller om det är ett utomkvedshavandeskap . Misstänker allt dåligt nu.
Vecka 9 för mig nu (8+2). Var på VUL idag. Allt såg ut precis som det skulle, hjärtat pickade fint och var i den storleken som den ska vara vid denna tid. Vilken lättnad! Och så verkligt det blev. Både jag och min sambo har haft så svårt att förstå att vi ska bli föräldrar och inte riktigt vågat glädja oss. Läkaren sa att när det gått så här långt och allt ser så bra ut som det gör nu så är missfallsrisken minimal. Så nu tänker jag sluta oroa mig och bara vara glad och njuta av att vara gravid
Lovade mig själv att om allt såg bra ut på idag skulle jag kontakta en Personlig tränare med kunskap om gravidträning och satsa på det. Finns en man där jag bor som är utbildad. Så det ska jag göra idag. Har aldrig tränat med en PT men om det är någon gång man ska satsa på sig själv och sin hälsa är det väl när man är gravid!
Så glad just nu. Vi ska fia med att gå ut och äta lunch tillsammans idag. Det är något som aldrig annars händer
Lider med er som mått så illa så ni kräks. Jag är så glad att jag kommit lindrigt undan.
Går in i vecka 11 imorgon. Känner mig inte gravid, det enda jag märker av är att jag är lite mer känslomässig än jag brukar, blir arg, ledsen och glad omvartannat. Och jag är flåsig, blir andfådd för ingenting. Drygt.
När har ni börjat berätta för familj och vänner att ni väntar barn? Jag har bara berättat för två av mina närmsta vänner ännu. Inte ens familjerna vet nått. Från början ville jag berätta för alla på en gång men nu börjar jag känna att det är ganska skönt att ingen vet.
På fredag ska jag till barnmorskan och ta blodprover och boka tid för KUB. Ska bli spännande.