Syster86

Äldre 4 Jun 21:51

287 svar

Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Jag är skitskraj! Är nyfyllda 30 och barnlös och har nojat länge över min bångstyriga kropp. Men gjorde test imorse som visade 2 streck. Vi blev asglada men efter att ha läst lite får jag för mig att mina magsmärtor jag haft i 2-3v kan vara tecken på missfall, det vore liksom lite typiskt min kropp... har läst att smärtor är vanligt då livmodern (?) börjar växa ganska direkt, men det verkar inte vara så intensiva smärtor, vilket mina smärtor är. Har dock inte fått nån blödning vilket verkar vara det vanligaste tecknet på missfall?? Vågar inte vara glad förrän jag vet att nåt lever och mår bra där inne...

Syster86

Äldre 4 Jun 21:54

#155

Syster86 skrev 2016-06-04 21:51:23 följande:

Jag är skitskraj! Är nyfyllda 30 och barnlös och har nojat länge över min bångstyriga kropp. Men gjorde test imorse som visade 2 streck. Vi blev asglada men efter att ha läst lite får jag för mig att mina magsmärtor jag haft i 2-3v kan vara tecken på missfall, det vore liksom lite typiskt min kropp... har läst att smärtor är vanligt då livmodern (?) börjar växa ganska direkt, men det verkar inte vara så intensiva smärtor, vilket mina smärtor är. Har dock inte fått nån blödning vilket verkar vara det vanligaste tecknet på missfall?? Vågar inte vara glad förrän jag vet att nåt lever och mår bra där inne...

PS vi har försökt i 2 år och jag hade ganska precis börjat försöka förlika mig med tanken att vi kanske får leva utan barn.

Syster86

Äldre 5 Jun 15:51

#162

Myspys85 skrev 2016-06-05 10:22:25 följande:

Jag håller med FrkMaria, smärtorna kan vara helt normala, alla känner olika! Men det är ju onödigt att du går runt och oroar dig i onödan, så kanske boka tid hos gynekolog för ett tidigt ultraljud? Då kan du prata om dina symptom och kanske få lite lugnande råd. Och barnlösa ska ni ju inte behöva vara, det finns hjälp att få ifall ni verkligen skulle ha problem att bli gravida igen :) Jag håller tummarna för att denna graviditet blir till en liten bebis! Kram på er

Frkmaria skrev 2016-06-05 01:32:27 följande:

Från v 3 har jag haft fruktansvärda smärtor i magen. Både förstoppning och även mensliknande smärtor. Var på vul i onsdags och då såg jag en tickande hjärta i v 9 så det stämde precis! Oroa dig inte för mycket. Jag skulle råda dig att få igång magen för är det förstoppning vilket är vanligt blir övriga smärtor värre! Min mage har kommit igång nu och trots att övriga smärtor är kvar är de inte alla lika intensiva som i början (kan ju vara ett nytt skede också...)

Tack för era svar, känns ju hemskt att säga men är glad att nån annan haft ont också (förlåt haha). Ska försöka komma i kontakt med gyn/BM imorgon. Har mailat vårdcentralen (går ej att nå på telefon) samt en privat BM som vi var i kontakt med när hela få-igång-en-fungerande-mens-process började.

Idag gjorde jag ett sånt digitalt test med veckoanvisning, det stod +3v, vilket enl förp. enl läkare brukar räknas som 5+, vilket vi tycker verkar passa bra in i tidsspannet vi trott.

Idag är första dagen utan magsmärtorna, har haft 2 mindre smärtor idag bara. Hoppas det är ett gott tecken. Fortfarande ingen blödning eller så. Vill bara till BM och få nåt svar om att det finns nåt där inne. Hur tidigt kan man få bekräftat att det är en levande krabat som bor där inne??

