Hej!
Jag plussade igår och blev mer eller mindre tagen på sängen.
Har försökt ett tag bli gravid utan resultat och hade nog accepterat att vi inte skulle få flera barn. Så nu har jag börjat hitta min nish i livet. Träning.
Har tva pojkar på 4 resp 8 år. Orkar jag börja om? Vad finns dt för risker att vara gravid som 39 år.,?
Är vi fler i liknande situation?
Plussade svagt svagt i morse på BIM-3...hoppas det ökar!
Jag är 39 år, har två barn sen ett tidigare förhållande på 5 och 8 år, en flicka och en pojke.
Detta blir min killes första <3
Tog ut spiralen 4/1-16 och detta var andra försöket...lite lätt chockad! Har vart så himla orolig om jag ens ska kunna ge han ett barn och hade räknat med många månaders försök, ev privat IVF till slut. Vart många tårar av oro när vi väl började, så himla rädd för vad det i framtiden skulle kunna innebära om vi inte får nåt gemensamt...
Har inte berättat ännu då jag vill ha ett klart och tydligt test att visa honom innan, inte nåt som man knappt ser med blotta ögat. Så håll tummarna att det ökar nu!
Längtar väldigt efter en liten plutt igen, få uppleva den där första gången genom honom. Kanske vara ytterligare lite avslappnad med att ha en liten, njuta till max att få se ett litet barn komma till världen igen. Trodde verkligen inte det skulle bli fler för mig, hade tänkt jag skulle träffa nån som med hade barn och var rätt nöjd med mina två, även om jag alltid tänkt att jag ska ta en sista funderare när jag är runt 40..och nu är man här och det känns fantastiskt!
Önskar nu så att detta är en frisk graviditet och att vi får gå hela vägen. Kan knappt vänta tills jag kan berätta för honom, vet att han kommer bli helt överlycklig!
Fick mitt andra (första 14år ) barn i dec och fyllde 42år nu i jan :) Känner mig inte för gammal :) Så om du vill är det bara att köra ;) GRATTIS :) Dom säger ju att det är lite mer risker... Men kan man bli gravid så käns det som kroppen klarar det... Sen finns det ju massor av tester man kan gör.. Men det går ju aldrig att garantera ett frisk barn, spelar ingen roll om du är 20 eller 40, så är det ju...
Tack allihop för era värmande svar.
Kan tänka mej att det som ligger och stör mej mest, är fixeringen vid åldern. Som egentligen bara är en siffra. Men jag tänker även framåt. Jag är 50 och pappan är då 62 när min ofödda blir 10, hur kan de kännas för hen? Eller oroar jag mej bara i onödan?
Minsta blir 5 när jag är beräknad. Nov 2016. Lite gammal blir jag även då. ;)
Hade jag blivit gravid för ett halvår sen hade jag sprudlat och varit vild av glädje. Nu känner jag mej lätt apatisk. Har i för sej haft svårt att bli gravid. Haft flera missfall och ett utomkvedes. Försöker tänka att det var inte rätt då, det var inte meningen att vi skulle ha barn då. Men att livet börjar falla på plats för mej nu , nu när jag känner mej övermogen ;) Ha ha ha Skämt å sido.
Men det är ju så mycket jag vill. Och skulle tagit tag i nu. Utbildning, kurser, tränar för fullt inför tjejmilen, lägga ner mer tid på barnen och familjen. Ut och resa.
För mitt liv var inte fullt så enkelt innan. Nu har bitarna börjat ramla på plats. Och nu det här???
"Eller det här" , det lät negativt men ni förstår vad jag menar.
Jag tror jag måste förlika mej med min kommande grav. Men vet inte hur. .