Frkmaria

Äldre 9 May 19:16

287 svar

Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Plussade förra lördagen (30/4) men misstänkte det hela veckan då jag hade sjukt ont i magen och fruktansvärt ömmande bröst. Försökte i 15 månader och skulle precis få hjälp. Är i vecka 6 (5+3). Mitt problem nu är att jag har mensliknande värk hela tiden. Och det har gått från en ganska lätt värk till riktigt smärtsam. Ibland undrar jag om jag bara inbillar mig graviditeten och så fort kramperna blir nästintill olidliga tänker jag att jag kommer börja blöda och få MF. Nästa måndag ska jag till barnmorskan och hoppas på att hon kan lugna mig lite i min oro! Man vill ju bara veta att allt är "normalt" och att det faktiskt är något där inne! Längtar trots allt sjukt mycket över en växande mage (brösten har på dessa få veckor redan blivit 2 kupor större, och de var redan gigantiska så det hade inte behövts, så de kan få lov att stanna vid denna storlek!), att få känna sparkar och om att 8 månader få snuffa och bebisgosa! ??

Frkmaria

Äldre 10 May 07:32

#68

Emsan91 skrev 2016-05-09 22:09:41 följande:

Grattis till plusset! Mina boobies har också växt nå sjukt. Fortsätter de i den här takten kommer de bli större än huvudet haha! Jag längtar också efter mage! Men först vill jag komma förbi dessa kritiska 12 veckor. Håller alla tummar :) för alla oss!

Tack! Funderar på om brösten bara blivit otroligt mycket fastare och därför inte får plats i de gamla bh-arna liksom. Men sjukt ömma är de iaf och tunga som sten! Så klart jag försöker ta en vecka, tom en dag i taget! Livrädd att något ska hända men försöker trösta mig med att jag förmodligen fått MF tidigt när vi försökt så länge, och att det kanske är så att min kropp stöter ut tidigt ifall något händer, och att det därför är stor chans att det ska klara sig nu, om du förstår hur jag tänker? Ah. Vill bara komma till UL-veckan så jag ser att allt är bra och sant. Mannen har inte tagit in det på riktigt än och jag fattar att jag är gravid, men rädd att något är fel liksom.

Tack Myspys85! Ja. Det är kanske normalt men det är hela tiden vilket både är jobbigt och såklart oroar lite eftersom det påminner så mycket om mensvärk. Eftersom det kommer korta stötar hela tiden så är värktabletter inget att välja. I början trodde jag dock det var förstoppning vilket ledde till 1,5 dagar med flytande föda och massa blåbärssoppa + att jag låg och "bankade" på min mage för att sätta igång tarmarna och slå bort ev. "Gasluckor" som bildats pga den inbillade förstoppningen. ????????

Frkmaria

Äldre 10 May 11:06

#70

Oviss01 skrev 2016-05-10 07:59:43 följande:

Är på precis samma dag som du Frkmaria

Men jag känner inga symptom alls... ingenting. Så det känns inte särskilt verkligt ännu. Ska på inskrivning den 24 maj, känns så himla långt borta just nu, vill ju veta om det verkligen är någon där inne. Är det någon som vet om man brukar få höra hjärtat vid inskrivningen? Behöver liksom någon form av bekräftelse..

Igår beställde jag tom nya graviditetstester, så jag kan testa igen. haha inte nog med att man testade tusen gånger under tiden man försökte bli gravid, nu fortsätter jag även efter. Hur ska detta sluta...

Haha. Vad kul! :) någonstans läste jag att det är större chans/risk för tvillingar om man känner symptom tidigt. Men jag får ju för mig att det är något som inte stämmer trots att jag känner saker hela tiden! :P vi har ett clearblue kvar och frågar mannen om han tycker jag borde ta det ifall att. Han svarar typ "räcker det inte med tre svar och att du uppenbart har symptom". Vi ska skriva in oss på måndag så längtar sjukt mycket. Dock läste jag att det inte alla var säkert med hjärtljud eftersom det kan vara svårt att hitta så tidigt och det kan göra en mer orolig ifall det inte hittas! Däremot tas väl gravtest på inskrivningen eftersom det tas urinprov tänker jag! Hur man ska klara av att vänta i 8 månader till är dock ett mysterium. Men om 2,5 månad finns ju en chans att man iaf kan börja känna sparkar, tänker att det underlättar lite! :)

Frkmaria

Äldre 10 May 19:49

#77

syster isabelle skrev 2016-05-10 19:21:31 följande:

Hej alla fina blivande mammor!

Jag plussade igår... Är både glad, rädd och lite ledsen! Jag och min kille har bara känt varandra ett år och varit ett par sedan i höstas, men det är väldigt stabilt. Vi kanske är lite snabba i svängarna gällande allt, då han friade till mig för några veckor sedan och vi planerar att gifta oss nästa sommar. Det är bara så himla bra mellan oss. Vi har pratat om att skaffa barn men ändå sagt att vi ville vänta lite, något år eller så, för att hinna med att göra grejer bara vi två, t.ex. resa. MEN vi har inte använt preventivmedel så har fattat att detta kunde hända.. men vi trodde aldrig det skulle hända ändå?! Vi bor inte tillsammans men nu måste vi ju flytta ihop..

Igårkväll grinade jag som ett litet barn, kände mig så ledsen och orolig? Att jag ska klara det.. att det trots att jag och min kille har det så bra och tryggt så har vi ändå inte känt varandra så himla länge? Helt enkelt bara att livet ska förändras, det är så bra nu som det är?

