KissMeQuick skrev 2016-02-29 20:16:03 följande:
Tack allihop för era värmande svar.
Kan tänka mej att det som ligger och stör mej mest, är fixeringen vid åldern. Som egentligen bara är en siffra. Men jag tänker även framåt. Jag är 50 och pappan är då 62 när min ofödda blir 10, hur kan de kännas för hen? Eller oroar jag mej bara i onödan?
Minsta blir 5 när jag är beräknad. Nov 2016. Lite gammal blir jag även då. ;)
Hade jag blivit gravid för ett halvår sen hade jag sprudlat och varit vild av glädje. Nu känner jag mej lätt apatisk. Har i för sej haft svårt att bli gravid. Haft flera missfall och ett utomkvedes. Försöker tänka att det var inte rätt då, det var inte meningen att vi skulle ha barn då. Men att livet börjar falla på plats för mej nu , nu när jag känner mej övermogen ;) Ha ha ha Skämt å sido.
Men det är ju så mycket jag vill. Och skulle tagit tag i nu. Utbildning, kurser, tränar för fullt inför tjejmilen, lägga ner mer tid på barnen och familjen. Ut och resa.
För mitt liv var inte fullt så enkelt innan. Nu har bitarna börjat ramla på plats. Och nu det här???
"Eller det här" , det lät negativt men ni förstår vad jag menar.
Jag tror jag måste förlika mej med min kommande grav. Men vet inte hur. .
Tänk inte på åldern... Man är inte äldre en man känner sig ;) Mormor fick mamma när hon var 40, inget konstigt... Kompisen fick sin dotter när hon var 42år, dottern är i dag 13år, inga konstigheter :))) Lycka till :)