Fick mitt andra (första 14år ) barn i dec och fyllde 42år nu i jan :) Känner mig inte för gammal :) Så om du vill är det bara att köra ;) GRATTIS :) Dom säger ju att det är lite mer risker... Men kan man bli gravid så käns det som kroppen klarar det... Sen finns det ju massor av tester man kan gör.. Men det går ju aldrig att garantera ett frisk barn, spelar ingen roll om du är 20 eller 40, så är det ju...
Tack för dina lugnande ord :=)
Får man gå på tätare kontroller när man är så pass "gammal"? Har bm mer koll på en eller är det som för vem som helst, oavsett ålder?
Tog du fostervatten prov?
Upplevde du grav jobbigare nu än när du var yngre?
:)
Tack allihop för era värmande svar.
Kan tänka mej att det som ligger och stör mej mest, är fixeringen vid åldern. Som egentligen bara är en siffra. Men jag tänker även framåt. Jag är 50 och pappan är då 62 när min ofödda blir 10, hur kan de kännas för hen? Eller oroar jag mej bara i onödan?
Minsta blir 5 när jag är beräknad. Nov 2016. Lite gammal blir jag även då. ;)
Hade jag blivit gravid för ett halvår sen hade jag sprudlat och varit vild av glädje. Nu känner jag mej lätt apatisk. Har i för sej haft svårt att bli gravid. Haft flera missfall och ett utomkvedes. Försöker tänka att det var inte rätt då, det var inte meningen att vi skulle ha barn då. Men att livet börjar falla på plats för mej nu , nu när jag känner mej övermogen ;) Ha ha ha Skämt å sido.
Men det är ju så mycket jag vill. Och skulle tagit tag i nu. Utbildning, kurser, tränar för fullt inför tjejmilen, lägga ner mer tid på barnen och familjen. Ut och resa.
För mitt liv var inte fullt så enkelt innan. Nu har bitarna börjat ramla på plats. Och nu det här???
"Eller det här" , det lät negativt men ni förstår vad jag menar.
Jag tror jag måste förlika mej med min kommande grav. Men vet inte hur. .