Jag gjorde en abort när jag var 16 och det var fruktansvärt och har sedan dess tänkt att jag aldrig mer ska göra det. Har sedan dess tagit p-piller, men slutade för lite mer än ett år sedan då jag tyckte att tio års användande kändes så länge. Har ju alltid velat ha barn, men "inte riktigt än"... Kommer man någonsin känna sig HELT redo? Eller jag förstår att många gör det, men jag vet inte om jag kommer göra det?

Är enligt egna beräkningar i vecka 8. Ska träffa barnmorska nästa måndag..

Först och främst grattis till plusset! Saker kan ibland komma för snabbt och oväntat men behöver inte vara fel. Låt det landa och känn efter och försök med en öppen dialog om hur ni båda känner för vad som har hänt. Hoppas ni kommer överens om vad ni än bestämmer! :)

Frkmaria

Äldre 11 May 08:51

#82

"Skönt" att det är fler som oroar sig -inte för att det är bra att oroa sig men alltså, man känner sig inte så dum! Jag har ändå kraftiga symptom men jag har alltid fått höra att symptomet för grav är illamående och kräkningar, inte mensliknande värk. Och då jag inte är en som kräks så mycket blir jag bara lätt illamående. Däremot ömmar ju brösten något fruktansvärt. Men så funderar jag ibland på om man kan vara skengravid? :) Haha. Jag hejdar mig varje dag från att ta det sista gravtestet som ligger där och lockar. Min man skrattar åt mig, men han har ändå inte smält det så ordentligt. Hade så gärna bara fått ta hjärtljud på måndag när jag ska till MVC så man vet liksom!

Frkmaria

Äldre 13 May 16:53

#92

Emsan91 skrev 2016-05-13 15:04:11 följande:

Kom hem nu. Känner mig lite kluven och väldigt fundersam.. allt såg bra ut men jag är INTE i v.7. Det hon kunde mäta sig fram till var att jag är i typ v.5 och när hon visade sitt "diagramhjul" och jag räknar i min kalender så kan det absolut vara så. Men vet inte riktigt nu vad jag ska tänka eller känna riktigt. Men hon sa också att hon ser en fin graviditet med gulesäck, allt ser ut som det ska. Och hon sa att graviditeten sitter jättefint mitt i livmodern. Så ska tillbaka om tre veckor och se :) fanns ju ingen hjärtljud idag eftersom jag tydligen är så tidigt i graviditeten. Min enda fundering är att då måste gravtesterna jag tog när jag plussade varit otroligt känsliga. Eller så fick jag högt hgc (hcg???) redan tidigt. Men ja. Som alltid. Hon trodde inte det var några fel alls och eftersom allt såg så bra ut så får jag gå på det sålänge. :) jobbigt med denna väntan bara. Haha

Nu har jag ju inte upplevt detta själv, men jag tror det är rätt vanligt att de ändrar och skjuter upp BF längre fram än vad man själv har räknat ut. Det är iaf vad jag har hört! Skönt att allt gick bra! :)

Frkmaria

Äldre 13 May 18:24

#97

Emsan91 skrev 2016-05-13 16:57:07 följande:

Ja jo.. men två veckor. Känns lite sådär.. men som sagt, hon kunde inte se att något var fel eller att det fanns början på missfall eller något så hoppet lever :)

Nej. Det är klart. Hoppas på att det inte är något knas!

Jag ska på inskrivningssamtal på måndag och har förstått att det är mycket frågor osv och mätningar men kommer det ett bekräftande att man är gravid, blir man erbjuden vul eller dyl, eller måste man boka det själv på egen hand? Jag fattar ju att jag är gravid men vill veta så allt verkligen står rätt till. Känns segt att vänta till ev. v 20 för den bekräftelsen. Eller förmodligen tidigare men står ju mellan v 13-20 i olika landsting. framförallt behöver jag få bort tankarna att det är tvillingar. ????

Frkmaria

Äldre 13 May 20:01

#100

Björckan skrev 2016-05-13 19:23:50 följande:

Nej inga vul erbjuds per automatik. Däremot om det finns medicinska skäl... jag har inte blivit mätt på något sätt heller på en inskrivning. Däremot kollas vikt, blodtryck, urin, och så tar de några rör blod för diverse test :)

Har insett efter googling att det inte ens är inskrivning utan hälsosamtal då inskrivningen inte görs förrän i v9. V17 är ul i mitt län men alla blir erbjudna kub i v 11 så det känns ju iaf lite bättre! Typ samtidigt som skolavslutningen (jobbar som musiklärare så fullt upp då!) men det ska nog gå ändå. :)

Frkmaria

Äldre 3 Jun 21:31

#144

Emsan91 skrev 2016-06-03 21:02:09 följande:

Jag tror dina tummar gjorde susen! Jag är i v9 (8+5) och vi fick se hjärtat slå så fint! Kunde tillochmed se konturerna av en bebis, inte bara ett litet gryn. Det var nog bland det häftigaste jag varit med om. Och nu känner jag att jag kanske vågar tro att det här kan gå hela vägen

Åh vad härligt! Visst blev man så lättad när det där hjärtat slog?! Känner igen mig precis! ??

Frkmaria

Äldre 4 Jun 10:01

#149

Vi ska också köra kub. Däremot är vi lite oense om hur vi går vidare vid ett "dåligt" resultat. Jag tycker inte vi ska gå vidare då risk för missfall finns medan min man absolut tycker vi ska gå vidare. Jag vill diskutera så vi har bestämt hur vi ska göra innan proverna, han tycker det är bättre att diskutera när det väl kan bli aktuellt! Vi berättade supertidigt för min familj. Mycket för jag mådde så dåligt så det inte skulle kunna gå att vara där en hel helg utan att man märkte att något var fel. Mannens familj vet inte än och vet inte nästa gång vi träffar dem. Dock har vi en mycket närmare relation till min familj än till hans.

Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

INNEHÅLL