Han fattar verkligen inte

Jag anser att varje barn har rätt till att vara älskat av sina föräldrar.

Dessutom har ni inte alls varit tillsammans speciellt länge, båda har separerat från era tidigare barns föräldrar osv,

Chansen för en eventuell separation i framtiden är enorm, både om du behåller och om du gör abort. Visst säger han att han aldrig skulle lämna dig... Så brukar det låta i början av ett förhållande. Men tänk dig själv om du blev påtvingad ett barn av en partner som bara körde över dina känslor? Dessutom har ni verkligen alla odds mot att relationen håller.

Om du verkligen vill ha barnet så få du tänka realistiskt.

Vill och orkar du bli ensamstående? Orkar du med fler barn som får pendla, få styvmamma, missa halva uppväxten osv? Vill du ge detta barnet det livet?

Om du känner att du orkar och vill behålla barnet även som singel så kör på!

Men bygg inga luftslott och tro att ni ska leva ihop.. Då blir du bara besviken och bitter

Du går ju runt och hoppas att han ska vänja sig vid tanken, att han ska ändra sig och vilja ha barnet. Du skriver "han fattar verkligen inte" som om din vilja är den vettigaste och riktiga.

Han och andra sidan går nog och tänker samma sak. Han tänker att du ska förstå att abort är det enda rätta och att du snart får tillbaka vettet. Troligtvis så tänker han "Vi har bara varit tillsammans i 3 månader, vi har båda två trasiga familjer i botten. Vi har precis dragit in våra barn i denna relationen och tar det slut mellan oss så får våra barn lida av ytterligare separationer. Vi kan ju inte ens prata om graviditeten som två vuxna människor! Snart fattar hon väl att abort är det enda vettiga."

Samtidigt går han runt och är sig själv. För vad ska han annars göra? Tjata? Hota? Tjura? Då kommer du ju definitivt att köra över hans vilja. Om han är trevlig och fjäskar lite så kanske du kommer vara mer vänligt inställd till att respektera hans önskningar och vilja