Syster86

Äldre 6 Jun 18:19

#166

Frkmaria skrev 2016-06-06 14:50:52 följande:

Förstår dig precis! Kan tänka mig det är lite frustrerande men en vecka är egentligen ingenting i det långa loppet! (Försöka tänka så går ju). Har haft overklighetskänslor, trots att jag känner sjukt mycket gravidsymptom, och det var verkligen en lättnad när jag gjorde ett vul i förra veckan så vet precis vad du menar. Om en vecka ska vi till bm på inskrivning och sen blir det väl kub närmast i v 13. Det är så spännande alltihop! :)

Men nej vad jobbigt! Jag plussade helt oväntat i lördags, efter att vi föraökt i 2 år och jag går redan på väggarna här hemma. Testet visade plus 3v vilket enl test beräknas som typ 5 av läkare vilket vi tycker låter rimligt. Minst. Men har haft asont i magen i 3 v och vill också veta att det faktislt finns en liten maja eller arvid där inne. Lycka till på ultraljudet! Måtte jag få kontakt med nån bm snart också. Vill veta vad som händer nu liksom :)

Syster86

Äldre 14 Jun 22:35

#180

Oviss01 skrev 2016-06-14 19:09:33 följande:

Jadu, det visade sig vara tvillingar där inne... så vi är lite chockade nu här.. särskilt sambon, vilket känns lite jobbigt. men det tar nog en stund att smälta detta..

Hoppsan sa! Jag och sambon har skojat om tvillingar då det ligger i hans släkt tydligen. Vi tänker att 2 blir ju för jävla jobbigt 1a året men behändigt sedan när de blir större, då är man klar med babyåren, perfa! Nu hade ni ju ett barn i familjen sen innan så det är klart det blir viss skillnad då. Går för mig ändå att iom att de är två så finner de mycket stöd i varandra, redan som ganska små?

Syster86

Äldre 17 Jun 22:36

#186

Enda jag märker i matväg än så länge är att jag har mycket lättare att inte äta chips och godis nu. Hoppas det varar hela graviditeten hehe. Har redan ca 20 kg övervikt innan så vill inte gå upp massor.

Syster86

Äldre 23 Jun 06:40

#193

Björckan skrev 2016-06-22 20:15:44 följande:

Min lilla räka har börjat sparka!! Det känns så himla härligt att man får livstecken där innifrån. Såg t.o.m en buff på utsidan idag. Så mycket oro som jag kan släppa på nu...

Vilken v är du i? :)

Syster86

Äldre 23 Jun 10:47

#195

Björckan skrev 2016-06-23 09:20:46 följande:

Jag är i vecka 19 nu (18+2). Den här första halvan av graviditeten har verkligen sniglat sig fram!

Åh vad skönt. Är i v8 (7+3) och det går ooooolidligt långsamt. Vill komma över den där ökända 12 veckorströskeln... göra nästa ul och få bekräftat att nån liten finns där inne. Och berätta för närmsta familjen! Kämpa på!!

Syster86

Äldre 23 Jun 16:49

#197

Björckan skrev 2016-06-23 11:59:54 följande:

Jag kunde liksom inte alls acceptera att jag var gravid i början för jag var så säker på att fostret var dött, eller att det var tillbakabildat, eller att jag skulle få missfall... Så inskrivningen på mvc kändes ju lite som ett skämt för där satt vi och pratade om hur träffarna skulle se ut under graviditeten typ och jag kunde inte alls ta till mig det. Men så var vi framme vid KUB-testet och när jag fick se att det fanns en bebis, och den levde(!!) så var det så himla otroligt skönt... Sen har det ju gått några veckor och jag har försökt att tänka att när jag nu sett att den lever så är oddsen bra att det här kommer gå vägen. Men nu när jag känner den så inser jag vilken oro jag ändå burit på. Jag hoppas att nästa halva av graviditeten går fortare. Haha.

När ska du göra nästa UL? Kub eller RUL ??

Vi gjorde ett tidigt vul förrförra söndagen (fick datering 5+6 så för tidigt för att se så mycket men såg iaf ett blinkande sken som hon förklarade är blivande hjärtslag), pga att jag inte hade nån aning om hur långt gången jag var (oregelbunden mens och dessutom åt jag tabletter för att göra den regelbunden som jag hade slarvat med och trodde det var därför mensen inte kom). Nästa ul blir nog i samband med kub tror jag. Hade gärna betalat för ett prival ul nån gång innan fess men verkar svårt att få tag i nån i mina trakter. Lär inte va lättare nu under sommartid. Vi har försökt i 2 år och detta är mizn första graviditet så känner verkligen igen oron. Särskilt iom att jag inte har så mycket symptom annat än svullen mage. Och tröttare än vanligt.

BM pratade om kub i mitten av juli men då trodde vi att jag var längre gången, så blir la slutet på juli kan jag tro.

