BF Oktober 2016

Kampis skrev 2016-03-07 22:32:04 följande:

Vul på fredag och jag vägar inte tro ett dugg att jag har en normal graviditet denna gång.. Efter ma i december.

Är det fler här som a har partners som inte längtar lika mycket som ni? Min sambo ville inte ha fler men vi hade inget skydd just då, o han är väl inte direkt glad åt detta men såklart är han inte så han vill att jag tar bort det hellerär men rätt så likgiltig.. tredje barnet o han har varit lite likadan med de andra, inte varit npn som gösar med magen o så utan det är när barnen har kommit ut han på förlossningen han har fått känslosvallningar ????

Jag känner igen det där med mannen delvis. Det är vårt första barn. Jag är i v. 6+1. Han klappar redan på magen så han kommer nog att mysa sen med. Dock pratade vi om fosterdiagnostik igår på mitt initiativ och vi var eniga om att göra kub trots att jag inte är i en riskålder.

Sen tyckte han att jag verkade fundersam och jag påpekade att vi pratat så otroligt lite om barnet och planering hittills. Hans syskon har hundra barm var så han tar väl lite lättare på det. "Jag kan inte planera i detalj utan tar dagen lite som den kommer ". För guds skull, det är ett barn som kommer. Vi måste dessutom byta boende vilket han också rycker på axlarna till. Jag blir typ rädd.

Sorry om det blev långt. Nu fick jag skriva av mig.

Anonym (?)

Äldre 9 May 11:14

#1887

Jag känner mig totalt tom.

Jag och min kille har varit tillsammans i cirka ett år. Tidigt med barn, jag vet. Men allt kändes så bra.

Jag har, på grund av att vi nu ska ha en familj, börja fundera mycket på vår boendesituation. Vi är båda eniga om att vi behöver flytta från min tvåa. Han har ingen hel kontantinsats just nu och vi måste spara. Han mår dåligt över sitt nuvarande jobb och förhållandena där är sisådär. Därför är han stressad.

Till problemet; Jag tog upp att vi bör lägga upp en sparplan för att få en realistisk bild över när vi kan köpa något. Jag har även malt på om att vi måste få koll på hur föräldrapenning funkar. Han får ett utbrott och menar att jag tjatar, att "man måste kunna leva också ", "man sparar så mycket man kan" etc. Jag grät hela kvällen igår och han sov på soffan. Allt känns så svart och jag börjar undra vilken situation jag satt mig i. Jag älskar honom. Imorse sa vi inte ens Hejdå. Jag lämnade bara lägenheten. Jag hade ett enormt stresspåslag igår och har fortfarande.

Har ni också haft rejäla gräl iom förändringar som sker?

Kram

Anonym (?)

Äldre 9 May 13:26

#1889

orzia1 skrev 2016-05-09 13:15:42 följande:

Du kan själv kolla på f.k hemsida o skriva in era inkomster och se en plan.. jag bodde med min dotter o hennes pappa i en 2,5 på 60 kvm de första 3 åren... vi hade dock en kolonistuga vi bodde i under sommaren. Men den var bara på 50 kvm... samtidigt så behövs det ju en kontantinsats och den måste ni ju spara ihop till om ni ska köpa.. han kan inte sticka huvudet i sanden

Precis. Jag har koll på kontantinsats och han med. Jag har min färdig. Men han behöver spara mer. Vi ska försöka hitta en trea så länge. Det är ingen katastrof i tvåan, men i en drömvärld...

Men att säga "man måste kunna leva också" när jag pratar om budget och plan gör mig mörkrädd. Som du säger, han kan inte sticka huvudet i sanden.

Jag får se vart det leder. Jag har mig själv attityd skylla denna situation (även om man alltid är två).

BF Oktober 2016

INNEHÅLL