Abort på grund av ekonomin

Finns det någon du kan boka tid hos och prata lite med? Tror du behöver gå igenom dina känslor och rada upp dina alternativ mentalt.

Ekonomi brukar alltid kunna lösa sig, om du är beredd att skaffa barn i kärva tider och möjligtvis ensam tycker jag du ska behålla. Men om du känner att du kanske inte fixar det så kanske det är bra med abort. Försök känna efter vad hjärtat säger och strunta i pojkvännen.

Jag tycker förresten att du ska visa denna tråd för din kille! Och sätt dig ner med honom och gör det klart för honom att du behöver prata om detta.

Jag hade gjort abort. Inte på grund av av ekonomin utan på grund av mannen.

Självklart ska du inte göra abort! Ni vill ju ha det här barnet.

Det är en omställning att gå ifrån att vara tvånsjälvständiga individer till att vara en familj. Att sakna egen inkomst och vara beroende av sin partner kan göra vem som helst deprimerad i vårt individualistiska och inkomstfixerade samhällsklimat. Sök hjälp på vårdcentralen eller MVC. Du behöver få prata med en psykolog eller terapeut om dina känslor inför det här.

Din kropp genomför just nu världens absolut viktigaste ekosystemtjänst - den skapar nytt liv. Tyvärr betalar ingen dig för det, men det du gör är otroligt värdefullt. Tänk vad det skulle kosta att göra samma sak med teknik. Bara ivf kostar tiotusentals kronor, vad skulle det inte kosta att forska fram artificiella livmödrar?

Vad skulle egentligen bli bättre av en abort? Du skulle fortfarande inte få csn. Kanske inte fler intervjuer heller. Och allt det illamående du redan tagit dig igenom skulle vara förgäves.

Om du inte kan gå till skolan på grund av illamående så kan du bli sjukskriven och få pengar ifrån försäkringskassan. Jag tycker att det låter som att du borde bli sjukskriven för graviditetsdepression.

Ge inte upp, det kommer bli bättre!

Varför söker du inte hjälp för illamåendet så du kan plugga!

Du måste ju ta ansvar för er ekonomi! Jag förstår din sambos oro.....

Illamåendet har avtagit så pass att jag inte spyr längre och kan plugga. Jag kan och vill då heller inte sjukskriva mig för det. Det är ju fel. Under perioden jag mådde illa fick jag tabletter som hjälpte, men gjorde att jag bara sov eller var groggy när jag var vaken. Problemet är att jag inte kommer kunna samla ihop de högskolepoängen som krävs innan sommaren för att få csn. Misslyckades ju med omtentorna.

Som det ser ut nu sover vi i olika rum och jag vill inte prata med honom. Jag vet att om vi löser saker och ting kommer det ta någon dag innan vi bråkar igen. Jag vill inte få upp hoppet bara för att bryta ihop igen några dagar senare. Det har hänt så många gånger innan. Gråter när jag vaknar, är apatisk under dagen och gråter mig till sömns. Jag ska till barnmorskan nu i veckan och vill inte att han ska följa. 

Jag förstår också hans oro och det är mest det som gör mig ledsen. Vi hade planerat den här graviditeten så mycket annorlunda. Det var meningen att jag skulle klara den där tentan, att inte skulle må illa och att vi skulle vara kära och lyckliga. Nu känns allt som en mardröm. 

Men sluta tyck så synd om dig! Buhu......

Fixa en annan inkomst omgående!

Ekonomi löser sig alltid. Däremot skulle jag dra mig för att skaffa barn med en egokarl...

Ja jobb växer ju på träd och alla vill anställa en gravid kvinna som pga. Illamående inte klarat av plugget...

Behåll barnet, under graviditeten kostar barnet knappt nåt och sen får du ju föräldrapenning och den är faktiskt okej även på lägsta nivå, så med hans inkomst och det borde ni kunna klara er och sen går det oftast att plugga deltid och vara föräldraledig deltid, tillfälligt bakslag är ingen orsak att göra abort när man egentligen vill behålla

Ett alternativ är att ni blir särbo under en period. Du är då berättigad till socialbidrag utan att din killes ekonomi påverkas. Under föräldraledigheten kanske du kan ta igen de där tentorna, så att du sen kan plugga vidare?