Hon har ångrat sig och vill behålla

Vi kan skippa snacket om att hon skulle varit med någon annan. Den där undersökningen hon var på visade en rätt tydlig bild och dateringen i överkanten på bilden stämmer exakt med tidpunkten för missödet med kondomen. Jag erkänner därmed mitt misstag. Det var fel av mig att stoppa in den alls.

Nej tyvärr jag köper inte att man har gravidsymptom en vecka efter sex. Så åter igen TS, du vet bäst men jag hade verkligen ställt mig frågande om det verkligen är mitt barn.

Nä det kan man väl verkligen inte! (Ha ont utan att vara gravid) *ironi* Men när man upplevt något flera gånger, efter ägglossning, som man inte upplevt någon annan gång, och visarsig vara gravid alster gångerna så känns det ganska naturligt att anta att det är samma som för alla anta som kan känna det. Bara några dagar efter jag skulle haft mens fick jag de första foglossningarna (bak på skinkorna/ryggslutet som knivar) samma där, det var likadant vid varje graviditet.

Jag är fortfarande säker på att hon inte varit otrogen. Undersökningen var 13/4 och det datumet står på bilden från undersökningen. Räknar man bakåt då när vi hade sex och kondomen gled av så var det 20/2. Helgen efter och innan var det barnhelg så det kan inte ha hänt nåt då eftersom vi inte haft sex vid nåt annat tillfälle förän tidigast januari nån gång. 4/3 ville hon testa för att hon mådde dåligt. Då blev det positivt. Hon skulle ha mens enligt nån app 8/3. Hon har inte 28 dagar mellan som dom flesta verkar ha utan typ 5-6 veckor istället. När jag legat ute på jobb har hon ändå vart hos mig och vi har pratat på tele 1-2 gånger om dan. Det stämmer liksom med datum och tid för befruktning mm. Hon har inte varit där med händer och avsiktligt dragit av kondomen. Brukar vanligen inte komma alls när vi ligger men har kondom ändå så hon kunde inte direkt räkna ut att det skulle ske då. Att kondomen fastnar och åker av när jag ska dra ut den har hänt flera gånger förut men då har den varit tom. Det blir så när hon kniper åt så hårt. Kan inte tänka mig att nån annan är farsa till den här ungen. Men det är inte där skon klämmer utan att det är som bäddat för katastrof där ännu ett barn kommer i kläm och därför känner jag ingen som helst glädje eller lycka över det. Det är inte juste mot barnet att ha det så och jag önskar att hon kunde tänka på det. Fattar inte hur hon tänker alls faktiskt. Bara på sina känslor och hormoner? Antingen så tvingas vi bo ihop när vi inte är redo för det eller så bor vi på olika håll och även detta barn får gå upp i ottan och ha långa dagar på dagis och inte orka med helgerna pga trötthet.