Ångest!

Vilken tuff situation du har hamnat i! Förstår att det tar mycket energi och blir en hel del tankar. Min första tanke är att om hela du på insidan känner så starkt nej inför en abort så är det ett bevis för att du vill behålla det här barnet. Sen ska man ju självklart ha med i beräkningen att det är hans barn också, men som du skriver så kan han tänka sig barn i framtiden men "tiden är inte rätt", om jag förstår dig korrekt? Ibland blir ju inte livet riktigt som man tänkt sig. Om du behåller barnet och han försvinner, skulle det var något du kan fixa? För i så fall är det enda rätta att du förklarar för din kille att du förstår hans situation men att du vill ha det här barnet och att beslutet att vara delaktig är hans. Varma styrkekramar!