Jag gick sönder i måndag. Skar sönder min handled och tog en överdos av tabletter. Jag ville dö. Jag ville inte leva mer och orkar inte alla saker och ting som hänt mig. Jag var en idiot som ringde alla i går. Full och dum. Fick reda på att den jag älskar varit med min närmaste kompis och det har pågått ett tag. Det tog död på mig. Jag önskar fortfarande att jag aldrig vaknat upp fast jag sa till dem på psyket att jag ville vakna. Jag blev så arg och frustrerad när jag lyfte på ögonlocken i morse. Trodde jag var i himlen. Jag trodde jag var död men insåg snabbt att dom lyckades få liv i mig igen. Varför kan jag inte bara få försvinna och aldrig mer komma tillbax? Jag är så trasig men vill inte vara på psyket och lyckades skriva ut mig. Nu vet jag inte längre varken höger eller vänster. Jag sitter här och gråter som en patetisk idiot och skäms. Varför jag skäms vet jag inte. Jag ville ju.... Jag mins bara hur befriande det var att göra mig själv så illa och var nästan lycklig när jag somnade in och försvann.... Det är galet. Jag trodde att det var en ängel som stod över mig när jag vaknade upp... Jag är så besviken. Alla tankar rullar runt i huvet på mig fortfarande. Hur ska jag göra för att gå vidare och inte skämmas... Jag ville inte vakna... Är jag galen?
och på onsdag den den 23-03-23 så ljuger soc ochdå
