Min älskade son
Jobbig situation. Tänker också lite som de andra, han borde klara ett liv utan armar. Han kommer anpassa sig jätte bra :) fundera både en och två gånger till :)
Inlägg från: SoulsWillRise
|
-
-
Vi är också människor med känslor och tankar. Jag tänker på dig ts och hoppas du kommer fram till nåt som gör dig lycklig. Det måste vara en jätte jobbig situation som jag inte önskar att nån ska behöva gå igenom.Angelinap skrev 2016-02-14 01:48:48 följande:
Sorgliga inlägg som inte leder någon vart och verkligen inte till det bästa för ts. Ts- jag rekommenderar att du inte följer den här tråden- den gör dig inte gott. Omge dig med människor dom har ett fint hjärta och med omtanke.
-
Om man skriver på öppna forum där alla kan läsa får man nog räkna med att det finns dom som inte håller med när det gäller vissa saker. Som när det gäller abort. Det finns dom som faktiskt inte har något val än att göra abort pga för svåra missbildningar på fostret, med andra, barnet kommer inte överleva när det föds. Här kommer fostret att födas utan armar. Det är jätte stor skillnad, ÄNDOCK måste man visa varandra respekt!Angelinap skrev 2016-02-14 01:48:48 följande:
Sorgliga inlägg som inte leder någon vart och verkligen inte till det bästa för ts. Ts- jag rekommenderar att du inte följer den här tråden- den gör dig inte gott. Omge dig med människor dom har ett fint hjärta och med omtanke.
-
Fy så fruktansvärt. Jag beklagar verkligen. Men det är helt fantastiskt att du klarar av att prata om det och dela din erfarenhet till andra. Du vet verkligen vad du pratar om och jag hoppas att dom som tvivlar kanske kan finna tröst och stöttning av det du delar med dig till oss.atea skrev 2016-02-15 00:20:51 följande:
Hej TS!
Jag förstår att ni båda två befinner er i svår chock och i en situation ni aldrig trodde ni skulle hamna i. Jag tänker inte kritisera er, som många andra här i tråden, däremot ber jag dig/er att tänka igenom saken en gång till. Inte för att skuldbelägga dig, utan för att du verkligen ska vara säker på att du fattat rätt beslut, och inte ångrar dig.
Saken är den att jag själv gått igenom en sen abort i halva graviditeten, på ett barn som var både önskat och älskat. Ja, ett önskat och älskat barn, men som om jag inte aborterat honom hade dött antingen vid förlossningen, eller senare i graviditeten. Detta fick jag dock inte veta helt säkert förrän efter obduktionen.
Innan dess fanns det ett litet, litet tvivel på att detta verkligen stämde...
Visserligen sa läkaren som gjorde RUL att hon aldrig sett något barn med liknande missbildning överleva mer än maximalt sex dagar... Ändå kunde jag inte frigöra mig från tanken att han kanske, kanske, kanske ändå hade kunnat överleva. Jag höll på att förgås av skuldkänslor under de nästan två månader det tog efter aborten och fram tills vi fick resultatet av obduktionen. Jag minns att jag vid ett tillfälle såg en svårt rörelsehindrad man, och tänkte att min son kanske ändå kunde ha fått leva och haft ett meningsfullt liv..
Jag kan förstå om du och din partner inte känner att ni orkar med ett rörelsehindrat barn, och jag tänker inte klandra dig för det. Om det är rätt beslut för er, så är det så. Men som sagt, tänk efter före. För tyvärr finns det ingen ångervecka på ett sådant beslut.
Kramar
P