Jag är utbränd men får inte fallera

Vet inte vart jag ska börja. Har alltid haft ett svårt liv sedan barnsben - stress, ilska, oro, depression, låg självkänsla och orättvisa. Har alltid sedan jag vart barn alltid varit orolig för min familj, speciellt min mamma då hon har alltid varit psykiskt och fysiskt sjuk. Jag har vart tvungen ta allt ansvar och har då sedan tonåren jobbat och pluggat väldigt hårt. Redan när jag blev 18 år så lyckades jag gå in i väggen. Sprang runt till olika läkare för att få sjukskrivning men ingen trodde på mig pga mina unga år men till slut så fick jag det då jag äntligen hittade en läkare som trodde på mig - blev sängliggandes i 6 mån. Tog mig upp igen och fortsatte att kämpa hårdare. Sedan 20-årsåldern har jag alltid haft två jobb tills idag och pga min livssituation så kan jag inte säga upp mig från den ena då jag behöver pengarna för att hemmet ska gå runt (då alla förlitar på mig) men nu börjar min kropp säga grovt ifrån. Jag känner mig aldrig utvilad, är konstant trött, hjärtat slår hårt och jag har en sådan yrsel men jag får inte, inte nu!!! Jag är ju fortfarande ung!! Jag har fortfarande inte fått barn eller skaffat mig en drömvila. Jag kan inte avsluta mitt liv nu efter allt jag har gått och går igenom! Jag vill skapa en karriär hos min nuvarande arbetsgivare men jag vet om jag sjukanmäler mig så kommer alla sluta tro på mig och det vill jag inte. Jag vill inte visa ledningen att de har fått det bästa av mig (då de inte gillar mig) men jag håller alltid huvudet högt. Det har jag alltid gjort. Jag får inte sluta jobba för då kommer andra bli drabbade, jag kan inte svika de.

Men jag är trött. Jag orkar knappt prata med mina vänner längre. Upplever även att människor undviker mig mer och mer pga min konstanta negativet och korts stubin. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har även träffat psykologer och kurator men jag vet vad de kommer säga. "Varför har du två jobb?!" "Säg upp dig" "Du kan inte fortsätta såhär". Men om jag gör det, vem kommer bygga mina drömmar att lyckas då jag har alltid varit tvungen att förlita på mig själv? Vem kommer att hjälpa mig ekonomiskt? Vem? Jag vet vad jag behöver göra innan det är slut men jag kan inte ge upp, jag får inte!!!!!

Ville mest få ut av mina känslor då jag känner mig så ensam. Någon mer som upplever som mig och kan komma med bra tips?

Ledsen för långa texten.