Tjorven1980 skrev 2016-02-09 10:29:32 följande:
Lider med er som mått så illa så ni kräks. Jag är så glad att jag kommit lindrigt undan.
Går in i vecka 11 imorgon. Känner mig inte gravid, det enda jag märker av är att jag är lite mer känslomässig än jag brukar, blir arg, ledsen och glad omvartannat. Och jag är flåsig, blir andfådd för ingenting. Drygt.
När har ni börjat berätta för familj och vänner att ni väntar barn? Jag har bara berättat för två av mina närmsta vänner ännu. Inte ens familjerna vet nått. Från början ville jag berätta för alla på en gång men nu börjar jag känna att det är ganska skönt att ingen vet.
På fredag ska jag till barnmorskan och ta blodprover och boka tid för KUB. Ska bli spännande.
Om det inte vore för illamåendet så hade jag inte heller känt mig gravid.
Jag berättade på jobbet i v 8. Hade precis börjat må illa så ville förklara varför jag kanske va lite sen på morgonen, åt oftare och betedde mig "lite annorlunda". Redan dagen efter blev jag så sjukt illamående så sen dess har jag varit sjukskriven.
Berättade för barnen också i v 8. De är ju så stora så de undrar ju varför jag bara ligger i sängen och kräks. Berättade samtidigt för våra föräldrar för visste att barnen inte skulle kunna vara tysta. Min son har berättat i skolan och dottern för några kompisar.
Fick missfall i höstas och så visste bara mina chefer och närmsta kollega. Kändes jobbigt att vara ledsen utan att kunna visa det. Jobbigt när folk runt omkring pratade om alla som var gravida eller fått barn. Så skulle något hända nu så känns det ändå rätt skönt att de närmaste runt omkring vet.
Ska på NUPP nästa måndag, om allt verkar bra då så tror jag vi inte håller det hemligt längre. Är i v 13 då. Inte så att vi lägger ut det på Facebook men kanske tex berättar för föräldrarna till dotterns träningskompisar som förmodligen undrar vart jag varit de senaste veckorna.