Syster86

Äldre 2 Jul 18:38

#229

Anonym (Jag) skrev 2016-07-02 13:02:05 följande:

Plusade oplanerat och har ett stort dilemma eftersom vi bröt upp för några veckor sedan. Jag har berättat om det, men han har inte svarat. Vad gör man då?

Känner du att du vill och orkar så kommer det gå galant. Min mamma tog hand om 2 små själv. Visst fan var det tungt men vi blev bra personer båda två. Bra att du berättat men jag skulle inte ta in honom i ekvationen.

Syster86

Äldre 2 Jul 18:40

#231

Sabina91 skrev 2016-07-01 23:14:02 följande:

Allt är ett ända virrvarv av känslor och tankar just nu. 8.40 fick vi komma in på ultraljudet och sköterskan tittar men ser inget foster och så, kallar in en ny läkare som inte heller ser något. Blir skickade till gyn där det göra ett vaginalt ultraljud, en graviditet som är en tvillinggraviditet kan hon se men troligtvis är bägge fostrena döda i ca vecka 6, men hon är osäker och det är alltid två läkare som ska göra bedömning så specialist läkaren kommer in och konstaterar också tvillinggraviditet men en svårtolkad sådan då han inte kan se om fostrena lever eller inte, så vi fick gå hem med en återbesökstid 19 juli så får vi väl se hur deg ser ut då.

Vi är riktigt chockade då ingen bär på anlag för tvillingar och var väl inte riktigt vad vi tänkt oss då min sambo har två barn sedan tidigare också. Och sedan är det den där ovissheten, lever dem eller lever dem inte? Blir det ännu ett missfall (missed abortion) och varför blir det så? Varför reagerar inte min kropp och varför dör fostrena?

Ska man hoppas eller inte? Ja denna dag vart verkligen inte som man tänkt sig på något sätt och jag som hade hopp om att jag skulle kunna slappna av nu och inte oroa mig, istället har det bara förvärrats..

Men fy vad jobbigt! Vi vet ju alla hur man går och nojar och bara väntar på nästa eller kanske t.o.m förata UL. Måste vara hemskt påfrestande att inte få klarhet. Men! Har läst om flera här på forumet som varit med om samma sak, så håll hoppet levande ett tag till om ni kan! Hoppas innerligt det finns en, eller t.o.m två små krabater som bara låg lite fel just då eller nåt.

Syster86

Äldre 2 Jul 18:43

#232

tjocken skrev 2016-07-02 13:10:30 följande:

Plussade i morse på bim-1 så nu är ju missfall det man går o oroa sig för istället

Vågar knappt har byxor över magen eller bälte på sig i bilen :/ knäppt jag vet men så känns det

Något som vet hur mycket man själv kan påverka igentligen för att det ej ska bli missfall

Eller är det mer kroppens sett och berätta att något va fel på barnet?

Vad jag förstått efter mycket läsning är missfall ingenting man kan påverka. Som du skriver är det naturens egna sätt att ta hand om något som inte skulle bli bra.

Syster86

Äldre 8 Sep 09:30

#287

Sommarbarn är ju så mysigt!Förstår dig precis. Är väl lite önsketänkande fast jag tänkte tvärtom. Ville också gärna ha en flicka. Inte så att jag är ledsen att det blir en pojke. Men tror det är för man själv är tjej man vill ha en flicka, att man kan bonda mer. Och för alla fina klänningar man kan köpa. Haha. Sen vill jag egentligen ha en av varje. Trodde ett tag vi skulle få tvillingar (innan UL och så. Mest gör jag kände sv graviditeten så tidigt och hade så ont) men det var det ju inte. Hur känns det att få två samtidigt? Det blir ju ändå en lite tuffare start även om jag tror det blir mysigt i längden att de två har varandra.

[/quote]

Hehe jag är tvärtom - hoppas på en kille men sambon är övertygad om att det blir en tjej. Vi får se på rul nästa tisdag förhoppningsvis :) Jag känner att jag hellre skulle vilja ha en son för jag är inte sådär tjejig och tycker det ör jobbigt med tjejer som bara ska vara prinsessor och rosa och gulliga. Sen har min bror 2 grabbar aå vore ju roligare för min kiddo antagligen att hänga med grabbar :) Killar har det ju generellt lättare i livet känner jag också - med jobb, löner osv. Men blir givetvis överlycklig oavsett. Vill bara ha en frisk liten en nu när det väl tagit sig efter två års försök och snart har halva graviditeten gått.

Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

INNEHÅLL