Han fattar verkligen inte

Nej. Behåller jag barnet känner han att vi måste bo ihop för han vill inte ha ett till barn vv. Och jag vill inte att vi ska bo ihop av den anledningen utan för att vi känner att vi verkligen vill. Vi pratade om att bli sambos under semestern så den sista den här månaden skulle jag säga upp min lägenhet.

Jag har tagit bort en äggledare och äggstock pga sammanväxningar. Den jag har kvar är ganska intrasslad den med och det är oklart hur länge den hänger med. Diskuterade nedfrysning i februari men provsvar visade att äggen var av ganska låg kvalitet och få till antal så chanserna att lyckas med mina egna ägg vid en IVF är små. Då lät man den ena äggledaren vara kvar och jag skulle eventuellt försättas i konstgjort klimakterie för att svälta ut endometriosen. Tills dess skulle jag ha preventivmedel som förhindrar ägglossning och skjuta upp mensen för att undvika fler härdar men nu hann vi inte så långt.

Så för mig är det inte så lätt som att bara ta några piller och glömma att det här har hänt.

Tycker att han beter sig märkligt när graviditeten kommer på tal. Utöver det så är han precis som han brukar vara. Otroligt snäll, generös och hjälpsam med allt. Det märks hur mycket han bryr sig om mig.

Jag vet att han helst inte vill ha barnet men förneka att graviditeten är ett faktum och glömma bort? Det är obegripligt och jag känner inte igen den här sidan av honom.