Fruktansvärd beslutsångest
Jag har precis fått reda på att jag är gravid och velar som bara den om huruvida jag ska göra, abort eller behålla? Hjärtat säger behålla men förnuftet säger abort! Jag är egentligen emot abort, jag tycker att det är bra att möjligheten finns men har alltid känt att jag personligen inte skulle klara av att göra det. Nu till min situation..
Jag är 26 år och har tre barn varav två stycken med en man och ett barn med en annan man. Jag blev gravid med mitt första barn väldigt ung och har aldrig ångrat mitt val att bli mamma, känner att det är mitt kall här i livet och jag har verkligen växt så mycket som människa genom att bli mamma. Kort därefter skaffade jag och pappan barn nummer två men efter några år kände båda två att vi hade växt ifrån varandra. Vi valde att separera och sedan dess har vi hållt relationen på en vänskaplig nivå och varannan vecka livet har funkat bra sen dag 1.
Efter ett tag som singel träffade jag min drömprins. Vi hade det jätte bra och jag väntade 8 månader innan han fick träffa barnen för jag kände att jag ville vara säker på att han var den rätta innan jag drog in barnen i våran relation. När jag väl introducerade honom för barnen så gick det väldigt bra och efter ett tag som en familj valde vi att skaffa ett gemensamt barn eftersom längtan var stor från oss båda. Vi tänkte att det där barnet skulle knyta ihop säcken och vara den sista pusselbiten i våran lilla familj. För att snabbspola så när vårat gemensamma barn var 1 år kom jag på honom med att vara otrogen mot mig. Jag tog han på bar gärning i vårat hem (när han dessutom hade vårat barn sovandes hemma) det här fick hela min värd att rasa såklart! Kände mig så jävla dum. Hur kunde jag vara så jävla naiv och blåögd och missa vad som pågick bakom min rygg? Kvar stod jag i valet och kvalet att lämna eller att stanna kvar med vetskapen om vad han hade gjort. Valet var inte lätt men valde att lämna och har idag efter mycket blod, svett och tårar byggt upp mitt liv och mig själv igen och har mina tre barn varannan vecka.
Idag bor jag med en underbar man som inte har några egna barn men som har en dröm om att bli pappa. Vi har varit tillsammans i 6 månader och förra veckan upptäckte jag att jag är gravid trots p-piller. Vi har diskuterat frågan och ingen av oss vet varken ut eller in. Han säger att han stöttar mig i vad jag än väljer och att han väldigt gärna vill ha barn med mig men att han förstår om jag väljer att göra abort med tanke på min historik och att vi inte har varit tillsammans så läge. Jag ska inte sticka under stolen med att jag är otroligt rädd för vad folk ska tycka och tänka om vi väljer att behålla. Tänk er själva, ung tjej men tre barn varav med två pappor och nu gravid med sin fjärde med en tredje man. Som sagt hjärtat säger behåll men förnuftet säger abort. Vet varken ut eller in just nu.