BF Oktober 2016

Hej! I ett försök att se mer positivt på denna graviditet tänkte jag söka upp en grupp på fb men såg att ni redan fyllt två, så jag skriver här :)

Jag väntar min andra flicka, storasyster är född i v33 2014.

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, bara velat ha ett barn men blev i februari gravid igen. Trots avbrutet flera dagar innan äl, trots "dagen efter"-piller. Hon måste vara stark, denna tjej! Den blivande pappan har drömt länge om ett barn och jag kände mig skyldig att fundera en extra gång. Så, nu planerar vi för fullt inför nedkomst i augusti/september/oktober (bf 26 okt). Storasyster föddes spontant utan förklaring, jag är kraftigt koniserad och det tycks vara anledningen. Jag är beredd denna gång, denna gång ska jag inte köpa barnvagn samma dag som barnet föds, haha!

Är det bara jag som tycker att fosterrörelser under dagen är irriterande? Haha

Min fia ligger allt som oftast med fötterna nedåt och karatesparkar på antingen min livmodertapp eller nerver som måste sitta ihop med klitoris. Det första gör riktigt ont (öm tapp) och det andra är bara riktigt jobbigt - rätt som det är sticker det till något hemskt i klitoris ;D

Hon har haft ett mönster sedan ungefär en månad tillbaka (23+nått idag bara) medan min tvååring aldrig hade ett mönster. Tvååringen hade moderkakan fram och inte ens veckorna innan hon kom kände jag henne varje dag. Ändå kunde de knappt mäta henne vid TUL pga aktivitet... Det var inget fel på henne; på neonatal fick vi beröm över hennes utveckling och flera sa "hon beter sig precis som om hon vore fullgången" trots att hon föddes i vecka 33.

Moderkakans placering spelar JÄTTESTOR roll.

Jag måste bara gnälla av mig lite. Jag är SÅ SLITEN nu! Jag HATAR att det här påverkar mig så jävla mycket som det gör; jag orkar ingenting på jobbet (älskar att vara den flitigaste och den som är duktigast, det är riktigt tungt att inte vara det) och jag kan inte hålla jämna steg med min tvååring. Hon har en annan pappa än denna så jag är ganska ensam i vårdnaden av henne när hon är hemma. Jag gråter flera gånger i veckan över vilken hemsk, dålig och egoistisk mor jag är! Jag ville ju inte ge henne några syskon utan MIG helt och totalt istället.

Jag hatar att vara gravid. Jag hatar ont i fötterna, jag hatar ont i ryggen, jag hatar att magmusklerna tudelas, jag hatar att jag inte har något minne, jag hatar hur stor jag börjar bli. Jag hatar att detta förmodligen sätter käppar i hjulen på mitt arbete (sökt en vakans), jag hatar att det påverkar min fina dotter. Jag hatar sparkarna, speciellt de mot nerver i bäckenet (AJ). Jag hatar att jag inte kan ligga på mage.

Jag hatar att folk skämtar med mig som om jag har det så jääävla roligt; det är liksom KUL att min mage tar i när jag arbetar så att jag inte kan göra det jag får betalt för. Ha ha ha ha, skitkul.

(v.30)

Gaaah, jag blir galen! Jag har haft sammandragningar sedan vecka 16 ungefär och periodvis har de varit smärtsamma sedan vecka 25-ish. De har dock gett med sig inom 12h i alla fall.

Sedan igår vid 17-tiden har jag haft jävulska förvärkar; när jag till slut lyckades somna igår väcktes jag av smärta och tänkte "Nu är det fan allvar!" -men jag somnade om. Hela jävla dagen har jag haft hemska förvärkar, de har avlöst varandra så att jag knappt fått andningspause. De är lugnare nu efter 2h i sängen men pågår ännu.

30+0 idag, jag är så otroligt redo att bli av med denna stenhårda kula....

Är jag en dålig mamma som inte ringer fl? De kommer garanterat att lägga in mig med bricanyldropp; jag har dottern tills imorgon och ska flytta nästa helg, jag har inte tid med sjukhus! Har tid för koll av eventuell påverkan på tappen på onsdag.

Alltså, min dotter är prematurfödd pga utplånad livmodertapp och prematur vattenavgång. Hon kom dock först i 33+4 och allt har verkligen gått jättebra. Idag har hon problem med tarmfloran och är överkänslig mot typ allt jag kan komma på att laga mat med, haha. Hon är i övrigt som vilken tvåårig pratkvarn som helst, mitt lilla hjärta.

Jag var in till fl och mitt tapp var helt opåverkad. Det kändes så sjukt! I vecka 20 var tappen exakt lika gång som igår. Det är verkligen skräckblandad förtjusning; jag kommer att få uppleva en normal förlossning utan ett läkarteam som tar barnet och lämnar mig ensam, jag kommer få uppleva ett fullgånget barn och slippa sjukhus, jag kommer att få känna ett lugn snarare än panik.

Samtidigt är jag verkligen livrädd för hur mycket stryk min kropp kommer att ta. Jag kommer aldrig att hitta tillbaka till mig själv om den ärras på samma sätt som den gjorde under påverkan av fetma och extrema hudutslag i min ungdom. Det tog 15 år att komma över det.... Ögonen tåras bara jag tänker på det, det har varit en smärtsam och lång process att bli vän med kroppen.

Mitt vatten gick i 33+2 och det sipprade ut lite då och då fram tills hon bestämde sig för att komma två dagar senare. Jag låg inlagd och tycker väl att pga infektionsrisk så är det lite märkligt att du inte gör det? Jag blev satt på antibiotika i förebyggande syfte trots att min skrutta uppskattades väga 2300g (2110 g födelsevikt). De sa även att de skulle sätta igång mig på 34+0 om det inte startat spontant.

För ditt barns och din skull hoppas jag att förlossningen inte sätts igång snart! Min fia har utvecklats normalt och har ett gudasänt immunförsvar men hennes tarmflora är bajs. Hon reagerar på det mesta och det är väldigt handikappade i vardagen. Så länge jag sköter det far hon ju inte illa men det är påfrestande. Därför tänker att önska dig att gå med rinnande vatten så länge det går, hur drygt det än är <3

Ps. Vattnet byts ut på ett dygn hela graviditeten så det återbildas hela tiden. Mängden vatten är konstant däremot.

Hur gick det, håller sig livmodern lugn? Mitt vatten gick pga utplånad tapp så det kanske är annorlunda när det är pga infektion. Jag håller alla tummar och tår jag har (vilket ju är 24 st totalt så det borde hjälpa?!) för dig!

Tänk, att vissa aldrig bara får genomgå en normalplågsam graviditet utan måste plågas med oro och frågor till max... :(

Var in på kontroll idag. På 5 dagar har min tapp minskat från 31 mm till 19-20 mm... De jävlarna gav mig en spruta i röven och 100% sjukskrivning.

Det här barnet skulle ju bli fullgånget. :(

Finns det inget som heter gravidklåda? Eller minns jag tokigt?

Jag är bara i vecka 31 och både läkare och bm sa att man räknar med födsel inom några veckor... Hoppas de har fel - men dottern kom i vecka 33 när tappen var 15 mm i vecka 31.......